fredag 3 juli 2009

dödläge

Jag tittar runt på sajterna.. ok, ok inta riktigt så mycket som jag borde kanske... MEN det är 25 grader ute och man orkar ju inte...

hur som helst är det stiltje där jag har tittat. Nada, nichts, ingenting, noooothäääng. Och jag kämpar på för att inte bli helt nermobbad av mina egna tankar om dödläget.

men det vore roligt att ha ngn att leka med, hänga på stranden... jag roar mig bra själv men i längden blir det bara så trist.

ALLA jobbar.

kanske händer det något till hösten, kanske kommer världens chans... kanske finns dessa chanser bara i Stockholm... Jag vet inte vad som skrämmer mig så mycket med arbetslösheten. Är det tanken på att vara ensam dagarna i ända, eller är det rädslan för att det blir ett hack i min karriär som är oåterkalleligt som är värst? Skamligt kanske, att sitta här med en universitetsutbildning och inte ha något jobb ändå... en känsla av underlägsenhet. Jag vet inte, allt är blandat och det jag måste göra är att peppa mig själv HELA tiden. För jag är bra, jag kan saker, och någon någonstans kommer att inse det och vilja anställa mig.

stön

onsdag 1 juli 2009

strand och motion

Jag har tagit två dagars välförtjänt njutning. Stranden igår och ut på Bulltofta idag för lite rörelse.

I måndags scannade jag av jobbannonserna på nätet och fick förvisso lite idéer til fler intresseanmälningar att jobba på till hösten, men inga nya intressanta jobb att söka.

Och jag måste verkligen ta vara på de stunder när jag känner mig tillfreds med läget, och inte stressar över jobb. För det är ju klart att jag kommer att få ett jobb, herre gud, jag är ju BRA.

nu bär det av att svettas lite, och sedan ska jag sitta på balkongen och läsa en fantastiskt bra bok av Kate Atkinson, En god gärning

Damn, man skulle haft en öl till sen...