lördag 19 maj 2012

Min vän

I mitt förra inlägg skrev jag om min barndomsvän, som jag tänkt så mycket på det senaste. Jag lade in en länk på Facebook och taggade henne, ville att hon också skulle få glädjas åt alla minnen. 

Minns du hur vi ...

... byggde kojor i skogen av torrt gräs och pinnar och du var så noggrann, du byggde så fint och där satt jag i mitt hafsverk och var avis, hur vi fick flisor i händerna av gräset så att vi tog med oss handskar nästa gång ...

... skapade små små men vidsträckta städer och gubbar i modellera, gator hus och pooler, affärer och parker, gubben som kom bort och vi letade och letade tills jag säger "du ligger inkletad i ditt staket" ...

... skrev helt sjuka små tidningar som hetta Moms-reklam och Bladet och hade allehanda nyheter om allt som fanns i våra små barnhjärnor, jag skrattar fortfarande när jag läser dem ...

... lekte och lekte med våra Barbiedockor och bearbetade den vuxenvärld vi kanske inte levde i faktiskt men som perifert uppfattades av oss, det var barnarov, våldtäkt och otrohet, och vem sjutton tar hand om barnen, men också en del normala saker som butiker och hästgårdar och frisersalonger, fast oftast slutade det i brand och konkurs och bedrägeri. Du var ju två år äldre och visste om såna här saker ...

... skrev långa brev till varandra som hela tiden gick ut på att inte skriva någonting egentligen på så lång tid som möjligt, ända till slutet då det vi ville säga egentligen kom fram i en enda mening ...

... sov över hos varandra och skrattade så vi grät och din mamma kom in och sa att näe nu får ni vara tysta ...

... plågade ett gäng salamandrar i en liten blå tunna, inte bytte vi väl vatten särskilt ofta? Eller du kanske gjorde det, du var alltid vårdaren av oss ...

... lekte med allt ditt lego och du tog de finaste bitarna men jag byggde istället ett lustigt litet hus med allehanda lösningar för sovplatser, givetvis var de fattiga, och hade en neurotisk mamma som alltid ville äta umgås till middag, ibland gick de på besök hos din fina familj ...

... klädde ut oss till rika och fattiga i min mormors gamla negligéer och allehanda skräpkläder och gick runt i hela byn ...

... blev såna fruktansvärda ovänner ibland, vi kunde vara sura i veckor ...

... dansade i ett underbart sommaroväder utanför ditt hus tills vi fick tillsägelsen att vi skulle bli förkylda om vi inte kom in igen, och du blev det, men inte jag, en hel vecka var du sjuk, som jag saknade dig ...

Och det finns så mycket mer.




Ett par dagar efter min taggning får jag den chockerande och bedövande nyheten att hon har gått bort. Nyss. Under tiden då jag tänkt på henne så otroligt mycket. Att hon inte finns mer.


Tiden har gått och vi har inte setts på så länge. Men alltid alltid har hon varit min älskade vän. Och nu är hon borta. Och det är så fruktansvärt konstigt.


torsdag 10 maj 2012

Kommer du ihåg?

Jag hade en riktig barndomsflashback i går. Jag och min bästa vän Irene hade alltid så sjukt kul tillsammans, och ibland hade vi för oss att säga en mening många gånger och betona de olika orden.

Jag förklarar:

Jag har en grön liten elefant i hyllan. (So far so good, det är möjligt att inte fnisshysterin riktigt hade börjat här, men det är troligt att vi redan vred oss i skrattplågor.)

Jag har en grön liten elefant i hyllan. (Det betyder alltså att det är jag som har elefanten och inte du eller kungen eller vem vi nu kom att tänka på.)

Jag har en grön liten elefant i hyllan. (Vilket innebär att jag har den riktigt ordentligt.)

Jag har en grön liten elefant i hyllan. (Eftersom jag inte har två)

Och så raljerade vi vidare ...

Jag kommer ihåg att vi kunde hålla på med detta i evigheter, och att vi skrattade så vi grät. Det är så obeskrivligt skönt med såna där minnen. Jag vet inte hur jag ska sätta ord på känslan. Lycka, så klart, men också något mer. Tacksamhet, och något uppbyggligt, lite hälsosamt nästan. Som sagt, svårt att beskriva.

Mycket värme i kroppen blir det.


onsdag 9 maj 2012

Disney ur ett annat perspektiv

Hej igen. Ledsen att jag varit borta så länge. Nu har jag väl förlorat min handfull läsare. Hoppas ni vill komma tillbaka igen. Vi börjar med nedanstående:

Klicka gärna på bilden.