tag:blogger.com,1999:blog-16509492441816727442024-03-05T19:57:01.576+01:00The Worry Elite: EN SAK I TAGETJag kan uppleva att vi idag måste berätta om vårt liv för att ha ett liv. Det blir ett krav. Å andra sidan har jag saker jag vill dela med mig av, så samtidigt uppskattar jag de medier som finns för detta. Håll till godo. Eller inte. Du bestämmer.Christinhttp://www.blogger.com/profile/10973447477872650599noreply@blogger.comBlogger324125tag:blogger.com,1999:blog-1650949244181672744.post-63081722793886989292016-01-03T12:05:00.003+01:002016-01-08T08:38:46.270+01:00Bokåret 2015Bokåret 2015 var en succé. Jämfört med de senaste åren känner jag äntligen att jag är på väg till mina före-barn-nivåer. Även innan barn hade jag dock ett stort sömnbehov vilket inte blev bättre efter barn, och fortsätter vara stadigt även på femte året. Jag gapar som vanligt i förvåning över mina bloggkollegers volymer av läsning.<br />
<br />
Femtioåtta lästa böcker (och ett flertal påbörjade som helt enkelt fick avslutas pga brist på tid för sånt jag tycker är dåligt). Samt ett antal manus som inte räknas iom de inte är böcker ännu. Att jämföra med trettiosju 2014.<br />
<br />
<b>Månad med flest böcker</b>: augusti (8st)<br />
<b><br /></b>
<b>Bloggade böcker på <a href="http://www.chicklitrevolution.com/" target="_blank">Chick lit Revolution</a>:</b> 19 (startade bloggen i april, jobbar på med den när jag hinner)<br />
<br />
<b>Bästa böcker i lästa år</b>: Beckomberga - Ode till min familj, av Sara Stridsberg, Stoner, av John Williams, och Hausfrau, av Jill Alexander Essbaum. Jag heter inte Miriam, av Majgull Axelsson var<br />
också mycket bra.<br />
<br />
<b>Böcker lästa på engelska</b>: För få! Bara sex stycken.<br />
<br />
<b>Bästa Chicklit:</b> Mhairi McFarlanes båda böcker, <a href="http://www.chicklitrevolution.com/brittiskirlandsk/fran-och-med-du-av-mhairi-mcfarlane/" target="_blank">Från och med du</a> och <a href="http://www.chicklitrevolution.com/brittiskirlandsk/det-ar-inte-jag-det-ar-du-av-mhairi-mcfarlane/" target="_blank">Det är inte jag, det är du</a><br />
<br />
<b>Böcker i attläsahögen i fönstret: </b>10<br />
<br />
Tyvärr avslutades mitt bokår lite segt. Sista utlästa var <a href="http://www.chicklitrevolution.com/svenskt/livet-motorcyklar-och-andra-omojliga-projekt-av-katarina-bivald/" target="_blank">Livet, motorcyklar och andra omöjliga projekt</a>, som förvisso var toppen, men sen påbörjade jag ett antal ganska sega saker, plus att det var december, och det fanns annat att göra. Plus att jag och min man plötsligt, hundra år efter alla andra, klämde alla säsongerna av Bron. Sen snackade vi danska några dagar. Främst sa vi Håll din kaeft, vilket är jätteroligt att säga. Pröva.<br />
<br />
<b>Nu! </b>Mot ett strålande 2016 BOKÅR! Första boken som får ett datum är Marina Belezza av Silvia Avallone.Christinhttp://www.blogger.com/profile/10973447477872650599noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-1650949244181672744.post-89561434003182591162015-12-12T14:37:00.001+01:002015-12-12T17:00:51.365+01:00DistansJag har valt att distansera mig från olika saker i mitt privatliv just nu. Inte för att jag ogillar dessa, utan för att jag behöver det. Det är mitt val och det har inte med någon eller något annat att göra. Det kommer inifrån. Går något av det förlorat på vägen så lär jag märka om jag saknar det och så får jag helt enkelt vara utan det, eller jobba för att få det tillbaka. Det är den risk jag får ta.<br />
<br />
Men man får passa sig uppenbarligen när man gör ett sådant drag. Folk (jag själv inräknad) har en tendens att ta sånt här personligt. Trots att det inte handlar om dem. Trots att jag faktiskt får göra som jag vill. Jag har aldrig riktigt gjort ett aktivt val på det här sättet förut i mitt liv, så jag var lite oförberedd för reaktionerna, trots att jag vet hur jag kan reagera själv. Om det nu är reaktioner. Det kan ju lika gärna vara inbillning, något min hjärna kokar ihop eftersom jag själv skulle känt just precis så som jag nu upplever att andra gör. <i>Herregud</i>. Hjärnhelvete. Vila nån gång. Ät lite chips.<br />
<br />
Jag önskar i dessa delar av mitt liv att tiden skulle gå fortare, så att saker kunde normaliseras och inte längre vara (kännas) så infekterade. I andra delar av mitt liv så vill jag att tiden ska stanna, där vill jag krypa in i en bubbla och bara behålla allt som det är precis just nu. Inget av dessa går för sig enligt den förbannade tiden som bara ska ha det på sitt sätt.Christinhttp://www.blogger.com/profile/10973447477872650599noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1650949244181672744.post-59153733772958700022015-08-21T09:30:00.000+02:002015-08-21T09:30:40.321+02:00Hej livet, du är inte alltid lätt att tas med. Lite tankar om mobbing.Jag har alltid varit <i>känslig</i>. Ni vet, jobbig för vissa att tas med. Mina reaktioner har inte alltid varit de socialt acceptabla. Svåra att prata om eftersom folk känner sig kritiserade. Har känt för mycket. Som vuxen har det varit lättare att dölja, lättare att försöka glömma.<br />
<br />
Min föreställningsvärld och min egen plats i den rubbades när jag var mindre. Jag var en blyg och rätt mjuk tjej från början, och när jag bytte klass så vågade jag kanske inte hävda mig. Eller så råkade jag bara komma till en klass där det redan fanns oerhörda maktspel, och blev utsatt. Det känns än idag. Spåren sitter där än. Trots terapi, trots ålderns relativa sans och klokhet.<br />
<br />
När jag läser <b><a href="http://www.sydsvenskan.se/skane/deras-ord-paverkar-mig-an-idag/" target="_blank">Jenny Erikssons krönika i Sydsvenskan</a></b> känner jag igen mig. Hur jag än idag kan ta för givet att jag inte är någon att ta hänsyn till, inte har något att komma med, att folk inte skulle gilla mig och vilja ha med mig. Alltmer sällan är det så, eftersom jag med förnuft och ren vilja kämpat mig till att veta att jag faktiskt <i>får</i>, faktiskt <i>är</i>, faktiskt <i>kan</i>.<br />
<br />
Jag utsattes för hån, allmänna gliringar, härskartekniker och slag. Jag blev <i>spottad </i>på, passade inte in, mina kläder var fel. (Dvs utan märken. När jag köpte mina första Levi's-jeans så kontrollerades de av några i klassen. De menade nog väl, gav mig komplimanger och jag sög i mig, men fatta. Kontroll av jeans.) Jag tog omvägar när jag skulle någonstans, vissa områden var minerade. Jag blev en skugga, en fläck på golvet, något oviktigt.<br />
<br />
Den tjej som fanns hemma och den i skolan var väsensskilda. Hemma har jag alltid känt mig trygg och älskad, uppskattad för den jag är. Så det tog lång tid för dem att märka hur det var för mig i skolan. Och även föräldrar är maktlösa ibland, det finns nog inget svårare att försöka hjälpa än en tonåring.<br />
<br />
Jag bröt mig nästan med våld loss ur detta efter tre års helvete, tre års konstant magvärk, och värmebomber i kroppen (från magen och uppåt, axlarna dras ihop, huvudet ner. SE MIG INTE) när någon av mina plågoandar gick förbi bakom mig. Jag visste ju inte när det skulle komma ett slag, och de njöt av det. Jag vet det. Lärarna gjorde ingenting för mig. Det sa åt mig att vara tuffare. Well ...<br />
<br />
Och jag har <i>skämts</i>. Varför skulle jag utsättas om det inte var något fel på mig? Skuldbelägger jag alla och envar om jag berättar? De var ju bara barn, de visste inte bättre. Men faktum är att jag tror att de visste. Alla kan njuta av makt.<br />
<br />
<div style="text-align: center;">
<b>Mobbing är mobbing, det behöver inte vara så illa som det var för mig, </b><b>och det kan vara så in i helvetes mycket värre. </b></div>
<br />
Det fanns många fina människor i min omgivning, och när det slutade blev vi vänner på riktigt. Men jag kände mig aldrig riktigt med, aldrig helt godkänd. Jag fick fortsätta kämpa. Jag hoppas att ni som inte bidrog till min plåga vet vilka ni är. Det är svårt att gå in som jämngammal och stoppa mobbing, i den åldern är den största rädslan att dras med, att själv bli utsatt. Många gånger har även jag varit den som bara sett åt ett annat håll.<br />
<br />
Jag är inte arg längre. Länge hatade jag de människor som gjorde detta mot mig, men samtidigt skulle jag ju inte vara den jag är idag om det inte hänt, hur jobbigt det än har varit. Och jag gillar ganska mycket den jag är, med allt som hör till. Men jag ska ärligt säga att det finns några personer jag inte skulle se åt om jag mötte dem. Inte för något slags hämnd. De är bara inte värda min energi.<br />
<br />
Jag har inga universella lösningar. Men vi vuxna som vet hur det kan vara måste kanske försöka återskapa de känslor vi hade och utgå ifrån dem när vi försöker hjälpa. Även om det är plågsamt.<br />
Det jag kan önska var att vuxna mer pratade om och pressade på att det är ok av vara den man är. Att ens känslor och tankar är ok. Att livet är ok. Även när det är svårt.<br />
<br />
Man kan fungera. Man blir oftast en fungerande vuxen. Men kanske borde jag fakturera någon för terapin?<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<div style="text-align: center;">
<b>Everything will be ok in the end. </b></div>
<div style="text-align: center;">
<b>If it's not ok, it's not the end.</b></div>
Christinhttp://www.blogger.com/profile/10973447477872650599noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1650949244181672744.post-24501189020501010412015-07-01T09:07:00.001+02:002015-07-01T09:07:19.086+02:00BryJag önskar att jag kunde sluta känna i vissa lägen. Att jag kunde få slippa bry mig. Det tar så mycket energi att tänka på hur andra kanske tycker, tänker, känner. Tycker om mig? Är jag önskvärd? Är jag bra? Det som spelar roll är ju hur <i>jag </i>känner för <i>min </i>skull, säger förnuftet.<br />
<br />
Å andra sidan måste jag kämpa för att acceptera att jag nu är som jag är. Jag kan jobba med mycket i tankarna men jag <i>kommer aldrig att sluta</i> <i>känna</i>. Vissa dagar är jag stark, vissa dagar är jag svag. Somliga händelser påverkar mig oerhört, alla utanförklockor ringer, detta har mitt liv lärt mig. Nött in. Andra saker tar jag med en klackspark. Det gäller för mig att bara acceptera de känslor som kommer i vad läge det än må vara, inte försöka kämpa emot, utan rida med vågen och fundera: vad är det jag vill i just denna situation? Skita i vad andra människor kan tycka.<br />
<br />
Jag är jag. Du är du. Jag kan bara kontrollera mig. Aldrig dig. Gott så.Christinhttp://www.blogger.com/profile/10973447477872650599noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1650949244181672744.post-67461091785209680212015-03-06T09:14:00.000+01:002015-03-06T09:14:33.618+01:00Om att behöva ensamhetEgentid - bildgoogla det.<br />
<br />
Man får upp bilder på älskande par på stranden, spa-behandling och yoga, livsstilsråd, seriestrippar med sönderstressade mammor på toaletten, med mera med mera. Allt det där ingår såklart i begreppet, och inget fel i det.<br />
<br />
Min egentid är det viktigaste jag har näst efter min familj. Och choklad. Fast när jag tänker på det lite till så vill jag kalla det ensamtid. För det är precis det jag behöver. Vara <i>ensam</i>. För mig handlar det inte så mycket om att få tiden till min egen, det är ensamheten jag vill åt, den valda ensamheten, där jag är för mig själv. Det är den jag söker i min egentid, det där vackra ordet som saknas i svenskan, solitude.<br />
<br />
För att förklara skillnaden som jag känner ännu mer så kan jag i mitt jobb välja var jag vill sitta och jobba. Det är dölyxigt. Den tiden är inte <i>min,</i> så att säga, men jag väljer ibland att vara själv i den tiden.<br />
<br />
Att jag får min ensamhet är på ett sätt viktigare för mig än mina vänner i sig, för hade jag inte den så skulle jag inte kunna ge något till dem, och det är de ju värda, kan jag tycka. Jag skulle vara en urkramad trasa till människa. Fast hade jag inte vännerna så skulle nog inte ensamheten vara så viktig. En lycklig symbios, för att bara låta lite lite mer pretentiös.<br />
<br />
Just nu har jag ett stort behov av denna ensamhet, så jag tar tillfället i akt när mannen är borta med jobbet i helgen. Jag ser fram emot tre kvällar av att sitta själv hemma i min soffa, läsa en bok, kanske musik på men oftast inte, kanske röja lite i nåt skåp (men oftast inte ...), kanske fippla lite med indesign, kanske till och med jobba lite.<br />
<br />
Dagarna får min dotter och mina vänner, kvällarna får jag jag JAG.Christinhttp://www.blogger.com/profile/10973447477872650599noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1650949244181672744.post-82366689768235776892015-01-08T11:39:00.000+01:002015-01-08T11:39:00.132+01:00En nyupptäckt självklarhet<div class="MsoNormal">
Jag gillar Facebook. Jag gillar hur det kan skapa och
återskapa kontakter. Jag gillar Instagram bättre. Jag kan följa människor som
kan ge något kreativt, vackra foton, idéer och inspiration. Och jag kan följa
mina vänner, deras resor och även vardagsliv.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Men, jag upplevde att min tid gick åt till något som inte
var mitt. Mitt liv, det jag gjorde, tänkte och tyckte, började sakna betydelse.
Det låter kanske överdrivet dramatiskt, men jag upplevde att för mycket energi
lades på vad andra gjorde, hur kul andra hade. Och inte ens mina vänners liv är
ju viktiga för mig utom i stunder då jag faktiskt delar dem på olika sätt. Dvs
livet från dag till dag som går mellan att man ses/pratar/hörs på sms och får uppdatering
och kan dela erfarenheten av att göra något tillsammans. (Självklart är det
viktigt för mig att mina vänner har det bra, missförstå mig nu inte här) Är det
något som är viktigt, rent medmännisko- eller nyfikenhetsmässigt, så borde jag
istället för att försöka luska på fejan, utifrån ytliga (ja, ni läste rätt)
statusuppdateringar som inte visar människan bakom ens det minsta, helt enkelt
ringa, iaf kommunicera direkt. Tänkte jag.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Så jag beslutade att sluta kolla fejan och insta stup i
kvarten. Och vet ni, och det här kommer att låta evangelistiskt, jag fann det
extremt uppfriskande, det gav mig långt mer sinnesro än väntat, en personlig
revolution. Som att (efter ett par veckor utan) stiga in i en ny värld där mina
tankar och handlingar plötsligt var mina och inte skulle delas med en gång. Där
jag inte fick andras åsikter som jag inte bett om slängda i ansiktet på mig
hela tiden. Även de man håller med om. Även de från folk man tycker om. Man behöver
dem inte riktigt så ofta. Andras åsikter blev viktigare än min egen vilja.
Extremt kanske, men min upplevelse var denna.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Det finns med all säkerhet människor som klarar balansen
mellan Facebook och den verkliga världen bättre än jag gjort, men det finns
också med lika stor säkerhet människor som precis som jag skulle behöva leva
mer i sin egen värld. Den man faktiskt ”äger”, inre och yttre. Testa, säger
jag.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
Är jag en bättre människa för det här? Nej, jag är inte
uppfylld av anti-digital andlighet, jag för långa diskussioner i chatten med
vänner och jag tittar fortfarande på skräp-tv då och då, slösar min tid på de
amerikanska fruar som för tillfället råkar sändas. Men jag gör det som ett val.
Faktiskt. Jo, det är sant. Det är mitt val att sätta på tv:n och lägga mig i
soffan just då, medan att ta fram mobilen och snabbscrolla insta inte alltid
var ett val. Det var av bara farten, och det är inte alls lika skönt.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Revolutionerande är också att jag är mer i platsen och
stunden där jag är, att jag verkligen lagar mat när jag gör det, eller verkligen
tittar på Frost för <i>trehundratrettiofjärde</i>
gången med min dotter … hmm, kanske vandrar tankarna iväg något under filmens
gång. Men jag är där, i mitt liv i mina rum. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Det kan tyckas som en självklarhet när man tänker på det,
klart man är där man är. Men vanan hos oss nu är att alltid ha mobilen,
förströelse, någon annanstans, någon annans bild eller tanke. Och ofta när vi
tar tid för oss själva och verkligen är så krävs det något särskilt eller
extravagant, en massage eller inplanerat träningspass, och det är ju i sig
underbara saker, men att verkligen ta sig tid att trycka ut den där pajdegen
till perfektion utan att samtidigt klicka sig runt bland roliga länkar på
mobilen är också ganska så jävla fantastiskt, och ger en hel del. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Jag är inte redo att regelbundet gå in på någon av dem igen.
För när jag gör det vill jag vara säker på att det är ett val jag gör. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<br />
<div class="MsoNormal">
<span style="font-size: x-small;">(Jag lägger fortfarande upp bilder på Instagram för jag
hittar ibland saker som är vackra eller fascinerande. Och det är fantastiskt
att kunna dela sånt med sina vänner på ett kick. Jag bara är inte inne och
tittar så väldigt mycket just nu. Kram på er.)</span><o:p></o:p></div>
Christinhttp://www.blogger.com/profile/10973447477872650599noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1650949244181672744.post-5095996292988061502014-12-19T11:27:00.002+01:002014-12-19T11:28:45.458+01:00Bokåret 2014Jodå, jag börjar komma upp i tidigare års volymer i takt med att barnet växer och sömnen blir tillgodosedd.<br />
<br />
Uppe i ca 35 lästa i år, så 15 till under 2015 så ligger jag på vad jag skulle uppskatta är mitt normalantal. Men så länge jag har vad som känns som hundratals manus att läsa varje år, vilket jag ju hoppas, så kommer jag aldrig komma upp i 100-120 som det låg på när jag var student/barnlös/allmän dagdrivare.<br />
<br />
Jag ser dock tillbaka på året och märker att ingen av böckerna som jag läst är helt wowwowowow. Ingen sån där total knock-out, ändrademinvärld-bok.<br />
<br />
Men, därmed inte sagt att jag inte läst nåt bra. Jag tyckte jättemycket om <i>Egenmäktigt förfarande</i> av Lena Andersson (jag läser inte bara böcker utkomna detta år, jag räknar alla jag läst under innevarande år), och <i>Håll inte tillbaka kärleken, William Holden</i> från nystartade Bucketlist Books, av Conny Palmqvist. (som jag läste i manusform, men som säkert är ännu bättre nu :-) )<br />
<br />
Nu håller jag på med <i>En skärva hopp</i>, uppföljaren till en av förra årets favoritböcker <i>Ett fjärran krig</i>, av Göran Redin och utgiven på Hoi, där jag också råkar jobba. Än så länge håller den vad föregångaren lovar. Jag gillar särskilt sidan 52 så här långt, för den börjar så roligt och fortsätter så vackert.<br />
<br />
Kan meddela till alla som gillar lite monster och historia och mystik att det kommer en tegelsten på Hoi till våren som heter <i>Natten jag dog</i>, som är så hejdundrande bra att korrekturläsningen av den vinner över alla andra böcker lästa detta år. Den är skriven av Peter Erik Du Rietz. Föll pladask.<br />
<br />
God jul och Gott nytt läsår!Christinhttp://www.blogger.com/profile/10973447477872650599noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1650949244181672744.post-9533279944930216322014-12-15T15:05:00.000+01:002014-12-15T15:05:09.212+01:00BloggereiSnart har ett helt år gått och jag har lyckats blogga hela fem gånger.<br />
<br />
Kanske dags att lägga ner ...<br />
<br />Christinhttp://www.blogger.com/profile/10973447477872650599noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1650949244181672744.post-74592414193721085742014-06-11T18:24:00.002+02:002014-06-12T09:14:01.245+02:00Ny förälder, osäkerhet och svaj - en liten tillbakablick<span style="background-color: white; font-family: Georgia, serif; font-size: 18px; line-height: 23.940000534057617px;"><a href="http://blogg.mama.nu/hormonerhemorrojder/2014/06/07/man-ar-sa-sarbar-nar-man-precis-har-blivit-foralder/" target="_blank">"– Jag tror att det är en kombination av att jag kanske har en biologisk sårbarhet för depression i kombination med att jag är väldigt känslig för hormonella svängningar. Dessutom har jag alltid haft ett stort sömnbehov och lätt blivit nedstämd av att inte få sova. Att ställa höga krav på sig själv som förälder och så en amning som inte fungerade gjorde nog också att jag hamnade i en ond cirkel."</a></span><br />
<br />
<br />
Jag var inte glad de första månaderna efter att min dotter fötts. Jag var till och med väldigt inte glad. Nu hade jag "turen" att redan ha gått igenom en eller ett par kraftiga deppar, samt sökt hjälp för dessa, så mitt i all förvirring fanns ändå system som kickade in. Små mekanismer som trots allt gjorde det något lättare. Om det märktes utåt vet jag inte, jag var nog rätt knäckt. Mekanismerna var tankar som Ta det lugnt, se på situationen från ett annat håll, en sak i taget och framför allt, gör det som är bäst för dig, utmana.<br />
<br />
Jag är så fantastiskt glad att jag slutade amma efter ca en och en halv månad. För det fungerade inte, och framför allt, jag <i>ville </i>inte. Och det var jag ganska ensam om. Och det hade jag fått veta att det var <i>fel</i>. När jag frågade om ersättning och att inte amma på "föräldrakursen" så svarade barnmorskan något om amning. Vi var på denna kurs i sammanlagt 8 timmar, och jag svär på att minst 50% av den tiden gick åt till amning och dess fördelar. I det läget är man minst sagt påverkbar.<br />
<br />
Inte all ledsamhet och vilsenhet berodde på amningen såklart, anledningen till citatet ovan, som kommer från den första länken nedan, är att jag kan checka av alla de där punkterna rätt lätt. Men pga erfarenheten jag haft tidigare så sökte jag hjälp, och den psykologen sa bland annat att de hormoner som utlöses vid amning kan förhöja deppen. Varför i hela friden sägs inte det någonstans?<br />
<br />
Redan innan min dotter föddes så visste jag att jag inte ville amma. Jag hade den där osvikliga magkänslan "det är inget för mig".(jag är själv flaskmatad och rent kroppsligt har jag alltid stämt överens med mig själv rätt bra, så helt fel kunde det ju inte vara). Men steget var ändå svårt att ta nu när jag ändå nu hade börjat amma, trots att det var jobbigt fysiskt och psykiskt. För man vill ju det bästa. Och när man då inte får veta att det är typ lika bra med ersättning ... Min generelle sinnesstämning hjälpte ju mig inte att vara en stark och modig människa heller.<br />
<br />
Jag hoppas att en annan stämning finns på andra ställen, men för mig var indoktrineringen massiv. Jag kände till slut att jag hade inget annat val än att försöka. Och det var inte hemskt, men det ville sig inte och det tog en väldig massa onödig energi. Den första flaskan med ersättning var en sån lättnad. Barnet blev mätt och var mätt en lång stund, skvättmatandet var över! Och vi kom så mycket närmare varandra, för hon åt bokstavligen inte upp mig längre.<br />
<br />
Eftersom detta är Sverige 2014 och man kränker så lätt så måste jag såklart slänga in en disclaimer som betygar att jag självklart inte är <i>emot </i>amning, jag tycker helt enkelt bara att alla måste få göra som de vill och att det ska tillhandahållas VETTIG INFORMATION om BÅDA alternativen för osäkra, hormonstinna och förvirrade blivande mammor. För båda duger, båda alternativen är fullt tillräckliga för barnet.<br />
<br />
Som tur är har det kommit mer och mer info och debatt om allt det här än det fanns för bara 3 år sen.<br />
<br />
http://blogg.mama.nu/hormonerhemorrojder/2014/06/07/man-ar-sa-sarbar-nar-man-precis-har-blivit-foralder/<br />
<br />
http://www.sydsvenskan.se/sverige/landet-dar-mamma-ska-amma/<br />
<br />
http://www.mama.nu/Gravid--baby/Modersmjolkersattning-lika-bra-som-brostmjolkChristinhttp://www.blogger.com/profile/10973447477872650599noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1650949244181672744.post-85520420595550514002014-05-03T23:28:00.000+02:002014-05-03T23:28:46.816+02:00Nästan varje dagJag tänker på min vän Irene nästan varje dag. Det är som på vilken vän som helst som finns i min närhet, med den skillnaden att Irene inte finns mer.<br />
<br />
Vid den här tiden, för två år sedan, så dog Irene. Det konstiga är, att under några veckors tid hade jag tänkt så himla mycket på henne, då för två år sedan. Jag tänkte ofta på henne genom åren, sådär som man gör, att jag skulle kontakta henne, att det ju var så himla synd att vi inte hade kontakt mer. Tänkte på senast vi skrev till varann på facebook och att hon kändes så annorlunda och långt borta och så slutade vi bara skriva. Våra liv var för långt isär kanske. Men just under dessa veckor fanns hon i mitt medvetande väldigt mycket. Jag skrev något blogginlägg om hur roligt vi haft det när vi var barn tror jag och postade på hennes feed, och det vara då någon av hennes vänner informerade mig att Irene gått bort bara några dagar innan.<br />
<br />
Sedan dess har hon funnits hos mig i stort sett varje dag. Jag har tänkt och tänkt. Sorgen har inte direkt gjort ont, det kan jag inte säga, vi hade inte setts på mer än tio år och vi kände inte varann, men det har ändå varit en outsäglig sorg. Att hon inte får vara levande någonstans i världen. Att det bara är jag nu som kan minnas allt det fina vi hade.<br />
<br />
Så det är kanske därför jag ser till att minnas utav bara helvete.Christinhttp://www.blogger.com/profile/10973447477872650599noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1650949244181672744.post-90799477524786183322014-02-10T08:50:00.001+01:002014-02-10T08:50:56.686+01:00Min dröm för varje kvinna ...<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi-oK40FB85ZGcbf26QNC08DqFT2aD9uWOTKO8aeNLGt4cSztVAuLuIxEVCReFuYaFVf8kyEmgivIAfys5JeKY1xwCpQ6JTdt04AmSIRwBKfmX7nx_ac4PoJCzGNiq7tH6NlxKoZLEV7-o/s1600/aaaargh!.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi-oK40FB85ZGcbf26QNC08DqFT2aD9uWOTKO8aeNLGt4cSztVAuLuIxEVCReFuYaFVf8kyEmgivIAfys5JeKY1xwCpQ6JTdt04AmSIRwBKfmX7nx_ac4PoJCzGNiq7tH6NlxKoZLEV7-o/s1600/aaaargh!.JPG" height="318" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Fuck this shit</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<br />
... var <b>du</b>. Var det du vill och det du kan (dvs ca ALLT). Ät vad du vill, att <i>leva sunt</i> innebär <i>också </i>att äta och dricka gott. Så ät, spring, älska, jobba, stöna, vila, läs, slappa, träna, lev. Du fattar. Detta är inget nytt under solen, men när en kvinna publicerar bilden ovan på fullt allvar, jag ser rött. Fy för i HELVETE.<br />
<br />
Ta det lugnt. Försök åtminstone.<br />
<br />
Jag försöker.Christinhttp://www.blogger.com/profile/10973447477872650599noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1650949244181672744.post-30004376236629603032014-01-06T18:33:00.002+01:002014-01-06T18:33:48.029+01:00Skriva novellDet är svårt.<div>
<br /></div>
<div>
Eftersom jag inte kan skriva utan bara kan säga till <i>andra </i>hur de ska skriva så sitter jag lite fast.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Jag har en titel.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Och en killer slutmening. Och ca tre andra ord.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Kan ta tid det här.</div>
Christinhttp://www.blogger.com/profile/10973447477872650599noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1650949244181672744.post-50599505767724502302014-01-03T12:39:00.002+01:002014-01-03T12:39:53.587+01:00Bokåret 2013Efter trög start ordnade det upp sig lite under årets sista månader.<br />
<br />
Det är ett av mina livspussel, det här med fritidsläsningen, yrkesläsningen, familj och hus, och ett stort behov av sömn.<br />
<br />
Eftersom jag läser så mycket på jobbet och sen helst går och lägger mig kl 10, och så ska det hinnas med att umgås med familj, och kanske kanske städa upp lite någon gång. Läsningen blir lidande.<br />
<br />
Dock lyckades jag skrapa ihop 24 böcker. Långt ifrån ett rekordår. Inklusive alla manus dock så är jag nog uppe i ett hundratal, så jag är ursäktad.<br />
<br />
De starkast lysande stjärnorna under året är <i>The Marriage Plot </i>av Jeffrey Eugenides, samt <i>Stål</i>, av Silvia Avallone, som kan vara det bästa jag läst på senare år. Även <i>Mudbound </i>av Hillary Jordan är med där uppe. <i>Ett fjärran krig</i> av Göran Redin kommer högt upp på listan, en av de bästa debuter jag någonsin läst, sällan är en författare så färdig i sitt språk i första boken. I bokslukarkategorin återfinns <i>Nyckeln</i>, av Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg, 812 sidor lästa på fem dagar, vilket inte är dåligt med tanke på att vi var på besök hos tjocka släkten som har hårda krav på de närvarandes sociala deltagande. Sista delen i denna fina ungdomstrilogi om det magiska Engelsfors var fantastiskt bra.<br />
<br />
Trots att jag inte läser så mycket deckare för nöjes skull längre så är jag så glad att jag läste <i>Mareld </i>av Dennis Karlsson. Och så stolt att det var jag som "hittade" den. Och stolt över att ha arbetat med den. Som över mina andra böcker också såklart, men detta är en deckardebut som står över det mesta. Både i språk och i intrig.<br />
<br />
<i>The Fault in Our Stars</i> av John Green genererade flest tårar och även flest skratt.Christinhttp://www.blogger.com/profile/10973447477872650599noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1650949244181672744.post-65830087326805403232013-11-30T15:25:00.000+01:002013-11-30T15:25:56.583+01:00På förekommen anledningJag lade ut den här bilden på Instagram, där jag provat att strö lite flingsalt över den gamla hederliga julfudgen.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhtqSeIasfdGHP4An4BsJffVsWd6k_1wEj4H17Lk_VVpPrXwR3FFWUFk8FhJ-ClGRBpb-2zbCSR8PvhUcuxQC3SKNMSuJC4A1tdc_EAL-pIdKYQbN7a_JkIUVBi0AbUlARNUflEEOfvrFg/s1600/Fudge.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhtqSeIasfdGHP4An4BsJffVsWd6k_1wEj4H17Lk_VVpPrXwR3FFWUFk8FhJ-ClGRBpb-2zbCSR8PvhUcuxQC3SKNMSuJC4A1tdc_EAL-pIdKYQbN7a_JkIUVBi0AbUlARNUflEEOfvrFg/s320/Fudge.jpg" width="320" /></a></div>
<br />
<br />
Fick en del förfrågningar om recept redan då, och på <a href="http://hoi.se/" target="_blank">Hois </a>lyckade bokbubbel igår så var alla helt <i>ååå </i>gud så gott och <i>kan </i>jag få receptet och <i>hur </i>har du gjort? (skryt skryt skryt, men attan den var nog den bästa jag gjort, även om de som jag bjöd på inte var de saltade)<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjX34liH1v-53q5KGyblICNYrzCukFZykoS0uHkPVj1903OR2m1CtRNCZPNPcCifY8-vSsKaTY68bdrfG8mAppsPJlH1TVyS3w11BLpyzgWO1rx96Vm1xtABwu5TQ32Yfmoie6pln-soII/s1600/Bubbel.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjX34liH1v-53q5KGyblICNYrzCukFZykoS0uHkPVj1903OR2m1CtRNCZPNPcCifY8-vSsKaTY68bdrfG8mAppsPJlH1TVyS3w11BLpyzgWO1rx96Vm1xtABwu5TQ32Yfmoie6pln-soII/s320/Bubbel.jpg" width="320" /></a></div>
<br />
<br />
Här kommer receptet och lite know-how. Jag har inga egentliga knep. Man får pröva sig fram till rätt konsistens.<br />
<br />
<div style="background-color: white; color: #333333; line-height: 15.454545021057129px; margin-top: 10px; white-space: pre-wrap;">
<span style="font-family: Helvetica Neue, Arial, Helvetica, sans-serif;">Fudge</span></div>
<div style="background-color: white; color: #333333; line-height: 15.454545021057129px; margin-top: 10px; white-space: pre-wrap;">
<span style="font-family: Helvetica Neue, Arial, Helvetica, sans-serif;">2 dl grädde
50 g smör
3 dl socker</span></div>
<div style="background-color: white; color: #333333; line-height: 15.454545021057129px; margin-top: 10px; white-space: pre-wrap;">
<span style="font-family: Helvetica Neue, Arial, Helvetica, sans-serif;">Smält ihop</span></div>
<div style="background-color: white; color: #333333; line-height: 15.454545021057129px; margin-top: 10px; white-space: pre-wrap;">
<span style="font-family: Helvetica Neue, Arial, Helvetica, sans-serif;">1 msk kakao (1,5 om man gillar lite mer kakaosmak, men mer än så blir för mkt enligt mig, det är mest grädde och socker detta ska smaka) Kakaon kommer att fördela sig under kokningen, man kan ju peta sönder bubblorna lite om man vill att det ska gå snabbare.
När det kokat ner på medelvärme så att man kan dra sleven längs botten och botten syns kvar för en sekund, och konsistensen är lite segare, så ska man ha i:</span></div>
<div style="background-color: white; color: #333333; line-height: 15.454545021057129px; margin-top: 10px; white-space: pre-wrap;">
<span style="font-family: Helvetica Neue, Arial, Helvetica, sans-serif;">1 tsk vaniljsocker
1 liten klick smör</span></div>
<div style="background-color: white; color: #333333; line-height: 15.454545021057129px; margin-top: 10px; white-space: pre-wrap;">
<span style="font-family: Helvetica Neue, Arial, Helvetica, sans-serif;">När det "floffar" när man rör lite snabbt, och smeten liksom börjar tråda sig, sockra sig, (alt ett karamellprov som ska bli stenhårt) då är det klart.
Häll upp i långpanna på bakplåtspapper. Plattan kommer bli ca 1 cm hög. Strö över flingsalt om man vill precis efter uthällning. </span></div>
<div style="background-color: white; color: #333333; line-height: 15.454545021057129px; margin-top: 10px; white-space: pre-wrap;">
<span style="font-family: Helvetica Neue, Arial, Helvetica, sans-serif;">Efter lite avsvalning skär upp i bitar. Förvaras i kylskåp, de behöver inte slås in individuellt.</span></div>
<div style="background-color: white; color: #333333; line-height: 15.454545021057129px; margin-top: 10px; white-space: pre-wrap;">
<span style="font-family: Helvetica Neue, Arial, Helvetica, sans-serif;">Konsistensen ska vara mjäll och lite sockrig, smältande.</span></div>
Christinhttp://www.blogger.com/profile/10973447477872650599noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1650949244181672744.post-1181536308706848142013-11-05T12:07:00.000+01:002013-11-05T12:07:13.978+01:00Jobb och jobbJag jobbar jättemycket, och jag tycker att det är fantastiskt kul.<br />
<br />
Men igår var det lite segt på eftermiddagen, visst fanns det saker att ta tag i men jag tänkte att vafan, är man nu egenföretagare så ska man väl få njuta lite av det också.<br />
<br />
Så jag gick hem tidigare, på med regnkläderna (ösregn) och hämtade ongen på dagis och så plaskade vi oss hemåt i leran och pölarna. Tog en timme att tillryggalägga ca 300 meter.<br />
<br />
Underbart var det.Christinhttp://www.blogger.com/profile/10973447477872650599noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1650949244181672744.post-12532319185759286692013-10-17T08:50:00.001+02:002013-10-17T08:52:24.338+02:00Årets bråkigaste man?Birgitta Ohlsson blir årets bråkigaste kvinna 2013. Hon är bra, står för bra saker, vågar säga ifrån kring känsliga frågor om jämställdhet. Toppen, hon är absolut värd en utmärkelse för detta.<br />
<br />
MEN VARFÖR <span style="font-size: large;">BRÅKIG</span>? Jag värjer mig så det kringlar i hela kroppen. Stark, intelligent, kunnig, driven, modern? Fina användbara ord.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhn2FRm92F3aVouWdvcclVcY9aQECIokorCm9OeuKoyTV7zYdBH533GoVGelhUeZdSwCPfv246ziMiL732Z4eEOdQm_-jKAWMCJBv0UsfPRZEBVVuF9BZAvQuTYI01FgMzidT_0bCLiU70/s1600/br%C3%A5kigt.jpg" imageanchor="1"><img border="0" height="238" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhn2FRm92F3aVouWdvcclVcY9aQECIokorCm9OeuKoyTV7zYdBH533GoVGelhUeZdSwCPfv246ziMiL732Z4eEOdQm_-jKAWMCJBv0UsfPRZEBVVuF9BZAvQuTYI01FgMzidT_0bCLiU70/s320/br%C3%A5kigt.jpg" width="320" /></a></div>
<br />
<br />
Och så väntar vi med spänning på vem som blir årets <i>bråkigaste </i>man. Och ännu mer på vad han gjort för att förtjäna priset.Christinhttp://www.blogger.com/profile/10973447477872650599noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1650949244181672744.post-15795083706499562122013-10-02T13:18:00.000+02:002013-10-02T13:18:06.186+02:00Diverse och jag på bokmässan<br />Så var den över, the Mess of all Messes. Jag har haft så roligt och blivit helt utsnackad, utsurrad och sprungit på Park i tid och otid trots att jag hela tiden sagt att Neeeej, jag ska gå och lägga mig, jag orkar inte med<i> det där</i> ... så fel jag hade om hur roligt det kan vara. Ska bara komma ihåg till nästa år att <i>inte </i>dricka fyra <i>muggar </i>bubbel efter en dag med nästan ingen mat och mycket fysisk aktivitet. Det slutar aldrig bra.<div>
<br /></div>
<div>
Helt olikt mig sprang jag omkring och trakasserade diverse mer eller mindre kända personer, attack-kramade Pija Lindenbaum och sa att jag älskar hennes böcker, fotade mig med Patrik Sjöberg och Micke Nykvist bara för att, m.m. m.m.<br /><br /><br /><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgJe8ljaEA8pf4-4mExZXpI960k7UXENk7nG3xtZ8yJfY-ThdXxbvdVikwrFu4YS1NoO-QSF0A3H5abTFvIfbNnqTA5oVKpiKZ0Otn-eEnbRGQxVXIg-yr6js0uRl8JK4ldM6vK4K9x4L4/s1600/P9292275.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgJe8ljaEA8pf4-4mExZXpI960k7UXENk7nG3xtZ8yJfY-ThdXxbvdVikwrFu4YS1NoO-QSF0A3H5abTFvIfbNnqTA5oVKpiKZ0Otn-eEnbRGQxVXIg-yr6js0uRl8JK4ldM6vK4K9x4L4/s320/P9292275.JPG" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Så här kan det se ut vid en attack</td></tr>
</tbody></table>
<br /><br /><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj79LjFWba5s67jaSaQrzIqpICO0xy6AYuLe3r0d80KSvVMwem7w3dv-0e-kA9DSt5ynai-412raTgt0PcY0F58TxVM2Ad5KJpMaW_1Gvmy0EhlEAU1S61A4k-ulWkCBc7LauYm9nK0Lyo/s1600/P9292277.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj79LjFWba5s67jaSaQrzIqpICO0xy6AYuLe3r0d80KSvVMwem7w3dv-0e-kA9DSt5ynai-412raTgt0PcY0F58TxVM2Ad5KJpMaW_1Gvmy0EhlEAU1S61A4k-ulWkCBc7LauYm9nK0Lyo/s320/P9292277.JPG" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Eller så här</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<br />
<br />
Men det bästa var ändå hemmet, Hois monter, en levande monter med dryga tjugotalet engagerade och hängivna författare, över 50 aktiviteter. Och större ska det bli! Och vår fantastiska monterpersonal. Så himla roligt och jag hoppas så att alla kommer tillbaka nästa år.<br />
<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiJsdhEQkqk6gd3CZkJMsa6bs0zQINdegoEc5zI3ketYGrMKrnuy74bJTw1aDn_KcsqTmO2vdYOjarDjsYTBX6YDVpe7r5o9k_D1oSQcpnONUFz6xND3OVH1Mx1bTNa_hfPC8qhk6RmzKA/s1600/P9272203.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiJsdhEQkqk6gd3CZkJMsa6bs0zQINdegoEc5zI3ketYGrMKrnuy74bJTw1aDn_KcsqTmO2vdYOjarDjsYTBX6YDVpe7r5o9k_D1oSQcpnONUFz6xND3OVH1Mx1bTNa_hfPC8qhk6RmzKA/s320/P9272203.JPG" width="240" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Tyvärr ingen bild på alla monterjobbare tillsammans <br />men här är iaf bästa Marthina och jag</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<br />
<br />
<br /></div>
Christinhttp://www.blogger.com/profile/10973447477872650599noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1650949244181672744.post-28844694157021118882013-09-23T13:10:00.003+02:002013-09-23T13:38:52.882+02:00Hoi förlag och jag, på Bokmässan 2013Oj, det är bokmässa om tre dagar! Hur gick det till. här har vi planerat och grejat, ringde sista (förhoppningsvis) samtalet till min kontakt på aftersales idag. Och det var tur för annars kanske dörren inte alls hade hamnat där vi tänkt.<br />
<br />
Sen ringde vår eventarrangör och frågade om jag ville ha hjulen på hyllorna på längden eller på höjden eller något liknande. Jag vill inte ha några hjul på några hyllor <i>alls</i>, sa jag med paniken i halsen. Oj då, fel person var jag tydligen. Ja, <i>oj</i>.<br />
<br />
<a href="http://www.bokmassan.se/sv/bokmassan/arets-utstallare/utstallare/?exhibitor=3670" target="_blank">Här </a>kan man läsa vårt <u><a href="http://www.bokmassan.se/sv/bokmassan/arets-utstallare/utstallare/?exhibitor=3670" target="_blank">monterschema</a></u>, fullt av aktiviteter som börjar på t<a href="http://www.bokmassan.se/sv/bokmassan/arets-utstallare/utstallare/?exhibitor=3670" target="_blank">orsdag</a> morgon och sen pågår utan avbrott till söndag eftermiddag.<br />
<br />
Välkommen!<br />
<br />
<br />Christinhttp://www.blogger.com/profile/10973447477872650599noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1650949244181672744.post-64757171047938251832013-08-27T08:55:00.000+02:002013-08-27T08:55:15.392+02:00Allt som borde görasIdag är en sådan dag. Ingenting blir av. Jag pillar lite här och lite där men egentligen vill jag bara gå till nya kontoret och skruva ihop mitt skrivbord. Men det är gjort på en halvtimma och sen kan jag ändå inte sitta och jobba där för ingenting är klart. Stol, till exempel. Det är bra att ha.<br />
<br />
Bättre ta en springrunda. Ja. Så blir det.Christinhttp://www.blogger.com/profile/10973447477872650599noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1650949244181672744.post-58083561413623491012013-06-19T16:30:00.000+02:002013-06-19T16:30:56.497+02:00Eget kontor, hur låter det?<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhRTTKo8Tff1kZa-S1b1an3prXFUKfEuUm3z4RoHcdxaXsCfrb6Xs-mqmuX8ModJGo3-fut5KyZjwWi6CUQ43-VjD7tU64FlAaJpm7Ee8oUfp3Z-89O2MQVCqzHymvxVErsNWxKhZ73lxg/s1600/suell.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="223" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhRTTKo8Tff1kZa-S1b1an3prXFUKfEuUm3z4RoHcdxaXsCfrb6Xs-mqmuX8ModJGo3-fut5KyZjwWi6CUQ43-VjD7tU64FlAaJpm7Ee8oUfp3Z-89O2MQVCqzHymvxVErsNWxKhZ73lxg/s400/suell.jpg" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Bild från Sydsvenskan.se</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<div class="MsoNormal">
Jag är så glad. Rent extatisk.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Den stora nyheten är att jag och min kollega Marthina
flyttar in i ett kontor i Suellska villan i Malmö, ett alldeles rykande färskt
kontorskollektiv inom kreativa näringar. Våra egna företag <b><a href="http://www.kommatillpunkt.se/" target="_blank">Komma till punkt Textproduktion</a></b> och <b><a href="https://www.facebook.com/OpheliaPublishing" target="_blank">Ophelia Publishing</a></b> bildar samtidigt <b><a href="http://hoi.se/" target="_blank">Hoi Förlags</a></b> malmökontor.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Ett av mina absolut största aber med att säga upp mig på
mitt halvtidsjobb för att helhjärtat satsa på eget var detta att sitta hemma
och jobba hela tiden. Själv. Jag gillar att ha personer runt mig rent
automatiskt, så att säga. Till viss del lathet, ofta orkar jag inte fixa en
lunchdejt bara för att få prata med någon. </div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Nu sa jag ändå upp mig från jobbet,
eftersom det andra både drog och växte mer och mer. Men så kom jag ihåg att jag
<a href="http://www.sydsvenskan.se/malmo/suells-villa-blir-nytt-kulturhus/" target="_blank"><b>läste om Suellska villan i Sydsvenskan</b></a> för ett tag sen, och varför inte slänga
iväg en fråga om kostnad och om det fanns platser kvar? Det fanns det, och jag
bestämde mig så fort jag varit där, här ska jag jobba.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Det ska bli så roligt och så spännande! Tänk att vi ska få
sitta och arbeta med det vi älskar i några av Malmös mest historiska lokaler.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<br />
<div class="MsoNormal">
Och jag får min älskade cykeltur!<o:p></o:p></div>
Christinhttp://www.blogger.com/profile/10973447477872650599noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1650949244181672744.post-48900989738087724812013-05-30T15:51:00.001+02:002013-05-30T15:51:41.638+02:00Nu har det häntJag har sagt upp mig från jobbet för att satsa på mitt företag och de uppdrag jag har där!<br />
<br />
Det känns stort och spännande.Christinhttp://www.blogger.com/profile/10973447477872650599noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-1650949244181672744.post-12815089481371154382013-03-21T09:47:00.003+01:002013-03-21T10:00:22.958+01:00Böcker lästa 2002 - 2012<span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif;">Första tanken var: Var det inte fler än så? Trots makens himlande med ögonen och "du är inte klok". <i>Bara </i>443 böcker på tio år. Det kändes ... futtigt. Jag har ju läst och läst.</span><br />
<span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif;"><br /></span>
<span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif;">Då har jag förvisso inte räknat in alla redigeringar och korrläsningar jag gjort, och inte för allt i världen alla oavslutade eller ens nästan utlästa. (Det var många år sen nu som jag slutade säga att jag minsann <i>alltid </i>läser ut en bok. Tycker jag inte den är bra, vad ska jag läsa den för (om jag inte får betalt)?</span><br />
<span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif;"><br /></span>
<span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif;">Jag skrev nyligen ner alla böckerna i ett och samma dokument, och gjorde därmed en ganska spännande resa genom de tio senaste åren. Jag kommer ihåg vad som hände medan jag läste, vilken period i mitt liv det var, vissa omläsningar har tydliga mönster i trygghet och igenkänning i oroliga tider. <span style="font-size: x-small;">Däremot är det ganska många böcker som jag inte kommer ihåg ett dugg av, som <i>En grötvägrares memoarer</i>, av Sten B Ek. Jag hittar mycket lite info om den, men tydligen innehåller den spetsfundigheter och klokheter som "gör läsaren både fundersam och eftertänksam".</span></span><br />
<span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif;"><br /></span>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhiBz1Gs1xOO-N8WzHXnM3BpyIaP8gZrcowyxYXCftD_jgoQMlQ1BkPDXBTaGGF3_69pMcfXy3B-sZrx8a-jlpMaqSjUNpuPoDe3giZ6UdJuZ9ttM3gW7P18j0_LmVHCAAIsnfNK7tilBA/s1600/bokblogg.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhiBz1Gs1xOO-N8WzHXnM3BpyIaP8gZrcowyxYXCftD_jgoQMlQ1BkPDXBTaGGF3_69pMcfXy3B-sZrx8a-jlpMaqSjUNpuPoDe3giZ6UdJuZ9ttM3gW7P18j0_LmVHCAAIsnfNK7tilBA/s320/bokblogg.jpg" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">2012 var ett bedrövligt bokår. Rent fritidsläsningsmässigt.</td></tr>
</tbody></table>
<span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif;"><br />
</span><br />
<br />
Återkommande är säkra böcker, där jag vet att jag kommer att få den underhållning jag väntar mig, böcker som går snabbt att läsa och som egentligen inte upptar någon större del av min hjärna under läsningen. Skön avkoppling när jag vill ha nåt att läsa men inte riktigt orkar med nåt nytt, helt enkelt. Till exempel Marian Keyes och Tove Jansson.<br />
<br />
En annan sådan relation är Pride and Prejudice, men på ett annat sätt. Jag vet vad jag får, men är också hela tiden på jakt efter nya nyanser, saker jag inte upptäckt. Och faktiskt hittar jag något jag inte tänkt på nästan varje gång. Så det är inte samma inaktiva läsning, utan hela tiden ett sökande efter mer, inbillar jag mig i alla fall. Om inte annat får jag släcka längtan efter den värld som serveras mig.<br />
<br />
<span style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">Men men, 443 böcker, det betyder i snitt 44,3 böcker per år och 0,9 i veckan. Det är kanske inte så illa ändå.</span>Christinhttp://www.blogger.com/profile/10973447477872650599noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-1650949244181672744.post-56985710237561419662013-03-12T21:42:00.000+01:002013-03-12T21:42:12.506+01:00StrukturÖverallt i mitt liv söker jag en viss struktur. Det finns områden där jag söker den utan att finna den, som i socklådan, frysen eller ens i bokhyllan. Men detta är inget som påverkar min omedelbara lycka eller mitt humör nämnvärt. Jag kämpar inte i motvind, jag skulle kunna få ordning om jag ville, men palla, det finns roligare saker att hålla på med.<br />
<br />
Ett område där jag däremot måste ha struktur, ordning och överblick och gärna total maktfullkomlig kontroll, är över mitt arbete. Just nu har jag det inte. Jag är otålig, jag vet, och det kommer säkert bli bra så småningom, när alla lär känna varandra lite bättre och kan identifiera olikheter, ton och sätt att uttrycka sig. Just nu vill jag mest ta folk i örat och uppfostra lite lätt. Det är svårare att rätta sig efter andras regler när andra inte finns inpå knuten. En utmaning om något.<br />
<br />
Nu får jag försöka byta ut frustrationen mot tålamod, inkännande och kreativitet.Christinhttp://www.blogger.com/profile/10973447477872650599noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1650949244181672744.post-1410107315239492062013-02-07T16:08:00.001+01:002013-02-07T16:08:35.373+01:00Kort uppdateringJag jobbar som attan.<br />
<br />
Morgon middag kväll.<br />
<br />
Tackar ödmjukast för de små hejaropen och grattisen som trillar in här och varifrån!<br />
<br />
Två nya uppdrag idag!Christinhttp://www.blogger.com/profile/10973447477872650599noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1650949244181672744.post-67554266150217135832013-01-30T16:01:00.000+01:002013-01-30T16:01:06.257+01:00Snart dags!Snart drar det igång. Jag är spänd och glad, för att inte tala om hur konstigt det känns. På förmiddagarna framöver (och helger och kvällar ...) ska jag sitta och fixa med utgivningsprojekt, redigera, fixa tryck, skriva texter, jag vet inte allt.<br />
<br />
Jag vet verkligen inte allt. Första mötet blir på fredag, och det är också min första dag. Men jag är övertygad om att jag ganska snabbt kommer att sätta mig in i det löpande.<br />
<br />
Jag ska i huvudsak arbeta som förlagskoordinator, en projektledarroll helt enkelt, åt <u><a href="http://hoi.se/" target="_blank">Hoi Förlag</a></u>. Utöver det ska jag jaga andra kunder för mer enstaka projekt. Yrkesmässigt är detta mitt livs utmaning. Äntligen! På så många plan.Christinhttp://www.blogger.com/profile/10973447477872650599noreply@blogger.com1