fredag 10 december 2010

tortyrvecka

jag är tröttare än tröttast och hänger inte med. ena stunden bra jobbat och andra får man världens skäll om att man råkat glömma kvar ett jävla litet att ... ursäkta om jag inte haft ens en liten fikarast på fyra dagar för att jag haft så jävla mycket att göra med dödligt tråkiga fakturor och dessutom behövt handskas med diverse humörsvängningar (andras, inte mina)

dessutom knölar magen och någon verkar vilja ta sig ut genom naveln, jag kan inte sova på nätterna utan vaknar och missar djupsömnen varje natt.

det ska bli så skönt när detta är över.

och sen får jag ett roligare jobb. jag bara vet det. det måste nämligen bli så.

fredag 26 november 2010

Take That ...

... lite mer skägg, lite gråare, lite snyggare (ja utom han den korte), lite bättre helt enkelt.

Och i övrigt säsongens bästa Skavlan. Känner mig helt existentiell.

Jag har också tänkt det där om positivt tänkande, att det är bättre att vara envis och bestämd, inte plastigt positiv i alla situationer. Saker löser sig på något sätt, men inte utan att man jobbar lite ...

Jag är hyfsat positiv, det står inte i vägen för min pessimism.

torsdag 28 oktober 2010

nog för att man fortfarande har rätt att bestämma själv ...

Jag tittar inte på Paradise Hotel. Nej, jag är inte en av dem som säger att jag inte tittar och sen gör det ändå. jag tycker att det är förkastligt och demoraliserande och framför allt sorgligt (så även Kungarna av Tylösand).

Men jag råkade fladdra förbi en artikel i Expressen.se, där det står om en av de stackars(?) deltagarna. Hur hon tvingades/övertalades av produktionsbolaget att delta. Om det är så är det ju ännu värre på något sätt. Moralen och kändiskåtheten hos deltagarna är en sak, de som gör programmet har dock mitt fulla förakt. Bara det att psykologen först bedömer att hon inte borde vara med ... det tyngsta argumentet kommer sen.

Längre in i artikeln står det: "Hennes gode man motsatte sig också en medverkan."

Om man behöver en god man så kanske man inte ska vara med i denna sorts program.

/Tjat-och-gnat-tanten.

tisdag 26 oktober 2010

händelser i kroppen

andfådd när jag sitter stilla ...

magen växer och lungorna krymper?

fredag 22 oktober 2010

Malmö (rädd arg ledsen)

Vad händer här egentligen.

Jag blir så ledsen.

Och SD som tror att allt handlar om att "alla skyller på dem" får ännu mer bränsle till sin offerroll.

Självklart är det väl så att denna galning blivit uppeldad av det politiska läget. Men SD, att skylla allt på er hade varit att ge just er lite för stor betydelse i världen. Så jag väljer att inte skylla det på någon eller några, utan att helt enkelt önska att det tar slut, att de tar fast denna eller dessa person(er). Jag dömer bara den direkt skyldige.

Och hoppas de låser låser in honom/henne för evigt.

torsdag 21 oktober 2010

mina stackars fingrar

jag petar när jag är stressad eller nervös för något

jag petar av gammal vana

jag petar för det blir ju förhårdnader och skorpor där jag nyss petat

i somras hade jag väldigt fina långa naglar ett slag, och märkte hur jag inte petade lika mycket, så jag har kört med det under hösten

först idag slår det mig att då när fingrarna fick vara så ifred och läkte så fint,

... då hade jag semester

fredag 15 oktober 2010

jävla hora

sa en liten jävla skitunge till mig ikväll

kanske blev han utmanad av sina två skitungekompisar, kanske ville han visa sig tuff

men jag blev så jävla arg och förbannad att tårarna bara sprutade och rinner fortfarande, så jävla arg att när jag kom innanför dörren skrek (SKREK) ut jävla skitunge, så att grannen måste ha undrat

för någonstans så har den här idiotungen fått för sig att det är ok. att det är tillåtet att kalla en säkert 20 år äldre kvinna för hora.

undrar hur de pratar till sina jämnåriga ...

fy fan för världen ibland

tisdag 5 oktober 2010

Huvudet på spiken

SD lämnade kyrkan i protest.

Mot ett budskap som borde vara helt naturligt för alla som någon gång fördjupat sig i kristendomen, och en hel del andra världsreligioner för den delen.

Att behandla alla med respekt och omtanke, att människor har lika värde, att vi ska ta hand om och vara rädda om varandra, se till varandras välmående och positiva egenskaper.

Detta tar de som en attack mot Sverigedemokraterna. Vad säger det om dem egentligen? Känner de sig träffade månne?

Och att demonstrationerna tas upp i kyrkligt forum i predikan och därför skulle vara ett bevis på sagda attack ... som prästunge har jag hört en del predikningar. Aktuella händelser är ofta närvarande. Vad ska man annars prata om däruppe?

Som en mycket klok prästkandidat en gång sa:

"Vi måste sluta söka svaren, på de frågor, vi inte har."

(och folkdräkt? Jimmie Jimmie, lägg ner)

onsdag 22 september 2010

ännu en länk ... jag vet, trist men artikeln är det inte



ja, jag tycker så

Jag tycker denna är rolig.

"SNÖN

När var det senast du hörde en iranier hejas fram i Vasaloppet? Eller såg en somalier zick-zacka sig ner för slalombacken?

Nä, när snönflingorna börjar falla som ariska fallskärmsjägare drar sig invandrarna undan.

Jag vet av egen erfarenhet. Mina föräldrar var livrädda för snön, så vi stängdes in i oktober och släpptes ut i april. Men under den tiden var det inte bara vi, utan också integrationen, som gick i ide.

Därför kommer det första de nyanlända flyktingarna få lära sig när de landar i Sverige vara att ”det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder”."


Men jag tycker inte det finns något fel i att introducera människor som kommer hit lite hur vi svenskar generellt funkar, och vad som är viktigt för att klara sig lite mer friktionsfritt på en gång. Generaliserat blir det givetvis, men hur skulle det inte vara nyttigt? man får inte vara rädd för att generalisera och generaliseras, för det kommer vi alltid att göra. Men man måste också vara öppen för att få sina fördomar prövade.

Jag bara utgår ifrån mig själv, när jag kommer till ett nytt land vill jag tillgodogöra mig så mycket av kulturen som möjligt, och skulle jag då dessutom bo i landet i fråga i en oöverskådlig framtid, självklart skulle det vara schysst om det erbjöds kurs i språk och en viss guide till samhället och regler i stort. Sen är det ju bara självklart att man inte går ner på detaljnivå, jag menar, man måste ju faktiskt få bestämma över sitt privatliv.

hej hopp

måndag 20 september 2010

Ta debatten

Snälla Alliansen. Ta nu debatten med SD så att de inte växer ytterligare till nästa val. Se på Landskrona, där har de etablerade partierna debatterat och snackat och till följd ett minskat stöd för SD. Förhoppningsvis har landskronaborna insett att extremism inte leder någon vart, utan att problemen måste lösas mer nyanserat.

För problem finns, det går inte att bortse ifrån. Att enbart inrikta sig på muslimer och araber och utmåla dem som det största hotet mot Sverige idag, som SD gör, det är rasism.

Men att ta ansvar för ett lands lyckade integrering av invandrare och att ta vara på all kompetens som kommer hit, att reglera och kräva för att få till ett framgångsrikt mångkulturellt samhälle, det är inte rasism. De som kommer hit ska inte bara slussas in och lämnas därhän, det måste ställas krav likaväl som det ska ges rättigheter. Att ställa krav är inte rasism.

"Sverigedemokraternas närvaro på scenen bemöttes under valrörelsen på fel sätt av de etablerade partierna. Man undvek att gå in i en diskussion kring de frågor som är centrala för detta nya parti. Ett mönster upprepades därmed från valrörelsen 2006 då man undvek att diskutera Europafrågor och jämställdhet av rädsla för att uppmärksamma frågor som kunde gynna Junilistan respektive Feministiskt initiativ. Självfallet skulle man tidigt i år ha tagit upp en seriös diskussion kring invandring: både om de problem och de fördelar som är knutna till den. I stället hamnade man i en diskussion bara om de parlamentariska konsekvenserna av ett eventuellt inträde av Sverigedemokraterna i riksdagen."



skitsnack i morgonsoffan

Om Lars Ohly och de rödgröna fått 49.3 %, inte hade han suttit och sagt att nu får vi nog tänka över detta om vi verkligen ska regera med SD i riksdagen eller helt enkelt ge upp ... hmmmm. Nej, de hade varit helt ifrån sig av maktlystnad och börjat snacka med Centern eller FP.

Så varför i hela friden skulle Alliansen tänka annorlunda?

Skitsnack är vad det är.

Och Wetterstrand då... är inte Sverige viktigare än nån jävla färg?

fredag 17 september 2010

Smuts

Ok, nu ska jag prata lite.

Folk som röstar på sd förstår inte att när de röstar på den blankpolerade ytan (läs: Jimmies hysteriska blick) så får de med sig alla de där idioterna som kan sitta i tv och säga att de inte kan hitta ett enda exempel på ett framgångsrikt multikulturellt samhälle, som till exempel ... USA.

Då säger de kanske: men kolla bara på USA, helt på väg utför och bla bla blaaaaa.

Men det byggdes av ett blandat folk, det är ett blandat folk, och det har haft nytta av att vara ett blandat folk. Det hade aldrig kunnat bli en sån världsmakt utan blandningen. Slaveri hjälpte till, absolut, men vi får väl hoppas att vi vet bättre nu. Att det nu är arbetslöst och ditt och datt är inte invandringens och multikulturens fel, det är till största delen vita män som tyckt att de kunnat göra lite som de vill under en längre period, som fuckat upp USA. Jaja, förenkling. Tjata på bara.

Givetvis finns det en massa problem i USA, vilket land är helt problemfritt? Jag är absolut ingen påhejare av mkt som pågår i USA, men det är definitivt ett exempel på ett framgångsrikt land, som är hyfsat synligt (?) i världen, och redigt blandat.

Vi måste lära oss ta vara på blandningen. Och bli världens godaste smoothie!

måndag 13 september 2010

ingen bra dag

Jag är trött och irriterad, har inget tålamod och tycker att de flesta är rätt sjuka i huvudet.

Får ett mail från Umeå universitet, där det står att många ju har skrivit in och velat ha mer exakta datum för inlämning av uppgifterna. Vilka uppgifter, undrar jag och loggar in på "Min sida" som det så fint heter. Ingen info utöver den som funnits sedan jag registrerade mig.

Att jag ska gå till kurssidan för att hämta litteraturlista och kursplan. Inget schema. Ingenting. Jag skickar ett vänligt men dock lite syrligt mail om att jag inte sett till någon info alls när jag loggar in, och får till svar:

Hej Christin! Kursen är igång och all information (läsanvisningar, uppgifter,
litteratur, etc) finns på kurswebben. Jag ser att du är registrerad på kursen så det
är bara att logga in via
https://www.cambro.umu.se/portal (gå på CAS login). När du
registrerades skickades det ett mail från CAMBRO till dig. Jag är lärare på kursen
och tar hand om er 'på insidan' av kurswebben. Har du problem att ta dig in får du
kontakta G.


Beklagar att det av någon anledning inte har fungerat, och önskar dig välkommen!

Ja, det var ju det jag sa att jag hade gjort. Loggat in men inte hittat något. Något mail har heller inte kommit. SUCK. Ska det vara så svårt att skicka infon till mig manuellt när jag ber om det, och sedan fixa så att jag får kommande info?


Jag vill bara gå hem och sova. Är som sagt idiotiskt trött och känner mig helt gråtfärdig. Ännu en rätt så sysslolös dag på jobbet. Jag blir inte glad av detta.

Jag vill vara glad.

jag avskyr rasism

men det här är inte heller bra

yttrandefrihet är en rättighet vi ska vara rädda om

fysiskt våld är aldrig ok, inte heller när man hoppar på någon med extrema åsikter

bemöt dem sakligt, du kommer inte kunna övertyga dem vare sig med våld eller ord, men de är också människor

ta debatten

onsdag 8 september 2010

Saker att se fram emot

Jag var på bra böcker i måndags och hämtade tågbiljetter och lite böcker inför mässan.

Det ska bli så skönt att få vara lite i den bransch där jag känner att jag hör hemma. Som semester även om jag jobbar. Längtar.

Började på en av böckerna igår, Ares tecken av Butler och Öhrlund. Verkar vara en rätt så ordinär spänningsroman, utförligt beskrivna karaktärer och relationerna dem emellan rullas upp framför en utan större mankemang (se där, ett sällan använt ord). Så inte så impad ännu av själva språket, men historien kan ju visa sig vara spännande.

Däremot impad av Svedd av Sandra Gustafsson. En svår start till trots, jag försökte nog förstå sammanhanget lite för mycket och kom inte riktigt in i berättelsen, så utvecklade den sig till en obehaglig och gripande historia. Huvudpersonen Helenas hjärna är i ett slag för sig, och under berättelsens gång får läsaren fler och fler ledtrådar till varför. Sorg, besatthet, utanförskap och inte minst äkta kärlek trots allt. Jag är inte så förtjust i korta, mystiska meningar i överflöd, vilket det kryllar av särskilt i början av boken, men när Sandra broderar lite och låter språket få liv är det poesi, med formuleringar jag aldrig förut stött på som verkligen gör intryck. Nu har jag inte boken framför mig och vågar mig inte på exempel ur minnet, men läs så får ni se.

måndag 30 augusti 2010

det där hoppet

Hoppas det blir mer att göra

Hoppas det blir bättre stämning

Hoppas hoppas hoppas

Men vad kan jag göra? Jag sitter lite fast känner jag.

Det känns inte så värst intressant.

fredag 27 augusti 2010

yup

“Watch out for people who have a situational value system, who can turn the charm on and off depending on the status of the person they are interacting with…Be especially wary of those who are rude to people perceived to be in subordinate roles.” (Bill Swanson, former CEO Raytheon)

trots att jag är en gås

hade det ju faktiskt varit skoj att sitta i samma rum som någon man kunde snacka lite med, som svarade på tilltal, som inte allmänt betedde sig som om hon gick på mellanstadiet

det blir så trist stämning


torsdag 26 augusti 2010

jag är en gås

jag är en gås, det rinner av mig

jag är teflon, det fastnar inte

jag är stark, det här knäcker mig inte

jag är en gås jag är en gås


onsdag 25 augusti 2010

Otacksam?

Men varför ska jag vara så tacksam egentligen? Jag är inte lämpad för detta.

Jag är så oerhört trött på detta nu. Uppriktigt sagt förbannad. Jag sitter av tid i en cell förklädd till kontor, med regelbundna rastningar i matrummet. Min hjärna slösas bort även här, på ett heltidsjobb! Ryggen värker efter åtta (nio) timmar i en ergonomiskt sett helt fuckad stol.

Hur kan det komma sig att de andra assistenterna har så mycket att göra medan jag har noll? Två eller tre uppgifter om dagen. Jag hjälper till lite här och där, ändå går tiden så låååångsamt. och har de andra mycket så är det ju inte heller bara att lämna över uppgifter, för då måste de ju förklara för mig.

EN vecka i månaden jobbar jag ihjäl mig, med fakturering, wohooo! Det här känns så outsägligt meningslöst.

Och jag kan inte gå hem, jag kan inte läsa, internet tar liksom slut. Att öppna upp ett word-dokument och skriva lite har jag försökt med flera gånger, men det är ett kreativt mörker som har lagt sig i min hjärna. Ingenting inspirerar ju här till något. När jag kommer hem är jag så trött av att göra ingenting att jag bara drösar ner i soffan och proppar i mig tv.

Mitt rent personliga läge i tillvaron tillåter mig inte heller att söka nya jobb just nu, för jag tvivlar på att någon skulle vilja ha mig. Så jo, visst är jag tacksam över att jag har jobb nu, men ändå...

Om någon har idéer om vad jag kan göra på jobbet när allt är dött, saker som inte syns så bra och som ändå håller hjärnan igång, så tas de tacksamt emot.

onsdag 4 augusti 2010

jag blir så ledsen

Allt jag läser i tidningen idag verkar handla om invandring och att det är ett helvete.

Babyboom i Malmö, första kommentaren på artikeln är att det vore intressant att veta hur många som är utländska, för det är tydligen dumma, lata invandrare som skaffar alla dessa barn i Malmö, utvecklar han längre ner.

Var glad istället att någon föder barn som sen kan ta hand om dig när du inte själv kan torka din egen skit.

Fy fan vad jag blir ... aaarghhgsjk ... av allt det här.

Man kan inte stanna ett land

Vad är det med dessa Sverigedemokrater?


Självklart ska judarna kunna leva ett tryggt och bra liv utan förföljelse i Sverige (och världen), men det är bara ett blekt försök från deras sida att inte framstå som gamla nynazister i mina ögon. Hur kan dom tro att utestängande av arabisk (och annan) kultur och föreningsliv ska minska problem och utsatthet för denna grupp, och svenskars rädsla inför den?

Och deras syn på hur kyrkan står för svensk tradition i grunden. Det ligger så mycket mer i det där, jag har vare sig tid eller tålamod att förklara mina tankar på vägen men jag ser för mig religionstvång, återinfört hemmafruideal och en fördummande religionsutbildning i svenska skolor. Förståelse för omvärlden kan vi nog skrota i ett Sverigedemokratiskt samhälle, så resor utomlands blir nog svårt. Herreguud, där finns ju bara konstiga utlänningar!

Och nej till spontankultur? Vad menas? Det är så dumt. Så dumt.

Ja, svensk tradition ... under stora delar av 1800-talet och en bra bit in på 1900-talet så blev det "tradition" för svenskar att flytta till Amerika. Vad jag har hört och läst så fick vi då ganska stort utrymme för att ”helt eller delvis upprätthålla hemlandets kultur och identitet”, och svenskättlingar där är fortfarande stolta över sitt kulturarv. Ja ja, kanske fick de inget kommunalt stöd, vilket är det som SD värjer sig mot, men det beror säkert också ganska mycket på att det inte fanns. Och ja, det var en annan tid och bla bla bla.

Självklart ska det ställas krav på nya svenska medborgare, självklart är det fördelaktigt att ta emot invandrare i en mängd som vi kan erbjuda arbetstillfällen och ett människovärde (man tappar en hel del av det när man går utan jobb, tänk då hur det känns att dessutom vara i ett främmande land). Men inte ser man till människan och individen genom att förbjuda dem att samlas kring den kultur och religion de är vana vid.

Vi lever i ett land med fred, och det är tragiskt att de krig som pågår i världen ibland leder till oroligheter även här. Min önskan är att alla grupper i Malmö (Sverige) kunde se människan som är här, bjuda in varandra i sina olika sammanhang. Utopi? Naivt? Jag vet inte, det är hopp.

Det enda jag tycker är trist med det nya muslimska centret i Håkanstorp, som från början beskrevs av Sydsvenskan som ekumenisk verksamhet och sportanläggning, är att det enbart är till för muslimer. Jag vill också vara med.

Nej, diskriminering av kvinnor, totalitära ideologier, våld och hot är inte bra grejer ... det tycker väl ingen, så där kammar de hem en enkel poäng, men deras väg dit är konformismens. Men det är tydligen helt ok så länge den är svensk och duktigt kristen. Jaja, bara att sätta på sig hucklet och finförklät och ta min starke äkta man under armen och gå i kyrkan varje söndag. Yiiiha!

Diskriminering av människor är inte bra, punkt slut.

måndag 2 augusti 2010

Tillbaka i verkligheten

Och nu gäller det verkligen att jag tar mitt bloggnamns kloka råd.

Jobbet är som det är, men det är inte för evigt.

Sen kommer det att hända mycket spännande i höst och att ta en sak i taget kommer att vara nödvändigt.

Jag ska nog klara av alltihop.

tisdag 29 juni 2010

Böcker!

Har varit och hämtat hela Grottbjörnens folk-serien för redigeringen av senaste delen som jag ska göra i höst (yiiiha!), och passade på att tigga till mig Svedd av Sandra Gustafsson, som jag ser jättemycket fram emot, och fick även nya Vikas Swarup, De sex misstänkta, och Begärets nio växter av Margot Berwin, som jag inte har hört ngt om, men allt läsbart är välkommet!

Ska bli så otroligt roligt att få jobba lite redaktionellt i höst, jag ser fram emot det och längtar!

Ska läsa ut Den hemliga historien ikväll och sen hugga tag i Svedd. Ska skriva om den sen, för jag vet redan att den är värd att uppmärksammas.

Ha det skönt i värmen!

måndag 14 juni 2010

trend sommaren 2010

Bild från Expressen.se

dröm

Jag drömde att det var så viktigt att jag hann med båten, och det var så många båtar.

Jag hittade inte rätt perrong, jag sprang hit och dit och upp och ner i trappor.

Det fanns så många olika att välja på, så många beslut som skulle fattas men som inte kunde fattas förrän något annat hade hänt.


...


Det är ju så det måste vara. Jag får fatta besluten allteftersom, för just nu har jag inte tillrävkligt med fakta för att göra det. Så första beslutet är att göra en kick ass intervju.

torsdag 10 juni 2010

längtan

Jag sökte ett jobb igår.

Ett jobb som i beskrivningen verkade vara väldigt roligt, passande, jag har rätt erfarenhet, det är vad jag vill göra...

Klart jag hoppas. Klart funderingarna kommer, kan man lämna ett vick efter bara tre månader, lämna folk i skiten, tvinga dem att lära upp en ny...

Men svaret är ju detta: Jag måste tänka på mig själv.

Och min magkänsla berättar tydligt för mig att om jag skulle få komma på intervju, och sen bli erbjuden jobbet ... så måste jag ta det. Om allt känns rätt efter det vill säga.

Tar dock inget för givet. Finns många duktiga därute.

tisdag 8 juni 2010

bloggbloggblogg

Den här bloggen är nog det tristaste och sorgligaste man kan stöta på i bloggväg.

Inget tema, ingen regelbundenhet, inget speciellt. Kan det bero på att jag inte är så engagerad i den?

Eller kan det bero på att jag just nu sitter på ett jobb med mycket mycket få kreativa utlopp och extremt lite eget projektansvar? Jag har trevliga kolleger och bra lön för det arbete jag utför, så jag klagar inte på min situation i stort. Pengarna som detta drar in hjälper mig att ha den(troligen ganska blygsamma) livsstil som jag önskar.

Men jag har ingen kreativ input, inget driv. Jag behöver arbeta med text och ord, bild och deadlines!

Tills det slår in får de stackare som råkar titta förbi här står ut med dessa blodlösa rader...

Puss på er!

måndag 24 maj 2010

Lite fel på det

http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/musik/live/article7168895.ab

Jag håller med recensenten i stort, Rufus var underbar, publiken var överjävlig. Malmö konserthus och en vuxen publik hade varit fint.

Men "japanska körsbärsträd i andlös blom" ... är det magnoliorna stockholmaren menar?

söndag 16 maj 2010

tidsomställning

jag hinner inte med det här. är det inte målning så är det ihopskruvning av grill eller garderober (förbannade garderober) eller uppbärning på vinden eller tvättning eller ommöblering eller för all del det vanliga jobbet också.

som är så där kul. men husgörat är kul. och livet i allmänhet rätt så trivsamt.

jag är bara lite trött. och godissugen.

torsdag 22 april 2010

sömn

Inatt hade jag en drömlös natt. Eller, jag kommer iallafall inte ihåg vad jag drömt.

Det är underbart. Jag känner mig så lugn och harmonisk när jag vaknar. Senast det hände var i januari, så man kanske kan förstå att jag förvarar dessa nätter som skatter i mitt hjärta.

Jag är en proffsig drömmare. Jag drömmer i färg, med ljud, röster och musik, jag kan växla perspektiv från att se mig själv till att se utifrån mig själv. Jag ser ansikten och jag kan känna beröring. Människor kanske inte alltid ser ut som de brukar eller gör saker de brukar göra, men de är alltid definierade och detaljerna, hur skruvade de än är, är många och tydliga.

En gång drömde jag samma mardröm (det är oftast inte mardrömmar jag drömmer, men denna kommer jag ihåg så oerhört tydligt) två gånger samma natt. Jag åker sakta fram på en flod i en liten kanot, allt är tyst och mörkt omkring mig och jag vet att det är farligt. Jag är jagad och faror hotar överallt, ingen får se mig eller veta att jag är där. Glider förbi ett speciellt träd på stranden och där ser jag något som är så fasansfullt att jag vaknar. Här är drömmen inte så jättetydlig men jag vet att det är något både äckligt och hemskt. Jag lyckas somna igen och samma scenario kommer tillbaka. Jag glider förbi trädet, men den här gången håller jag för ögonen i drömmen, och sover vidare.

Ibland stannar en dröm med mig hela dagen, men efterhand glömmer jag dem. Ibland tänker jag att jag borde skriva ner dem regelbundet, men varför egentligen?

När jag blir så glad att slippa dem, menar jag.

tisdag 20 april 2010

jobb

mitt jobb är numera en inte alls stor del av mitt liv.

jag tillhör nu kategorin människor som måste fokusera på allt annat som är så toppen, för att orka med jobbet.

jag längtar redan efter mitt härliga jobb som gav mig sån energi och glädje och kreativitet.

men jag har ett jobb, och det är så mycket bättre än att inte ha det.

lördag 10 april 2010

utfakturerad

Jag har gjort det, ca hundra fakturor sammanställda och ivägskickade på fyra (4) dagar.

Satan in the street, jag är bra!

Suger oxå åt mig som en svamp när en av "mina" advokater kommer på fredag eftermiddag och säger hur grymt imponerad han är av hur snabbt jag kommit in i arbetet.

Nedräkningen har börjat. One faktureringsperiod down, fkn ELEVEN to go.

(jag saknar mitt flummiga lummiga underbara jobb)

tisdag 30 mars 2010

det tror jag också på

Jag hörde en gång någon som sa att om alla gick omkring med sina liv i genomskinliga plastpåsar, så skulle ingen vilja byta. Det tror jag på.

läs mer här

torsdag 25 mars 2010

flying solo

Nästa vecka är det dags. Jag ska jobba själv.

Detaljerna i detta jobb är överväldigande. Just för att jag inte kan dem sen tidigare.

FAKTURERING. Momsberäkning, ta bort, lägg till, matte, matte, matte ... och allt i ett affärssystem som jag ännu inte klurat ut helt.

Men vad nyttigt det är. Jag lär mig fantastiskt mycket. Och kollegerna är fantastiska.

"kom ihåg att du aldrig är lämnad ensam, att det alltid finns nån som kan hjälpa dig". Guld värt för min lilla hjärna som nojar och nojar i oändlighet.

Det blir kbt hela helgen, svar ja.

söndag 21 mars 2010

Linda Skugge säger ngt vettigt, hör och häpna

Jag orkar inte med LS. Men ... idag läste jag detta, ngt som jag själv funderat på.

Ett litet utdrag:

"Den med 100 000 papp på banken (som hamnat där efter långt och otroligt segt gnet) mår säkert lite bättre när livets hårda skola slår till än en Brommaflicka som skulle förverkliga sig och rida genom Mongoliet ett år och kommer hem till noll kronor och kanske sjuka föräldrar och noll buffert och inser att hon är gravid och har en vilja att behålla barnet."

Pengar växer inte på träd, sa min mor. Det att värdet på varenda krona räknades högt under min uppväxt gjorde mig rent ut sagt snål, senare mjukades det väl kanske upp till väldigt ekonomisk.

Jag har en buffert. Jag klappar mig på axeln för att jag har sparat varenda krona själv, jobbat hårt för att ha ett kapital att falla tillbaka på. Och jag klappar min mor på axeln för att hon lärde mig pengars värde. Det är det som i mitt nuvarande liv får mig att automatiskt gå in i spar-mode, när situationen är osäker. Vet jag att det är tajt om pengar spenderar jag helt enkelt inte lika mycket. Det går av sig självt.

Pengar är inte allt, men ja, det är livsnödvändigt. Jag hoppas kunna lära mina eventuella barn samma sak i framtiden.

tisdag 16 mars 2010

17 mars

Imorgon ska jag bli vuxen igen.

Inget mer gå upp och sitta i nattlinnet framför datorn [söka jobb, kolla hus, fejjan, Wikipedia mm, mm] och duscha först efter lunch för att man ju faktiskt måste/bör ...

Det är alltså sista dagen.

Senaste dagarna har jag kommit på mig själv med att oroa mig för rent irrationella saker, som att jag inte skulle klara av att svara eller ringa upp någon i telefon på mitt nya jobb. Jo, jag har absolut en historia av viss telefonfobi (är inte det ett tidens tecken, när jag började mitt första jobb var det redan så normalt att maila allt man ville), och detta arbete verkar vara mycket telefonbaserat, och telefonen har många många olika små knappar som avskräcker från ett alltför intimt förhållande.

Men. Helt allvarligt är det ju inte själva telefonen jag är rädd för, utan återigen är det min vilja att vara bra från början, kunna perfekt och utantill. Kanske de första samtalen till olika myndigheter kommer att bli lite luddiga, who knows, who cares? Det är just det. Min hjärna har bestämt sig för att tro att jag inte kommer visas något tålamod med att vara ny på jobbet. Varför?

Var kommer detta gnagande dåliga självförtroende ifrån? Detta är för mig ett livslångt mysterium, då jag gång på gång kan bevisa för mig själv att jag faktiskt klarar det mesta riktigt bra.

Och viss nervositet kommer givetvis från det faktum att detta är första gången som jag faktiskt lär mig ett yrke från grunden. Och nu, i morgonens underbara solljus, kan jag inte se något negativt med det, bara allt som är så bra. Nya utmaningar, nya saker att lära, nya rutiner, människor, samtal och tillfällen till skratt.

Hur kan det vara så svårt att få min hjärna klockan 02.00 att inse det och bara somna?

lördag 13 mars 2010

Stop worrying so much. Worry is using your imagination to create things you don't want."

fram och tillbaka

Efter dryga veckan av himmel eller helvete när det gäller husaffärder så ska vi äntligen börja styla lägenheten inför försäljning.

En himla tur inför visningarna att grannen ovanpå sedan en månad tillbaka inte hörts ett knyst.

Om bara 1,5 månad bär det av till vårt nya hus!


(men anlita aldrig Bjurfors Malmö Öster, oproffsiga, arroganta och solariestekta)

onsdag 3 mars 2010

choices choices

Jag har säkert 50 olika inledningar till vad som skulle kunna bli en bok. Med lite ihärdighet och framför allt tur inblandat, ska tilläggas.

Och jag pratar alltså inte om olika inledningar till en och samma story. Nej nej, det handlar om förstakapitel som jag tycker "wow, detta skulle kunna bli en berättelse om ... "

Just det, om vad? För där tar det stopp, förstår ni. Vad fan ska det handla om? Vad ska hända den här, givetvis mycket intelligenta och allmänt trevliga personen, eller i denna fantastiska förstakapitelsmiljö jag just satt ihop?

Om någon har en idé så pitcha på bara.

Eller kanske en bok med alla inledningarna ...

tisdag 2 mars 2010

gladiga saker i vardagen

vårväder

kolla genom köksfönstret när älskling kommer hem

Stina Wirsén

syltkakor i vardande

min pinuppbricka

snurrfåtöjlen i galon

vinna alfapet


yep

Remembering that I'll be dead soon is the most important tool I've ever encountered to help me make the big choices in life. Because almost everything — all external expectations, all pride, all fear of embarrassment or failure - these things just fall away in the face of death, leaving only what is truly important. Remembering that you are going to die is the best way I know to avoid the trap of thinking you have something to lose. You are already naked. There is no reason not to follow your heart.

Steve Jobs

lördag 27 februari 2010

torsdag 25 februari 2010

omdefinition

jag vet inte vad jag ska ha den här bloggen till nu

jag har ju egentligen inte så fantastiskt mycket att säga

dagboken får ta det mesta

det ska bli skönt att börja jobba

först två dagar i nästa vecka och sen börjar jag på riktigt 17 mars

jag tänker bli världens bästa advokatsekreterare, ingen tvekan

och en ännu grymmare husboare

jag är så säker på att jag kommer trivas, det är så fantastiskt detta att känna sig lugn, lycklig och säker

fredag 19 februari 2010

it's looking up

Efter påskrivning av kontrakt var det direkt dags för första sociala aktiviteten med nya kollegerna.

Som verkar vara fantastiskt trevliga. Det verkar vara en varm och välkomnande stämning både bland advokater och den administrativa personalen.

Jag hade en fantastiskt trevlig kväll igår, var dock för utmattad för att stanna särskilt sent, så älsklingen fick komma och hämta mig vid niotiden. Sen somnade jag ganska bums men vaknade mitt i natten och var lite stirrig.

mycket att tänka på, men vad det känns skönt i kroppen, nu när hjärnan vant sig lite vid läget.

Helgen blir lugn, jag behöver vila.

happy place, happy face!

torsdag 18 februari 2010

idag ska jag inte söka jobb

däremot ska jag göra yoga, homestyla en väns lägenhet, skriva på kontrakt och äta middag med mina nya kolleger.

Och tanken som jag ska tänka alltid är:

... Jag har ingen aning om vad det här jobbet kan leda till ... det finns alla möjligheter.

framför allt till lugn i själen

onsdag 17 februari 2010

jag fick jobbet

så nu ska jag istället för att noja över att inte ha ett, istället noja kring att lämna den bransch som jag typ fördömde i mitt förra inlägg.

jag älskar att arbeta med böcker. jag måste komma ihåg hela tiden att det inte är förbjudet för mig att komma tillbaka, att jag kommer komma tillbaka till det.

för det kommer jag.

och så ska jag glädja mig över nya utmaningar, nya arbetskamrater och nya samtal.

imorgon skriver jag på, och redan imorgon kväll ska jag på första sociala aktiviteten.

jag är glad att få börja jobba, och det är bättre med lite rädsla över nya saker än rädsla för evig sysslolöshet... eller hur?

en varning till er som väljer att jobba med sitt intresse

jag känner mig väldigt ifrågasatt

Ja, jag valde att ge mig in i bokbranschen, man frågan är om jag hade gjort det om jag vetat hur fördomarna ser ut när man söker sig till annat.

De tror att en redaktör enbart jobbar med text.

De tror att eftersom man arbetat i ett sånt nischat och kreativt yrke så kan man inte finna glädje i något annat.

Kommer du vilja fortsätta jobba i bokbranschen? den frågan fick jag idag. Klart som fan. men inte tänker jag låta det gå ut över ett annat jobb som faktiskt verkar kul.

Som sagt. Ifrågasatt. Och fångad i ett yrke som är så centrerat till Stockholm att det knappt finns en suck att hitta i Malmö.


FAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAN

tisdag 9 februari 2010

hej då

jag lägger ner ett tag
det är för deppigt
ingenting händer
och jag sitter fast

måndag 8 februari 2010

idiotsäkert tips om tidslucka

enligt ett tips på aftonbladet.se ska man hellre än att ha en tidslucka i sitt cv skriva att man tagit en paus av personliga skäl...

hmmm, vad brukar vara det första som poppar upp när man tänker på "av personliga skäl"


inget som brukar locka arbetsgivare i alla fall

jag börjar bli så förbannat trött på att vänta

kom igen nu då





kom igen nu då





kom igen nu då

stress

jag är stirrig.

det är en del på gång just nu, både rent privat och jobbmässigt. jag vill så gärna ha ett samtal från Danmark, det vore helt underbart.

Och i nästa vecka ska jag kämpa för mitt liv att få advokatsekreterartjänsten.

Och på fredag ska jag prata eventuell praktik. Om allt annat går åt skogen.

sammanlagt har jag varit stressad, så det har känts i kroppen att den inte mår så bra med jämna mellanrum, sedan 2007. det kan inte vara bra. och jag vet faktiskt inte riktigt hur jag ska kunna lugna ner mig, när det är så mycket oro, väntan och vändningar hela tiden. Försöker alltid fokusera på sådant i mitt liv som är mer konstant, som vänner och man och så, men det är svårt.

har dock sovit otroligt skönt inatt. en sådan sömn har jag inte haft på länge. djup och hyfsat drömlös.

tack för det, universum. (samtal från Danmark?)

fredag 5 februari 2010

innan kl 10

På grund av min dåliga natt så har jag innan klockan 10 idag lyckats:

få en välbehövlig kram

vara snäll mot min man och göra frukost

söka ett trist jobb

ringa Mannovs jättetrevliga VD och frågat om möjligheterna till praktik, förutsatt att de gillar mig och vad jag kan då. Vi ska prata igen nästa fredag. Hon ville gärna prata och svara på mina frågor, och ville absolut ta in en praktikant om det fanns möjlighet till värdefulla uppgifter och utmaningar.

Hennes betoningar. Och jag känner att jag blir så glad av så lite.

Nu kan jag lägga mig och sova ett par timmar, och känna att jag åstadkommit något. Jag känner också hur näsblodet hänger i luften ... eller näsborren.

Ännu ett bevis på arbetsförmedlingens inkompetens

På grund av arbetsförmedlingens totala oförmåga att hålla sig insatta i de mest basala fakta om sin omvärld, och, jag erkänner, på grund av egen slapphet och fåfäng förtröstan på att jag ska bli informerad om dessa basala fakta, så har jag just insett/tagit reda på att en arbetspraktik inte alls påverkar min (i mitt tycke rätt så fina) sjukpenninggrundande inkomst, som ju kan vara bra att ha.

Jag vaknade 02.30 inatt efter två och en halv timmas sömn och kunde inte somna om. Hela min situation maldes och maldes i mitt huvud. Sysslolösheten, ensamheten, hoppet hoppet hoppet om att få det här jobbet jag har på g, hoppet om att få bli kallad på det andra jätteroliga jag sökt, vilka valmöjligheter jag har om jag inte får något av dessa...

...och det var där jag återkom till mitt enda möte med min handläggare under denna svarta höst. jag sitter på hans kontor på o så fina arbetsförmedlingen Kultur och han undrar om arbetspraktik är något jag är intresserad av som ett steg i att byta inriktning på min karriär (eller vad man ska kalla det i nuläget). Jag minns så tydligt hur jag svarar att jag har bra erfarenheter av praktik, och skulle gärna göra det, men med min lön som jag haft vill jag inte förlora min sjukpenninggrundande inkomst. Så sa jag.

Vad sa han? Ingenting. Those who can't do, teach, heter det. Those who can't teach kanske förmedlar ... hellre än bra då. Vare sig jobb eller info har han att komma med, kulturwannabeen på AF.

Visst, jag är arg på mig själv också. Satan att jag när jag kollade upp detta redan i somras, inte läste alla pdf:er och länkar som Försäkringskassan tillhandahåller. Satan att jag missade detta. Jag hade kunnat ta en praktik och kanske komma vidare, eller åtminstone inte varit en sån börda för mig själv. Haft nåt att göra, lärt mig nya saker.

Men, ingen idé att grina över tid som gått, tar bara energi. Jag har i alla fall lärt mig en hel del om min egen styrka. Nu ska jag gå på lite olika företag med praktikförfrågningar fort som fan, och göra allt som står i min makt att få jobbet. Som trots sin trista titel verkar så otroligt intressant.

Jag tackar otroligt mycket för alla tummar som hålls för mig ute i världen. Kram

torsdag 28 januari 2010

evig väntan

Intervjun för vicket gick bra, och fick feedback från rekryteraren idag att det verkar som att de gillade mig (igen) och att jag ska gå vidare. Men officiellt besked i nästa vecka. Vi får se.

Jag hoppas det går vägen, för alla fem jag träffat på detta företag har varit jättetrevliga. Det verkar vara en fantastisk atmosfär, bra människor, ingen prestige utan bara ren professionalism. Vi får se.

En av advokaterna jag i bästa fall skulle assistera gillar På Spåret (yei!) och den andre Idol, så det kan vara på tv-tablån det hänger.

tisdag 26 januari 2010

ja, hej och hej (det var ett tag sen)

Jo, jag fick ju inte den där jätteintressanta tjänsten som advokatsekreterare. Det var strid på kniven, den andra "damen" fick det bara för att hon hade massiv erfarenhet av just detta.

Meeeeen, de hade blivit väldigt "förtjusta" i mig, och "ville väldigt gärna ha mig", så jag ska på en intervju till imorgon, för ett vick på en likadan tjänst. De var redan inne i en process med en annan rekryterare, så jag kunde inte bara få jobbet. OCH var tvungen att vänta en vecka på att få komma.

Men man tycker ju att jag borde få det, för vill de så väldigt gärna ha mig... Annars, varför inte bara strunta i mig och ta den bästa/bäste som kommer ur den andra processen? Varför ens slänga in mig i den? Men ingenting är lovat, givetvis., så det kan lika gärna bli platt fall.

Jag är bara så säker på att jag skulle vara bra på det, att jag skulle tycka det var roligt. Jag är en känslomänniska, jag känner i magen med en gång om något är rätt eller fel. Visst kan den "feliga" känslan ibland bara vara irrationell rädsla, men när det känns rätt känns det rätt känns det RÄTT.

Jag vill ha det här jobbet, för jag kommer att vara bra på det och det kommer ge mig massa nyttiga kunskaper.

Vill ha


fredag 15 januari 2010

fredag

väntans tider

Här går jag omkring, totalt handlingsförlamad. Jag har saker att göra, jag kunde samla ihop till min presentation (av mig själv) som jag ska göra på tisdag till ett förlag(!!!) här i Malmö.

Men... det blir inget av det. Jag bara väntar och väntar. Jag hoppas verkligen de ringer från det här jobbet idag, så jag slipper gå här hela helgen.

Vi är två kvar. Jag har fått utmärkta referenser.

gah

onsdag 13 januari 2010

andra intervjun

Har just kommit hem från andra intervjun.

Det gick bra. Han sa "det här låter intressant" i slutet av vårt samtal, så det är ju positivt.

Det är en kvalificerad tjänst, verkar krävande men rolig. Verkar som om jag kan lära mig en massa.
Alltid roligt. Och arbetsplatsen verkar trevlig. Bra stämning.

Enda minuset med intervju var att jag inte lyckades klämma ur mig några frågor... jag fick svar på så många av dem helt naturligt att det inte var lönt, tyckte jag. Men alla know-howböcker säger ju att man alltid alltid ska avsluta med några frågor om arbetsplatsen och tjänsten.

Men jag sa att jag tyckte att jag hade fått en bra bild av båda.

så nu är det bara att hoppas. det verkar som om det kan vara stor konkurrens.

argh...

tisdag 12 januari 2010

det där med tiden som går

utan att man egentligen gör något.

Just nu väntar jag på att få gå på en andra intervju på ett jobb jag faktiskt tror kommer vara riktigt intressant. Inga direkta möjligheter att "gå vidare" inom företaget, eftersom det är en advokatfirma, men verkar ändå mycket lärorikt, mycket textbearbetning och även översättning. Den är imorgon bitti.

Men.. jag har haft två dagar på mig nu att kanske möjligen skulle man kunna tänka sig att ringa upp lite andra företag som kan vara intressanta under tiden. Skicka intresseanmälan och känna att man iallafall gjort det. Men det händer liksom inte.

Jaja, nu ska jag i alla fall sätta mig och läsa igenom mina anteckningar inför imorgon och hoppas på att dom gillar mig. Får putsa på leendet.

oj

många tänder

lördag 2 januari 2010

nu är det nytt år (...)

jag sökte fyra jobb i mellandagarna, hoppas höra något från något av dem innan det nya året blivit för gammalt.

bara något litet knyst funkar bra. om så bara att det inte blev något. jag vet inte hur många ansökningar jag skickat ut (till annonserade jobb alltså, där de borde veta bättre) och inte fått en enda liten bekräftelse på.

ja ... 2009...

stress. blir av med mitt fantastiskt roliga jobb och en massa nya fina människor i ett svep. arbetslöshet, ensamhet och dåligt självförtroende ...

å andra sidan ... underbar semester i Thailand, jag är tillbaka i Malmö där jag trivs så bra, Elin fick en fin pojke, hade en underbar sommarsemester i Åhus, blev friad till och gift bara två månader senare med världens underbaraste, åkte på fantastisk resa till NY, Malin fick två fiina pojkar, Signe växer och blir sötare och sötare och smartare och smartare, fin och snöig jul och jättefina familjen och fina klapparna och allra sööötaste katten, vänner, god mat ...

livet livet, hur kan det vara så att jag tycker att det negativa har övervägt... det syns ju tydligt att det positiva står som segrare.