ögonentårasrörd, heltofantligtdansig, kännsimagenglad, baraenfantastisktbralåt, lyssnavilkenunderbarröst, högstadienostalgi osv

Anji

verkligen

Jag menar... verkligen.

DETTA är skrämmande likt mig.

Faktum är att www.raptitude.com har en massa tänkvärt. Inget konstigt, bara lite tankar om livet i stort och smått. Om man är mottaglig, och det är ingen hemlighet att jag är.

omdefinition

jag vet inte vad jag ska ha den här bloggen till nu

jag har ju egentligen inte så fantastiskt mycket att säga

dagboken får ta det mesta

det ska bli skönt att börja jobba

först två dagar i nästa vecka och sen börjar jag på riktigt 17 mars

jag tänker bli världens bästa advokatsekreterare, ingen tvekan

och en ännu grymmare husboare

jag är så säker på att jag kommer trivas, det är så fantastiskt detta att känna sig lugn, lycklig och säker

it's looking up

Efter påskrivning av kontrakt var det direkt dags för första sociala aktiviteten med nya kollegerna.

Som verkar vara fantastiskt trevliga. Det verkar vara en varm och välkomnande stämning både bland advokater och den administrativa personalen.

Jag hade en fantastiskt trevlig kväll igår, var dock för utmattad för att stanna särskilt sent, så älsklingen fick komma och hämta mig vid niotiden. Sen somnade jag ganska bums men vaknade mitt i natten och var lite stirrig.

mycket att tänka på, men vad det känns skönt i kroppen, nu när hjärnan vant sig lite vid läget.

Helgen blir lugn, jag behöver vila.

happy place, happy face!

idag ska jag inte söka jobb

däremot ska jag göra yoga, homestyla en väns lägenhet, skriva på kontrakt och äta middag med mina nya kolleger.

Och tanken som jag ska tänka alltid är:

... Jag har ingen aning om vad det här jobbet kan leda till ... det finns alla möjligheter.

framför allt till lugn i själen

jag fick jobbet

så nu ska jag istället för att noja över att inte ha ett, istället noja kring att lämna den bransch som jag typ fördömde i mitt förra inlägg.

jag älskar att arbeta med böcker. jag måste komma ihåg hela tiden att det inte är förbjudet för mig att komma tillbaka, att jag kommer komma tillbaka till det.

för det kommer jag.

och så ska jag glädja mig över nya utmaningar, nya arbetskamrater och nya samtal.

imorgon skriver jag på, och redan imorgon kväll ska jag på första sociala aktiviteten.

jag är glad att få börja jobba, och det är bättre med lite rädsla över nya saker än rädsla för evig sysslolöshet... eller hur?

en varning till er som väljer att jobba med sitt intresse

jag känner mig väldigt ifrågasatt

Ja, jag valde att ge mig in i bokbranschen, man frågan är om jag hade gjort det om jag vetat hur fördomarna ser ut när man söker sig till annat.

De tror att en redaktör enbart jobbar med text.

De tror att eftersom man arbetat i ett sånt nischat och kreativt yrke så kan man inte finna glädje i något annat.

Kommer du vilja fortsätta jobba i bokbranschen? den frågan fick jag idag. Klart som fan. men inte tänker jag låta det gå ut över ett annat jobb som faktiskt verkar kul.

Som sagt. Ifrågasatt. Och fångad i ett yrke som är så centrerat till Stockholm att det knappt finns en suck att hitta i Malmö.

FAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAN

hej då

jag lägger ner ett tag

det är för deppigt

ingenting händer

och jag sitter fast

idiotsäkert tips om tidslucka

enligt ett tips på aftonbladet.se ska man hellre än att ha en tidslucka i sitt cv skriva att man tagit en paus av personliga skäl...

hmmm, vad brukar vara det första som poppar upp när man tänker på "av personliga skäl"

inget som brukar locka arbetsgivare i alla fall

jag börjar bli så förbannat trött på att vänta

kom igen nu då

kom igen nu då

kom igen nu då

stress

jag är stirrig.

det är en del på gång just nu, både rent privat och jobbmässigt. jag vill så gärna ha ett samtal från Danmark, det vore helt underbart.

Och i nästa vecka ska jag kämpa för mitt liv att få advokatsekreterartjänsten.

Och på fredag ska jag prata eventuell praktik. Om allt annat går åt skogen.

sammanlagt har jag varit stressad, så det har känts i kroppen att den inte mår så bra med jämna mellanrum, sedan 2007. det kan inte vara bra. och jag vet faktiskt inte riktigt hur jag ska kunna lugna ner mig, när det är så mycket oro, väntan och vändningar hela tiden. Försöker alltid fokusera på sådant i mitt liv som är mer konstant, som vänner och man och så, men det är svårt.

har dock sovit otroligt skönt inatt. en sådan sömn har jag inte haft på länge. djup och hyfsat drömlös.

tack för det, universum. (samtal från Danmark?)

innan kl 10

På grund av min dåliga natt så har jag innan klockan 10 idag lyckats:

få en välbehövlig kram

vara snäll mot min man och göra frukost

söka ett trist jobb

ringa Mannovs jättetrevliga VD och frågat om möjligheterna till praktik, förutsatt att de gillar mig och vad jag kan då. Vi ska prata igen nästa fredag. Hon ville gärna prata och svara på mina frågor, och ville absolut ta in en praktikant om det fanns möjlighet till värdefulla uppgifter och utmaningar.

Hennes betoningar. Och jag känner att jag blir så glad av så lite.

Nu kan jag lägga mig och sova ett par timmar, och känna att jag åstadkommit något. Jag känner också hur näsblodet hänger i luften ... eller näsborren.

Ännu ett bevis på arbetsförmedlingens inkompetens

På grund av arbetsförmedlingens totala oförmåga att hålla sig insatta i de mest basala fakta om sin omvärld, och, jag erkänner, på grund av egen slapphet och fåfäng förtröstan på att jag ska bli informerad om dessa basala fakta, så har jag just insett/tagit reda på att en arbetspraktik inte alls påverkar min (i mitt tycke rätt så fina) sjukpenninggrundande inkomst, som ju kan vara bra att ha.

Jag vaknade 02.30 inatt efter två och en halv timmas sömn och kunde inte somna om. Hela min situation maldes och maldes i mitt huvud. Sysslolösheten, ensamheten, hoppet hoppet hoppet om att få det här jobbet jag har på g, hoppet om att få bli kallad på det andra jätteroliga jag sökt, vilka valmöjligheter jag har om jag inte får något av dessa...

...och det var där jag återkom till mitt enda möte med min handläggare under denna svarta höst. jag sitter på hans kontor på o så fina arbetsförmedlingen Kultur och han undrar om arbetspraktik är något jag är intresserad av som ett steg i att byta inriktning på min karriär (eller vad man ska kalla det i nuläget). Jag minns så tydligt hur jag svarar att jag har bra erfarenheter av praktik, och skulle gärna göra det, men med min lön som jag haft vill jag inte förlora min sjukpenninggrundande inkomst. Så sa jag.

Vad sa han? Ingenting. Those who can't do, teach, heter det. Those who can't teach kanske förmedlar ... hellre än bra då. Vare sig jobb eller info har han att komma med, kulturwannabeen på AF.

Visst, jag är arg på mig själv också. Satan att jag när jag kollade upp detta redan i somras, inte läste alla pdf:er och länkar som Försäkringskassan tillhandahåller. Satan att jag missade detta. Jag hade kunnat ta en praktik och kanske komma vidare, eller åtminstone inte varit en sån börda för mig själv. Haft nåt att göra, lärt mig nya saker.

Men, ingen idé att grina över tid som gått, tar bara energi. Jag har i alla fall lärt mig en hel del om min egen styrka. Nu ska jag gå på lite olika företag med praktikförfrågningar fort som fan, och göra allt som står i min makt att få jobbet. Som trots sin trista titel verkar så otroligt intressant.

Jag tackar otroligt mycket för alla tummar som hålls för mig ute i världen. Kram