måndag 31 december 2012

Tar mig en funderare över 2012

Under en tid i mitt liv när jag lärde mig mycket om mig själv gjorde jag en daglig övning i över ett år. Denna gick ut på att varje dag skriva ner tre saker som jag var stolt över och nöjd med, tre saker jag var tacksam över, och tre som jag kände att jag behövde styra upp, få något slags hjälp med rent spirituellt helt enkelt. Att verbalisera var första steget till att få till en förändring.

Övningen styrkte mitt nu. Jag kunde fokusera på de små framstegen och händelserna vilket gjorde mig tryggare i det stora. Jag gör denna övning ibland nu med, men ofta räcker tiden inte till och även det faktum att jag oftare mår bra än deppar gör att den inte är lika nödvändig att upprätthålla kontinuerligt.

Men det är ett fint sätt att fundera över tillvaron även när man mår bra. Den hjälper mig att stanna upp och känna efter lite.

Här är mitt 2012 i nio enkla punkter:

Jag är så stolt över:

* att jag verkligen inte tar någon skit. Jag har blivit rätt så tuff. Med skit menar jag alltifrån att säga ifrån när jag upplever orättvisor eller idiotiskt beteende i min närhet, till att förvänta mig en viss service när jag betalar för den. Införstått är givetvis att man får välja sina strider samt uppträda med hyfs och respekt ... men om inte det hjälper ...

* att jag till slut vågade språnget och startade eget. Det tog tid, och det var på håret att det inte blev under 2012, men det rätta erbjudandet dök upp och nu är det bara att köra.

* att jag började springa ordentligt. Något härligare och mer givande beroende har jag aldrig haft tidigare. 

Jag är så tacksam över:

* att Elvira växer och är frisk. Hon är en liten tuffing. Hon ramlar, säger "upp igen", hon slår sig, säger "usch, ont" och borstar av det onda med handen. Ibland ska man blåsa och såklart kommer det tårar ibland, men det går snabbt över. Hon är självständig och orädd och inte så lite stolthet finns med i denna tacksamhetspunkt.

* att jag har en så fin man som stöttar mig i mina beslut, och vill att jag ska göra det som får mig att må bra. Min bästa vän som jag aldrig någonsin vill sluta prata med. Bästa kvällarna under året är helt klart de då vi inte haft tv:n igång utan bara suttit och pratat och pratat.

* att jag blivit äldre och klokare. Jag springer för den energi som det ger resten av mitt liv, den styrka det ger min kropp. Noll fokus finns på att få platt mage eller fast rumpa. Jag vill bara ha starka ben och starka lungor som kan ta mig genom resten av livet. Det är en otrolig befrielse att känna att den största bonusen med löpningen är att jag orkar mer, att målet är välbefinnande och inte viktnedgång eller nåt annat jobbigt som var så viktigt förr i tiden.

Jag vill bli bättre på:

* att strukturera och planera. Så att jag hinner med att bara vara. Lite mer då.

* att prioritera mina intressen. Så ofta jag känner att jag skulle vilja måla till exempel. Men jag sätter på tv:n istället. Eller hinna läsa den där boken. Tv igen. Och då tittar jag inte ens på en massa skit längre, det är nyheter och Kobra och Världens händelser och Uppdrag granskning och svt, svt, svt. Ingen skit. Utom Grey's, det måste jag se.

* att våga i en helt annan liga än det jag beskrivit ovan. Jag skulle så gärna vilja hitta en lösning som inte känns förljugen i relationen till min far. 2012 erbjöd en lite strimma hopp, men att bara öppna igen utan att få äga något om vad om hänt ... Jag vet inte hur man gör och jag behöver tänka på det mer. Det är så lätt att bara inte tänka på det.





Gott nytt år!









fredag 28 december 2012

Eget företag

Så där. Då var det i alla fall inskickat och klart till Skatteverket. De hör väl av sig om jag klantat mig får jag hoppas.

För ärligt talat, kan de förklara lite otillräckligare vad de menar. Jag förstår orden men inte så mycket vad de vill säga mig. Borde det inte vara svårare ord som beskriver det jag inte fattar så att jag inte behöver känna mig så korkad åtminstone?

Men hej hopp frilanskolleger, här kommer jag då äntligen!

tisdag 25 december 2012

Sjuk

Är inne på min fjärde vecka sjuk. Halsen värker och snoret rinner och hostan dödar mig lite extra varje natt. Nu har jag fläckar i halsen också.

Tror ni nån läkare har tid med mig? Nejdå, över telefon är diagnosen virus, virus och enbart VIRUS.  Så vet ni det.

Man vill bita ihop över helgerna. Skulle jag kunnat, om jag inte hade varit sjuk i tre veckor redan innan. Man har en del saker som skulle hunnits med. Det har jag inte hunnit.

Den tolfte januari ska vi åka jättelångt bort. Själva resan är klar men inget annat. Stress.

Jag orkar inte umgås med mitt för tillfället extremt mammiga barn. Dåligt samvete. Ilska över hysteriska skrikutbrott. Mer dåligt samvete.

Jag vill bara bli frisk. Stor sorgöver att inte vara frisk.

torsdag 20 december 2012

På g

Det händer en massa just nu. Och snart kan jag berätta vad. Jag är hit och dit och ganska förvirrad. Men det får ordna sig.

Det löser sig. Jag löser det.

lördag 15 december 2012

Bokmässa

Idag var jag en sväng på Julbokmässa med tolv förlag i Skåne. Träffade några gamla vänner och några nya. Jättetrevligt samtal med min nya uppdragsgivare Hoi Förlag. Ett förlag med ny spännande profil. Ser mycket fram emot att utveckla det samarbetet.

Jag har haft dunderflunsa förresten. Det är bl.a. Därför som det är så sorgligt uppdaterat här. Nio (9) dagar låg jag däckad. I stort sett. Speciellt däckad var jag de tre dagar då jag aggressivt och på läkares inrådan, botade min långvariga hosta som gav mig "sår som om nån skurit med kniv hela vägen ner i halsen" enligt läkaren, med morfinbaserad hostmedicin. Godnatt jord, kan man säga.

Och utmaningarna då? Har inte kommit in i något flow med något alls. Jobb och sjukdom tar död på orken. Jag kommer igen. Lovar.

Livet livet.

torsdag 22 november 2012

Utmaningen

Det var svårare än jag trodde. Jag är för trött, jag jobbar för mycket.

På dagarna jobbar jag för att jag måste, och för att det är skönt att gå till ett jobb och göra något med sin dag, och på kvällarna jobbar jag för att jag vill, just nu med en lektörsläsning.

Den tar all min kreativa tankekraft, och det är härligt härligt att känna att jag kan. Jag kan berätta för en författare om vad hon kan göra för att få texten bättre, med levande, mer flyt. Inte några mirakelkurer kanske, men vara en hjälp på vägen. Det får mig att känna mig proffsig. Och det är skönt.

Så jag är inte så besviken på mig själv ändå. Jag är bra i alla fall.

söndag 18 november 2012

Frustration

Jag har varit lite arg de senaste dagarna. Ilskan kommer ur frustration över saker som jag inte har någon kontroll över, och jag har inte lyckats lägga dem åt sidan.

Det är besked som verkligen aldrig kommer, personer som irriterar ( eventuella läsare kan vara lugna, det är garanterat ingen av er), tankar som inte kommer loss, ren tristess i vissa lägen. Känslan av att sitta extremt fast.

Trots att jag har det så bra, så bekvämt och är så förbannat lycklig. Så är jag ilsk. Och jag har inte mens. Jag är ilsk av egen fri rätt att vara det.

Och det går ut över min underbara familj vilket ju givetvis känns jättebra och rättvist.

Om det bara kunde komma något konstruktivt ur alltihop. Kan jag meddela att det alltså inte gör.

Har nu försökt att bota med springtur, en enormt lång dusch som i ett slag tog kål på allt vattensnålande och sorterande och lampsläckande m.m. och nu ska jag äta glass.


Dag 4,5,6 och 7

Jag älskar,
och en skog mellan 
hans bröst och mitt
och barr faller

jag älskar, och handen
griper förlorar drar sig
bort från sveda

-------------------------------


oförenliga liv
I försöken att
dra oss tillbaka
på de trasiga knän
och uppfläkta händer

som vi utgör

--------------------------------

kärleken

liksom början är att skälva
Är också slutet
En vibrering

--------------------------------

Vi borde

måla vår tavla tillsammans du och jag
vi borde bli kladdiga av färgen och aldrig mer duscha av oss från varandra
vi låtsas att världen är gyllene vi tar en hand och springer vidare
Din kärlek ska finnas inom mig, aldrig ska du med färg kleta in dig med någon annan än mig

fredag 16 november 2012

Det var ingen lätt utmaning

Lätt att glömma och svår att utföra. Men jag ger inte upp.

Någonstans finns min förlorade kreativitet.

onsdag 14 november 2012

tisdag 13 november 2012

Utmaning 2 - dagsfärsk dikt 2

gult sus

forsar asfalt

en puls som
slår slårslår slår slårslår slår slårslår slår slårslår
slår slårslår slår slårslår
slår slårslår slår slårslår

måndag 12 november 2012

Utmaning 2 - dagsfärsk dikt 1

till ett papper

Här skrivs ord som
löftesrikt
inte hinner bli obekväma

Som har egna minnen
och tillförsikt

ekar förflutet i sig

Som påstår att
de vet om saker och ting
för att de kan tala om

De kommer i närheten
att beskriva en värld
nästintill
något slags verklighet

Utmaning TVÅ


Jag har bestämt mig nu, denna utmaning måste ge lite föda för själen nu när höstmörkret lägger sig allt tätare. Och lite själslig ansträngning också.

Lova att ha tålamod med mig och ursäkta eventuella klichéer och melodramer och pekoral och allt vad det kan heta. Jag är ringrostig och vet inte om jag någonsin var så bra på det.

Men här kommer det. En dikt ska jag skriva. En dikt om dagen till och med, i trettio dagar. För att göra det lite enklare för mig så får jag väl försöka skriva något som kommer ur känslan av just den dagen det gäller.

En stor del av utmaningen ligger faktiskt i att skriva något som jag känner mig bekväm med att andra läser. Jag har skrivit och skrivit i mitt liv, tre- kanske fyrahundra dikter (i vuxen ålder, tonårstiden kan nog räknas i tusental). Ett fåtal personer har läst. Det har liksom inte varit grejen med det hela, att bli läst. Så det känns utlämnande. Och spännande.

Inte bra för mitt anteckningsbokshamstrande


Detta


Hittade jag här

torsdag 1 november 2012

30 dagar - Dag 30 En älskad men oanvänd klänning

Den sista utmaningsdagen kommer ett par dagar för sent, jag har fått tänka lite extra. Hela den här tiden har en klänning i 50-talsmodell funnits i bakhuvudet. Jag älskar den, men använder den aldrig. Den är för piffig (det är det rätta ordet) för att ha till vardags, men passar inte till de gånger jag ska klä upp mig, tycker jag.

Det är en klänning från Emmy Design, som gör helt fantastiska kläder. Den kostade en del, och det svider att det var ett felköp. Får försöka sälja den så att någon annan får njuta av den.

tisdag 30 oktober 2012

Jag har det svårt ...

De två sista dagarna är en utmaning, verkligen. Igår, två udda assietter. Pffft.

Och jag måste ju berätta hur det gått. Dagens rensning har ännu ej uppenbarat sig. På den nivån är det. jag får skriva om den imorgon.

Jag vet inte om det är tiden som sviker, har mycket jobb nu, eller fantasin eller orken. Jag är inte trött på själva konceptet, jag hoppas verkligen att jag fortsätter tänka kritiskt när det kommer till inköp och att rensa ut det jag inte behöver. Och jag tycker fortfarande att jag har en massa att rensa, trots att jag inte verkar komma på något nu.

Kanske är det också så att jag ser för mycket fram emot nästa utmaning. Jag har några på lager, men vet inte riktigt vilken jag ska ta. återkommer på torsdag, när den börjar.

Jag känner dock att jag blivit lite lättare.
Jag har inte handlat kläder på hela månaden. Alla inköp är föremål för granskning.
Liiite mer ordning har vi här hemma.
Denna typ av struktur fungerar för mig. En liten sak, ett litet steg. Så blir saker gjorda och mål nås.

Nu knyter jag ihop denna tredje bröllopsdag och går och lägger mig.


söndag 28 oktober 2012

30 dagar - dag 26, 27, 28

Det har varit intensiva dagar, men jag har i allafall lyckats skänka bort lite sanitetsprodukter som eh, blivit för små, fyra kaffemuggar som vi aldrig använde och Esska nappflaskor, som vi aldrig kommer använda igen eftersom MAM-flaskorna är så överlägsna.

Muggarna är jättefina, men vi har så mycket sånt. Jag skriver på ipaden nu och det verkar icke som om jag kan lägga upp bild från den kameran här, så detta blir ännu ett av dessa trista inlägg utan bild som bara maler på.



torsdag 25 oktober 2012

Har hittat stället!

Hit kommer i alla fall kläder och skor jag och l'husband rensat.

Skönt att hitta något där man känner att det kommer direkt till människor som behöver det.


30 dagar - dag 24 och 25

Tänkte igår att medicinerna, där finns det antikvarning! Men nej. En flaska revaxör som gick ut 2008 fick åka i soporna. Kan också nämnas att en som gick ut 2010 fick stanna. Strikt fyraårsgräns gäller. Uppenbarligen.


Så idag fick ett par stövlar stryka på foten (tihi (sug på den anspelningen ett tag)). Men jag vet egentligen sjuttan om den rensningen räknas, eftersom jag också köpte ett par stövlar.

Köpta 2008, flitigt använda och väl
omhändertagna, men nu är de inte jag längre.

jag har allt jag behöver, jag har mer, jag har så mycket att jag måste rensa för att må bättre

Författaren Nina Björk skriver i Sydsvenskan om Emporia, som vill ge mer av allt, till oss som redan har allt.

http://www.sydsvenskan.se/kultur--nojen/mer-av-allt/

tisdag 23 oktober 2012

30 dagar - dag 22 och 23 Väska/Tidskrifter

Det blir svårare, och det blir tråkigare. I alla fall för er som läser om det. För hur underhållande kan man egentligen skriva om att man slängt en väska och ett gäng tidskrifter som aldrig kommer läsas igen?

När man jobbar heltid och sen är mamma en stund och sedan dessutom sätter sig med en redigering av en översättning när monstret somnat?

Hur kul orkar man vara? Jag orkar inte.

Därmed inte sagt att jag ger upp min utmaning, men möjligen kommer jag inte att blogga om varenda sak, utan slå ihop dem lite.

Roligt är att jag verkar ha inspirerat en hoper människor, en del har berättat att de slängt och rensat i utmaningens anda, medan några tagit upp handsken ordentligt dag för dag. Sånt är kul att höra!

söndag 21 oktober 2012

30 dagar - dag 21 Hylla och huvet

Idag rensar jag en Benno cd-hylla. För det är andra tider nu.

Dessutom rensar jag huvudet i eftermiddag med Downton Abbey säsong 3.

http://dawntonabbey.tumblr.com/

lördag 20 oktober 2012

30 dagar - Dag 20 Gammalt godis

Hade vi en del. Och lite gammalt te. Fast polkagrisarna fick komma tillbaka in i skåpet.

Det är väldigt svårt nu. Börjar tvivla på om jag klarar hitta på saker i tio dagar till.


fredag 19 oktober 2012

30 dagar - Dag 19 Kryddor


Lyckliga läsare som får sådana härligt charmiga ocensurerade bilder från mitt hem, mitt innersta, mitt kryddskåp. Jag fortsätter göra lite hushållsnytta.


Legat död sedan 2008

Notera gärna tom vinflaska, snart tom ketchupflaska (ovan) och tom,
 men inte på något vis diskad pipmugg (nedan).


Har bodde de, i misär

Det är som om Ernst har lagt sin hand över det

torsdag 18 oktober 2012

30 dagar - dag 17 och 18 Smycken & Träningskläder


Dag 17

På förslag av vännen J så rensar jag lite i smyckeskrinet. Fanns en del man kunde avvara, men inte mycket, jag gillar att spara smycken. Tar inte så mycket plats och man vet inte när de kan komma till pass igen. Den här lilla högen är jag dock rätt säker på att jag inte kommer att sakna. Och några åkte ner i pärl- och pyssellådan för eventuell återanvändning.

Dag 18

Ett par träningsbyxor och en schleten ticha. Återigen inget bildskönt material. Men skönt att bli av med.


onsdag 17 oktober 2012

tisdag 16 oktober 2012

30 dagar - Dag 16 Hårsnoddar

Har inte mycket att säga om det. Jag har kort hår, kortare idag än igår till och med.

Och bild verkar äckligt. Men många har man liggande.

Så roligt blev det idag :-)

måndag 15 oktober 2012

30 dagar - Dag 15 Kylen

Och vi är halvvägs! Känns bra. Och svårt.
"Kan du inte göra någon nytta när du ändå är igång?" Undrar l'husband.


Dagens I-landsproblem



Vår svampodling

Vad bra det blev

Har ingen aning om vad jag ska rensa imorgon. Idéer?

söndag 14 oktober 2012

30 dagar - Dag 14 Strumpbyxor

Liksom bh:arna från dag ett ligger de där huller om buller i lådan. Kanske kanske blir de använda igen, de där ceriserosa från 2003ish? Eller kanske inte.

11 par bort, ett par till tvättning och efterföljande besiktning.

En tillfällig ordning råder i lådan, om än inte lika färgglad som förut.

Kassler, någon?

lördag 13 oktober 2012

30 dagar - Dag 13 Scarves och sjalar

20 års avlagringar


Tio bort, tio kvar.
Mycket nöjd med min rensning på en annars omöjligt gnällig och trilsk dag. Så att säga.

fredag 12 oktober 2012

30 dagar - Dag 12 Likes på Facebook

Från ca 90 till 43 på 30 sekunder


Jag behöver inte visa alla jag känner allt jag gillar. I framtiden används likes till sånt som kan vara nyttigt för jobb och karriär och vad jag anser intressant information.

Cyberrensning, s a s.

Kul när man kan inspirera!

Västmanländska i Skåne berättar att hon inspirerats av lilla mig och min utmaning att rensa mitt prylfyllda liv. Jättekul ju!

Känns ju också stort att bli omnämnd i någons blogg, händer inte var dag.


Här är länk till ursprungsinlägget för min utmaning.

torsdag 11 oktober 2012

30 dagar - Dag 10 och 11 Herregud! och Jacka

Igår var jag inte hemma mycket så det blev inget slängt. Det betyder två saker idag.

Jag rotade lite i mina lådor och herregud, vad. mycket. skit. man. bara. har. liggande. Kvitton, tomma lypsyl, urgamla tuggummin, uttänjda hårsnoddar bla bla bla blärgh. Rätt äckligt.

Och jag hittade tre gånger så mycket i intet ont anande lådor.

Dessutom har jag varit uppe på vinden och hämtat ner vinterjackor, och sedär, en styck jacka jag inte använt på säkert tre år. Jag ställer mig oftare och oftare frågan varför man behåller, någonstans inom sig vet man ju att man inte kommer använda igen av olika skäl.




En annan sak som det här projektet gör med mig är att jag (som redan innan var rätt snål och eftertänksam inför köp) blir ännu snålare, och mycket mer fokuserad på kvalitet. Kläder t ex, jag vill ha klassiska snitt och så mycket omönstrat som möjligt. Och kanske kostar det lite mer, men jag kommer i alla fall att ha tänkt ordentligt innan, för effekten är också den att jag inte handlar alls.

Nu låter det som om jag har hållit på med detta i flera månader, och fått fantastiska insikter, men jag har haft en period av mkt ströshoppande för att hitta på ett passande ord. Nytt jobb har krävt nya kläder m.m. Och sen blir tiden lite annorlunda när man är så fokuserad på något. Lite mer fokuserad den också.



tisdag 9 oktober 2012

30 dagar - Dag 9 SKOR

Det svider en del. Skor är, förutsägbart nog, något jag har väldigt svårt att göra mig av med.

Efter en inre strid lyckades jag ändå sålla ut hela sju par, varav fem hela och två i stort sett oanvända.

De som kan åker direkt till Husie församlings loppis och hjälporganisation, de andra i soptunnan.

Jag tänker att jag nog skulle kunna hiva fler. Det skulle jag definitivt. Det är helt otroligt, jag vet faktiskt inte ens hur många par jag har. Jag vet ungefär hur många jag använder i vardagen. 2 par/säsong regelbundet.

I övrigt känner jag att det blir lättare och lättare att slänga/rensa. Bara jag kommer på vad jag ska slänga. Sentimentaliteten kring prylarna försvinner. Men lite farligt kan det vara och jag får tänka mig för ibland. Lyssna på magkänslan om den säger stopp. Men det har blivit ganska uppenbart vad som mest är utfyllnad i livet och vilka prylar som har betydelse. Den senare gruppen är långt mindre än den andra. Ändå behåller jag alla trettio champagneglasen. Längre än till en liten tankenosning har jag inte kommit.

När sjutton kommer jag bjuda trettio pers på bubbel?

måndag 8 oktober 2012

30 dagar - dag 8 Ospelade spel






Kom på att jag har ett skåp i min bokhylla där det borde finnas enorma möjligheter att hitta utrensningsskatter. Mycket riktigt.

Ordbox, ett av de bästa spelen någonsin, och jag har två stycken. Ett av dem läggs ut på tradera idag.
Tabu, spelat typ en gång. Är kul, men inget man direkt längtar efter att spela.
Gammal äcklig kortlek, vet inte om det räknas som ett ospelat spel, men det är definitivt en rensning.


söndag 7 oktober 2012

30 dagar - Dag 7 Utslitna lakan och örngott

Som man ändå spar och spar, för så sköna är dom. Dock fick några stryka på foten nu, bland annat ett örngott som jag sydde och broderade när jag gick i sexan.



Jag var ej syslöjdlärarinnans favorit. 





Men ett gammalt örngott, som har varit det skönaste i alla tider, det kunde jag inte slänga, så jag gjorde så här istället:



Oj oj trasigt på båda sidor
men om man syr, och klipper
Så får E sova skönast i världen



Idag har jag/vi också:
dammsugit
dammtorkat
rensat ogräs
klippt gräset
rengort kaffebruggaren
rengjort vattenkokaren
tvättat 
bytt lakan
sålt cross trainern
hunnit äta lunch
ordnat med en massa lösa recept
tittat på Timmy Lamm


lördag 6 oktober 2012

30 dagar - Dag 6 Papper och gammalt skräp




Inbjudan till Idolfinalen 2008 (ni vet det där bästaste året när Kevin vann) Fast kul var det, både för och efterfest och själva finalen. Men inte så fantastiskt kul så jag måste ha kvar bevis. Några kalle Anka-leksaker, gamla tidningsurklipp som det aldrig kommer göras nåt med, ett par gamla manus som jag för länge sen fått betalt för, gamla kvitton ... lång lista. Och lite hederligt rensande en regnig lördag. Inte så särdeles spännande, och inte särskilt utmanande.

Det börjar faktiskt redan bli svårt. Skulle kanske inte ha rensat så mycket i garderoben och i köksskåpen innan jag drog igång det här. Min man säger dessutom att själva handlingen att köra iväg loppisprylarna (som fortfarande står kvar här) till en secondhand-butik inte gäller som rensning. Hur nu han kom in som chef helt plötsligt ...

fredag 5 oktober 2012

30 dagar - Dag 5 Dåliga filmer.

Det gick inte att vända bildjäveln.
De flesta filmer jag har(det är inre så jättemånga) är sådana jag verkligen vet att jag kommer vilja se igen, (Ten Things I Hate About You)) och igen (Stolthet och fördom) och igen (DirtyDancing) ... ni fattar.

Mem här har vi tre filmer som aldrig kommer få se insidan av en DVD-spelare i mitt hem igen. En B-film med SJP och en med Scarlett. Och en om juice. Som fortfarande har sin plast kvar.

Fotnot: Jag har en hel del bra filmer i min samling. Riktiga klassiker. Bra utbildning för dottern så småningom.

torsdag 4 oktober 2012

30 dagar - Dag fyra, Skämselprylar

Dagens objekt är en typisk skäms-pryl. De flesta blocket-annonser stoltserar med "knappt använd", "i stort sett oanvänd", "som ny", "obetydligt använd", "mycket lite använd".

Jag/vi har trots allt använt vår, så det fick bli "i fint men använt skick". Men det är ett tag sen nu, det ska erkännas. Problemet med såna här maskiner är ju att man tröttnar så fort på dem. Inget nytt händer ju när man använder dem. En riktig löprunda bjuder ju åtminstone på diverse synintryck. Och frisk luft.

Ensam i ett hörn

Bort ska den! Utrymme! Luft! Här är annonsen. Nu när jag gjort så bra reklam.

Jag var tvungen att kommentera

Jag gör det aldrig annars, men det här var så fjantigt, på något sätt.

Knappt träffat några som tycker om sig själva, har hon frågat? Att man har lite klagomål på sig själv innebär ju inte att man inte tycker om sig själv.

Och varför i hela friden skulle man sitta och vänta på just det? Man väntar ju inte på något annat?

Och att man skulle "ge upp" och tycka om sig själv för den sakens skull när man blir äldre. Fjantigt.

Krönika här:
http://blogg.resume.se/nina-akestam/2012/10/04/att-alska-sin-nasta-sasom-sig-sjalv/


onsdag 3 oktober 2012

30 dagar - Dag 3 Matpornografi


Är stolt över den här, för det är inte en av de jag redan vet kommer att ske, utan det slog mig när jag kollade runt i köket igår.

En fördel och nästan lika stor nackdel av att ha jobbat länge i bokbranschen är att man har ganska stor tillgång till gratis böcker. Fördel uppenbar, nackdelen är att man släpar hem en massa saker som man aldrig annars skulle köpt. Som till exempel Klassiska tårtor på mitt sätt. Eller 500 barbeque sizzlers. Eller en bok med picknick-recept. Den fattar jag inte. På picknick får man väl ha med sig vad man vill, det finns väl inga regler? Jag vet, det är bra förslag och nya picknickiga påhitt den vill förmedla, men jag använder inte, ut ska den!
Ut åker också en bok om drinkar, jag dricker vin och öl och gt:s, jag behöver inte denna. Samt ett par fjantböcker om GI (gratisböcker).





Överfullt!

Fint i skåp

Vad som däremot får stanna är The Holy Vår KokbokKärlek, oliver och timjanNigella Express och en kortask med förslag om vad man kan göra med choklad. Plus ett par till.


Up for grabs, vem vill ha?
                                   

Jag ber om ursäkt för den hemska bildkvalitén, min mobilkamera är inte den bästa, särskilt inte i höstmorgonljus.

Här kan du läsa om ursprunget till min utmaning!

tisdag 2 oktober 2012

30 dagar - Dag 2 Gamla "skönhets"-produkter



En gammal halvtom Clinique hudkräm, ögonskuggor från tiden då man hade tid att sminka sig mer än hjälpligt, en tid då man ville göra det. Felköp, halvfulla flaskor och varuprov. Varför har jag dem kvar?

Och ändå är det svårt, särskilt sminket. För vem vet när man vill smeta på lila glitter igen, eller?  Eller när man ska på maskerad, eller spara till utklädningssmink till dottern. Som är där om kanske 4-5 år ... då snackar vi plötsligt 15 år gammalt smink. Tänker man i de banorna så blir det något lättare.

Hivat är hivat, och några få helt oanvända grejer raskt bortbytta på Facebook. Bra mycket bättre plats i skåpet.

måndag 1 oktober 2012

30 dagar – Dag 1 Underklädeslådan



Dagens släng är inte något jag tänker plåga eventuella intresserade med en bild på.
Jag rotade runt i min underklädeslåda. Bland omaka strumpor (bra att springa i om de ändå är hela trots att de slitits från sin käresta), och trosor från nittonhundrafrösihjäl återfanns fem så kallade kris-bh:ar.

Känns igen? Du har en klänning till exempel, du använder den extremt sällan, men det är bara en viss bh som funkar med den? Så trots att bh:n är gammal och trådsliten så spar du den. Eller så spar man dem för att ha om verkligen inget annat finns rent. Jag har inte använt någon av dessa på säkert 4 år. Klänningarna är sedan länge väck. Hur dessa överlevde flytten till huset är mycket underligt. Ett solklart ”behöver inte-fall”.

Rent känslomässigt så är första dagen inte särskilt betungande. Jag ska erkänna att jag har ett par dagar till där jag redan vet vad som kommer hivas/skänkas/säljas. Det är när det börjar bli svårt som det blir intressant. Vem vet, i detta prylproppade liv vi lever kanske trettio dagar inte är nog för att verkligen känna att man blir av med något och får en välbehövlig katharsis.


Länk till ursprungsinlägg:

http://theworryelite.blogspot.se/2012/09/30-dagars-utmaning.html

lördag 29 september 2012

30-dagars utmaning

Jag stumblade på en sida som började med ett TED-talk om detta. Om att det tar trettio dagar att införa till exempel en god vana. Eller varför inte testa sig, lära nytt om sig själv och sina gränser. Läs mer här. Hur som helst så känns det som om detta talade till mig alldeles särskilt, med tanke på förra inlägget. Så varför inte? Vem vet vad det kan leda till att göra ngt litet i trettio dagar. Kanske till att jag gör något exceptionellt nästa trettio.

Jag börjar lätt. Varje dag i trettio dagar, med start måndag 1 oktober, ska jag slänga/skänka/på ngt sätt göra mig av med något som jag inte behöver. Jag kommer rapportera här med bilder och kortare texter.

Engelskan har ett underbart ord för detta: declutter.

Förhoppningen är att det ska leda till mer ordning och reda och att jag blir klarare över vad för prylar i mitt liv jag behöver och inte. Men det är spännande också, jag vet faktiskt inte vad jag kommer känna, tycka, vilken effekt det kommer ha.

Jag har några idéer till nästa utmaning, men ska försöka ta en i taget.





torsdag 27 september 2012

Med jämna mellanrum

Tänk att nu har jag fastnat lite igen. Veckans gång till exempel. Fram till igår kändes det som om dagarna flög förbi, nu känns imorgon långt borta och de två timmarna kvar på den här arbetsdagen känns evighetslånga.

Jag längtar efter utmaningar och ett jobbmässigt driv, främst då med tanke på den egna verksamhet jag gärna vill starta vid sidan av men inte riktigt kommer till skott med. I sådana här lägen är det som om betongklumpar satt sig fast runt mina fötter och hittar inte rätt verktyg för att hacka loss mig.

Tycker synd om mig själv för saker som ingen annan än jag kan göra något åt. Ingen annan kommer ju att göra mig till ett nätverkarproffs eller ett under av effektivitet vad gäller efterforskningar av efterfrågan av mina tjänster. Eller? Någon som vill ta sig an mig?

fredag 20 juli 2012

Gårdagens springtur


hej lilla molnet



Ostadigt väder skulle man kunna säga att det var igår. Men jag ville verkligen ut, trots att man blir lite orolig när man ser detta under hela rundan. Otroligt nog klarade jag mig, och vad bättre var så gick det så himla bra att springa! Peppad av min kropps längtan efter det, och uppeldad av en enorm ilska på mig själv eftersom jag ALDRIG hittar mina knästöd, bh:ar, byxor ... allt som borde ligga på ett särskilt ställe i min garderob men som aldrig gör det. Och jag börjar tro att det är något allvarligt fel på mig, för saker kan ligga rakt framför näsan på mig och jag hittar dem i alla fall inte, eller så lägger jag en sak någonstans och tre minuter senare kan jag inte för mitt liv hitta det. Och ni som känner igen er och tänker jaja det händer ju alla ibland: detta händer mig dagligen, och flera gånger. Något är allvarligt fel.

Hur som helst sprang jag där och tänkte inte de där vanliga springtankarna (jag kanske tar ett halvt varv till, kanske, om jag orkar, eller så springer jag ett varv först (3 km) och ser hur trött jag är sen, det räcker nog med två varv idag, jag orkar nog inte mer, osv, osv). Avsaknaden av dessa i löparsammanhang rätt destruktiva tankar hjälpte nog. Tänkte också mycket på min syster, som just köpt löparskor och ska börja träna nu.

Ca 6 km blev det igår. 30 min tog det.

onsdag 11 juli 2012

Ett eget rum?

Bild från www.notonthehighstreet.com


Jag tillhör det släkte som älskar anteckningsböcker. Jag skulle kunna köpa hur många som helst. Dessa här ovan till exempel, som jag just råkade leta mig fram till. Jag tänker att de blir mina dagböcker eller nöjd-böcker, eller att jag ska ha dem till särskilda saker, som alla bra idéer man får sådär spontant. Dessa saker är mycket sällan specificerade ordentligt. Det är bara det att när jag ser en fin anteckningsbok så kan jag nästan inte låta bli att köpa. Engelsmännen är fruktansvärt bra på notebooks, så det landet ska jag hålla mig borta ifrån (samt internet). (Är mycket stolt att det bara blev en bok i Birmingham i våras, trots att den kostade som tre bara för att den köptes i Shakespeares barndomshem, så här ser den ut.)

Det är dock inte alla som klarar kraven på en riktigt bra bok.

Först måste jag gilla designen, sen får den hemskt gärna vara blank inuti, eller ha en intressant design på sidorna, som till exempel den här. (som jag har)

Sen kommer man till det viktigaste av allt, papprets textur, känslan när jag tar på det.

Jag har dem i högar hemma, och eftersom dagboksskrivandet avtagit med åren på grund av ökning av andra viktiga åtaganden, som barn och jobb och tv, fejjan, bloggen, twitter ..., så kommer det dröja innan de används som dagbok.

Men jag äger dem. Och det är ju det viktiga.

onsdag 20 juni 2012

Entreprenören

Jag skulle då registrera firman. Fastnade på steg tre av trehundratjugotvå miljoner.

Sen började jag läsa om bokföring.

Och försäkringar.

Och deklaration.

Och så började jag grubbla på marknadsföring och att jaga kunder. Hur gör jag mitt erbjudande spännande, proffsigt och intressant? Tre beställare gör inget underlag.

Som om jag inte är duktig nog i grubblandet och oroandet. Även om jag tycker att jag skärpt mig en del.

Får hoppas att det blir en positiv stress att oroa mig över det som mitt yrkeshjärta dunkar för.

torsdag 14 juni 2012

Men hallåå mig själv!

Kom ihåg att ladda ner den där nya e-legitimationen så du kan regga din himla firma nån gång!

onsdag 13 juni 2012

Livets uppochnerigheter

När jag cyklade till jobbet idag fick jag känslan i kroppen att jag ju ska vara nöjd som det är och göra så gott jag kan. Jag har en underbar liten familj, ett fint hus att bo i och fina vänner och så mycket kärlek i mitt liv. Och jag har ett jobb som är bra, som jag är duktig på, och som betalar sig helt ok, må så vara att det inte innehåller drömmen och passionen. Och jag får en del frilansuppdrag så språktörsten får sitt utlopp då och då ...

Ändå dessa dippar, blandade med en nypa avund och undran varför inte jag? En stor sorg över det faktum att jag inte längre arbetar med det som får mig att leva ut. Avundsjukan klänger på mig när jag ser hur andra tar sig fram, och jag får känslan av att sitta fast, av att inte veta vad jag ska göra för att ta mig vidare dit jag vill. Jag kan till och med ha den olustiga och icke så särdeles smickrande tanken: hon, hur har hon hamnat där, hon var ju inte alls särskilt duktig ... Det mår man inte så bra av. Jag känner mig inte som en snäll människa.

Och så tillbaka till tvivlet, varför inte jag? Jag tycker att jag kämpar på så hårt. Jag gör allt jag kan. Så hur gör andra? Det är en extremt tuff bransch när man bor i Malmö, förlagen är få och konkurrensen stor.

Så är jag nöjd ibland. Som alldeles just nu. Jag har ändå kommit fram till att det inte är någon idé att fega längre. Jag startar ett eget företag.

Så får jag kämpa på med något som faktiskt finns.

lördag 19 maj 2012

Min vän

I mitt förra inlägg skrev jag om min barndomsvän, som jag tänkt så mycket på det senaste. Jag lade in en länk på Facebook och taggade henne, ville att hon också skulle få glädjas åt alla minnen. 

Minns du hur vi ...

... byggde kojor i skogen av torrt gräs och pinnar och du var så noggrann, du byggde så fint och där satt jag i mitt hafsverk och var avis, hur vi fick flisor i händerna av gräset så att vi tog med oss handskar nästa gång ...

... skapade små små men vidsträckta städer och gubbar i modellera, gator hus och pooler, affärer och parker, gubben som kom bort och vi letade och letade tills jag säger "du ligger inkletad i ditt staket" ...

... skrev helt sjuka små tidningar som hetta Moms-reklam och Bladet och hade allehanda nyheter om allt som fanns i våra små barnhjärnor, jag skrattar fortfarande när jag läser dem ...

... lekte och lekte med våra Barbiedockor och bearbetade den vuxenvärld vi kanske inte levde i faktiskt men som perifert uppfattades av oss, det var barnarov, våldtäkt och otrohet, och vem sjutton tar hand om barnen, men också en del normala saker som butiker och hästgårdar och frisersalonger, fast oftast slutade det i brand och konkurs och bedrägeri. Du var ju två år äldre och visste om såna här saker ...

... skrev långa brev till varandra som hela tiden gick ut på att inte skriva någonting egentligen på så lång tid som möjligt, ända till slutet då det vi ville säga egentligen kom fram i en enda mening ...

... sov över hos varandra och skrattade så vi grät och din mamma kom in och sa att näe nu får ni vara tysta ...

... plågade ett gäng salamandrar i en liten blå tunna, inte bytte vi väl vatten särskilt ofta? Eller du kanske gjorde det, du var alltid vårdaren av oss ...

... lekte med allt ditt lego och du tog de finaste bitarna men jag byggde istället ett lustigt litet hus med allehanda lösningar för sovplatser, givetvis var de fattiga, och hade en neurotisk mamma som alltid ville äta umgås till middag, ibland gick de på besök hos din fina familj ...

... klädde ut oss till rika och fattiga i min mormors gamla negligéer och allehanda skräpkläder och gick runt i hela byn ...

... blev såna fruktansvärda ovänner ibland, vi kunde vara sura i veckor ...

... dansade i ett underbart sommaroväder utanför ditt hus tills vi fick tillsägelsen att vi skulle bli förkylda om vi inte kom in igen, och du blev det, men inte jag, en hel vecka var du sjuk, som jag saknade dig ...

Och det finns så mycket mer.




Ett par dagar efter min taggning får jag den chockerande och bedövande nyheten att hon har gått bort. Nyss. Under tiden då jag tänkt på henne så otroligt mycket. Att hon inte finns mer.


Tiden har gått och vi har inte setts på så länge. Men alltid alltid har hon varit min älskade vän. Och nu är hon borta. Och det är så fruktansvärt konstigt.


torsdag 10 maj 2012

Kommer du ihåg?

Jag hade en riktig barndomsflashback i går. Jag och min bästa vän Irene hade alltid så sjukt kul tillsammans, och ibland hade vi för oss att säga en mening många gånger och betona de olika orden.

Jag förklarar:

Jag har en grön liten elefant i hyllan. (So far so good, det är möjligt att inte fnisshysterin riktigt hade börjat här, men det är troligt att vi redan vred oss i skrattplågor.)

Jag har en grön liten elefant i hyllan. (Det betyder alltså att det är jag som har elefanten och inte du eller kungen eller vem vi nu kom att tänka på.)

Jag har en grön liten elefant i hyllan. (Vilket innebär att jag har den riktigt ordentligt.)

Jag har en grön liten elefant i hyllan. (Eftersom jag inte har två)

Och så raljerade vi vidare ...

Jag kommer ihåg att vi kunde hålla på med detta i evigheter, och att vi skrattade så vi grät. Det är så obeskrivligt skönt med såna där minnen. Jag vet inte hur jag ska sätta ord på känslan. Lycka, så klart, men också något mer. Tacksamhet, och något uppbyggligt, lite hälsosamt nästan. Som sagt, svårt att beskriva.

Mycket värme i kroppen blir det.


onsdag 9 maj 2012

Disney ur ett annat perspektiv

Hej igen. Ledsen att jag varit borta så länge. Nu har jag väl förlorat min handfull läsare. Hoppas ni vill komma tillbaka igen. Vi börjar med nedanstående:

Klicka gärna på bilden.

måndag 19 mars 2012

När man känner sig korkad

Jag lektörsläser en bok.

Jag är inte rätt målgrupp.

Jag är inte tillräckligt insatt i det som den ironiserar över.

Jag är tillfälligt korkad.

Jag kommer dock inte undan, utlåtande måste ges.

Jag är körd?

måndag 12 mars 2012

Hillatorpskänslan

(Bilden är medvetet suddig, människor!)

I helgen var jag och min familj i Glimåkra och hälsade på kompisar. I deras mysiga, underbart second-handvirrvarriga hus, där inte en tallrik eller mugg var likadan, där de vågat sätta blommiga gardiner till blommig vägg och det bara blir så fint, samlades vi nio vuxna och fem barn och hade hur trevligt som helst. Tre av barnen, inte så stora nu, är födda 2011, och jag tror att de kommer ha mycket glädje av varandra i framtiden.

Det var som när jag var liten och vi åkte till Hillatorp, till mammas och pappas vänner. Vi var oftast tre familjer, alla barnen sprang omkring överallt och lekte och det var oftast tidig vår. Maten på kvällarna bara dök upp, det brann en brasa i spisen och de vuxna skrattade mycket, var lite trötta och hade säkert, liksom vi nu, druckit ett par glas vin. Man kände sig fullkomligt trygg, fullkomligt hemma. Jag förstod inte mycket av de vuxnas prat, men det var mysigt att sitta där, och sen när vi tröttnade på det så lekte vi ju igen.

Den här gången var jag mer medveten om hur maten "dök upp", jag gjorde sås, någon annan gjorde något annat. Där satt jag och tänkte på Hillatorp och hade först inte en tanke på att det är vi som är de vuxna nu.

Det var värst.


fredag 9 mars 2012

Min koola fina kick ass vän

Igår när vi satt på tåget på väg hem från vad som skulle kunna vara det bästa jag någonsin varit på och kanske till och med det bästa jag någonsin kommer att uppleva i konsertväg (Feist i Kph), så kunde vi inte ungå att höra en konversation mellan tre killar intill. Fulla, dryga och uppenbarligen inom mediasfären.

En av dem var mycket upprörd över TV4, som var det värsta han visste och överlag roten till allt ont. På tre minuter klämde han in "TV4" säkert 30 gånger. Så långt rätt underhållande, jag gillar inte heller TV4.

När en av dem säger: Nu är det bara sex minuter kvar av internationella kvinnodagen, så utbrister dryga killen högt och ljudligt (jag vill inte vara sån, men stockholmskan hjälpte inte direkt till i det här fallet): Gött, då ska vi döda alla kvinnor!

Då säger min fina, snygga, koola kick ass-vän till honom att passa sina ord, för om han hade bytt ut kvinnor mot judar så hade han kunnat bli dömd för hets mot folkgrupp. Ha en trevlig kväll, la hon till.

Fick hon svar på tal? Nope.

Heja!

söndag 26 februari 2012

Jag blir så trött

"Fiendskapen mellan muslimer och kristna är urgammal." Katrine Winkel Holm, präst i Danmark.


Ja men kom igen och spä inte på mer då om det är så fientligt.


Kan vi inte bara tycka om varandra lite?


Här kan man läsa vad jag blir så trött av:

tisdag 21 februari 2012

Skulle det här vara kul?



Liten del av de manus jag just nu läser.


Ibland är det så att det är de, ska vi säga "omogna", manusen man har lust att läsa vidare i.

Det är humor.

Tyvärr hindrar ju en viss professionalism mig från att citera direkt, men tänk er en text full av dråpliga syftningsfel, alltför snabba vändningar och oförklarade händelser.
Eller hur kul?

Det är en mycket ung författare jag måste slita mig från i nuläget för att ta mig an de mer potentiella bidragen. Gymnasieelev.

Men dröm vidare säger jag till honom. Du har ju förmågan att skriva ett långt manus, det är bara övning på intrig och språk som fattas. Och du har tiden för dig. Trots att du i följebrevet antyder att du snart är för gammal ...

onsdag 15 februari 2012

Intryck

Det är väldigt sällan jag önskar att jag vore yngre än vad jag hunnit bli, men när jag någon gång gör det så handlar det oftast om läsupplevelser (eller om att ha varit mer klar över mitt val av studier, men det är en annan historia).

Tänk om jag hade fått vara 13-14 år när jag läste The Hunger Games. Med tanke på vad dessa böcker gör med mig nu så kan jag bara föreställa mig vad de hade gjort med min superromantiserade, överhettade tonårshjärna.

Suzanne Collins har lyckats skapa en historia med sån effektivitet att inte ett ord känns överflödigt, med en intelligens som gör att man ofta väntar sig något helt annat än det som faktiskt händer. Hon har en enkelhet i berättandet som gör hennes sci-fi-värld väldigt trovärdig, och därmed skrämmande och hemsk. Avvaktande. När som helst slår den till.

Nordamerika är sedan det kollapsat känt som Panem, indelat i en Capitol och tolv distrikt, som från början var tretton. För 75 år sedan gjorde invånarna i tretton uppror, och sedan dess anordnas varje år ett spel där de kvarvarande distrikten får skicka en pojke och en flicka att delta och strida till sin död, som en påminnelse om att aldrig ifrågasätta staten.

Karaktärerna är många och gradvis runda till platta efter vilket inflytande de har på berättelsen. Inte ens de oviktigaste känns helt igenom platta dock, Collins försvarar alla sina skapelser.
Huvudpersonen Katniss är impulsiv och arg, en sann överlevare som kan klara sig i det vilda och på egen hand, även om hon som alla andra behöver hjälp ibland. Hon är familjeförsörjare sedan hon var 12 år, ser till sig och sitt och ett fåtal andra, tills hon tvingas in i den spiral av händelser som hennes deltagande i Hungerspelen inleder, då hon inser sitt ansvar för så många fler. Och hon är en tjej som får vara stark och kunnig på egna villkor, hon sexualiseras inte och är inte beroende av en man för att hitta sin styrka, hennes vilja är sprungen ur helt andra grunder.
Peeta, hennes manlige motspelare från samma distrikt, är tvärtom en mycket tänkande människa. I min lekmannatolkning mycket uppfriskande när en manlig huvudperson står för en del, som det kallas, "mjuka värden", som eftertänksamhet, omtänksamhet, en förmåga att visa svaghet, en intelligens och slughet som inte exponeras tydligt för omvärlden. Allt som allt en uppvisning i styrka som ofta brukar vara tilldelad en kvinnlig karaktär.

Det är mycket gott mot ont, men sällan så enkelt som vi mot dem. Få karaktärer är alltigenom onda, korkade eller smarta. Här finns svek, misstag och illvilja, men också oväntade handlingar från oväntade håll. Äventyr, spänning.

Och så kärleken. Den olyckliga, den omöjliga, den till familjen, och den som växer fram långsamt. Denna läspresent skickar jag till mitt 14-årsjag.

Jag ska tillägga att jag inte är klar ännu, jag är precis i slutet på bok två. Så avslöja för allt i världen inte vad som händer.

torsdag 26 januari 2012

En sak jag har lite svårt för

Berättelser där folk utsätts för äckliga saker i form av spyor, svett och annan smuts och inte hinner/prioriterar att duscha.


En underlighet jag har

Om jag möter någon när jag är ute och går eller cyklar, som har en konstig min just då, så har jag svårt att låta bli att härma den minen när vi gått förbi varandra.

måndag 23 januari 2012

Vad läser jag var just nu?

Vid sängen: Diverse försummade nummer av filter samt en bok om sociala medier.
På toaletten: Wordfeud (som ju bygger på ord) och Facebook (som utger sig för att vara en bok)
I väskan: P1 och P3
I telefonen:  P1 och P3
För att fortbilda mig: Sociala medier av Pär Ström, samt Redaktör - en överlevnadsguide  av Åsa Uhlin och Karin Lilja
På jobbet: Ett korr med för mig okänd titel faktiskt, av Kalle Lind. Och en thriller av Joseph Finder att redigera, Vanished
På is: A Game of Thrones. Nån gång så.
Läser emellanåt: Någon Muminbok eller Pride and Prejudice.
Längtar efter att läsa: The Hunger Games


Hittat hos Västmanländskans bokblogg.

lördag 21 januari 2012

måndag 16 januari 2012

Lysis




Den har överlevt ända sedan Ardala. (där jag bodde 1984-1990)

Och den har inte ens varit nedpackad, utan stått i diverse skåp och lådor i olika lägenheter.

Som vi lekte med dem. 

Nu är det Elvis lysis.


Laddar

Bra fjärilar i magen. På något sätt gillar jag känslan. Samtidigt som den kan störa lite.

Den kommer alltid, trots att jag vet vad jag ska säga, hur jag ska säga det och jag vet att det jag har att säga är vettigt. Som i detta fall.

Men ändå, det känns lte förälskligt. Som om jag sitter där och är 14 år och ska ringa till killen jag vet kanske gillar mig lite för han hade sagt till någon att jag var söt. Jag vet att det kommer gå bra, men det är ändå varmt i magen.

Bara att tuffa på och fokusera på mitt mål, som de sa på något sjukt trist barnprogram häromdagen.


torsdag 12 januari 2012

Attans!

Som jag jobbar på i hjärnan just nu. Längtar tills det är dags för handling!

Kanske redan i eftermiddag.

Även om inget jobb finns så finns det plötsligt plats för realistiska drömmar!

onsdag 11 januari 2012

Kategoriserad

Jag och Jossan fick vår hipphetsfaktor bestämd häromdagen.

Vi var ute och kollade lite kvarvarande rea och hamnade på Aplace på Davidhallsgatan. Där hittade jag (på deras fortfarande bra rea) en superfin blus, en riktigt klassisk, en man kan ha länge. Mini for many, stod det på etiketten. Och det var schysst pris, iaf för en sån bra blus, för jag skulle inte kalla det fynd.

I alla fall ...

I kassan frågar Jossan försäljaren: Mini for many, vad är det för märke? Varpå han svarar att det är Minimarkets lite billigare märke (han ändrade det snabbt till "mer prisvärt"), men att de ska sluta med det och integrera det i den vanliga kollektionen.


Ahaaaaa...


***

För er andra ignoranter/okunniga/ohippa/HM-junkies som också hade väntat er ett annat svar kan jag berätta att: Minimarket är ett svenskt märke som började som en butik 2006. De har sedan vunnit en massa priser och säljs i hela världen. Mer om dem kan man läsa här.

Jag måste också tillägga att Jossan är mycket mer hipp än jag och kan massor om miljövänliga märken och sånt därnt.

måndag 9 januari 2012

Vi ska alla dö

Detta är den mest positiva sanning jag stött på.

Nej, jag är inte självmordsbenägen. Och givetvis är det ingen ny kunskap jag tillägnat mig. Det jag skriver här nedan vet jag redan, det är sånt jag tänkt många gånger. Men så blev jag påmind idag.

Det låter kanske inte så kul, men den säger åt mig att ta det lugnt. Att bara leva. Inte jaga. Vi ska ändå sluta på samma sätt, och då kan väl inget vara bättre än att försöka sluta jaga framåt efter "nåt mer, nåt bättre", och iallafall ibland se vad man har. Det är oftast inte så lite. Vi står alla lika inför detta sista stora. I det ögonblicket har ingen kommit längre än nån annan, ingen har vunnit. Man kan sluta jämföra.

Och ska man ändå sluta jämföra, så kan man ju lika gärna göra det nu, när man har nån nytta av det. Kanske man uppnår mer av att vila i stunden. Det skadar ju inte att försöka. Mitt val kan vara att leva.

Tills jag dör, då.

söndag 8 januari 2012

2011



Jag hittade denna hos Västmanländskan. Har jag inte nämnt det förut (fast det vet jag att jag har) så älskar jag sånt här.


1. Gjorde du något i år som du aldrig har gjort förut?
Hundratals saker, som alla har sitt ursprung i att jag blev mamma.
2. Höll du några av dina nyårslöften?
Sysslar inte med nyårslöften.
3. Fick någon du känner barn?
Ja många, bland annat min kusin.
4. Dog någon som stod dig nära?
Nej.
5. Vilka länder besökte du?
Sverige och Danmark.
6. Är det något du saknade 2011 som du vill ha 2012?
Sovmorgnar och lästid. Och ett roligt JOBB!
7. Vilket datum kommer du alltid att minnas?
22 februari, då kom Elvira
8. Vad är det bästa som hänt dig under året som gått?
Att få älska något så underbart
9. Vilket var ditt största misstag?
Det vet jag inte. Massor av småsaker.
10. Vilket var ditt bästa inköp?
Ha! MAM-flaskorna!
11. Vad spenderade du mest pengar på?
Lunch, fika och Elvira
12. Vad gjorde dig riktigt glad?
Ett intresse från en eventuell arbetsgivare, Elviras utveckling
13. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Nej, jag har varit hejdundrande frisk. Lite snuva kanske. Är mycket tacksam.
14. Vilka låtar eller artister kommer få dig att tänka på 2011?
Tiden att hitta ny musik var begränsad, men First Aid Kit upptäckte jag. Annars Min Mask och Kråkbegravningen av Jojje Wadenius, om och om igen sjungna för Elvis.
15. Mådde du bättre eller sämre under 2011 än vad du gjort tidigare år?
Det har varit upp och ner med känslorna, mycket positivt blandat med mycket stress. Men jag har nog mått ungefär som tidigare, men med lite annat fokus.
16. Finns det något du önskar att du lagt mer tid på?
Fortbildning, aggressivt jobbsökande.
17. Finns det något du önskar att du lagt mindre tid på?
TV-tittande.
18. Hur var din julafton?
Snölös och alldeles underbart vanlig. Och Elvis första!
19. Blev du kär?
På julafton?
20. Vilket program har varit det bästa på tv?
Säkert nåt på Svt. Svt är bäst. Grey's Anatomy borde gå på Svt.
21. Hatar du någon som du inte hatade förut?
Jag hatar ingen. Jag hatar att bokbranschen inte är mer utbredd i Skåne.
22. Vilken var den bästa boken du läst under året?
One Day, eller kanske Just Kids. Jag har inte så mycket att välja på känns det som, med bara 25 lästa.
23. Vilken var din största musikaliska upptäckt?
Om frågan syftar till musik som jag har upptäckt under året så hänvisar jag till fråga 14.
24. Önskade du dig något som du fick?
Vi fick ju Elvis. Och så fick jag muminmuggar.
25. Önskade du dig något som du inte fick?
Ja, denna.
26. Vilken var årets bästa film?
The Kings Speech.
27. Vad gjorde du på din födelsedag?
En vanlig dag men med lite presenter.
28. Vilka var de bästa människorna som du träffade?
gamla vänner, och så några nya trevliga vänner.
29. Hur skulle du beskriva din klädstil?
Tajta jeans, linne och något löst, tunt och flygigt över. Boots till det. Eller klänningar i raka modeller. Boots till det.
30. Vad fick dig att må bra?
Min man, Elvira, Jossan och då och då lite (för mycket) choklad.
31. Vilken kändis var du mest sugen på?
Jag blir bara sugen på choklad. Och min man.
32. Vem saknade du?
Det låter lite konstigt kanske, men ibland kunde jag känna att jag saknade mig själv ... (rakt av kopierat från Västmanländskan. Jag tycker inte det låter konstigt alls)
33. Vilken var din bästa månad?
Svårt. Juli kanske med semester och så, eller september som var fin och jag åkte på bokmässan på egentidssemester.
34. Finns det något som du skulle kunna ha gjort bättre?
Jag önskar att jag inte tappade tron på mig själv och min förmåga så ofta.
35. Hur kommer 2012 att skilja sig från 2011?
Förhoppningsvis får jag jobb.




Jag vet inte varför det blir så här, jag orkar inte fixa till formateringen. Jag är lat. Det var jag även under 2011.