ok, here goes ...

Jag hade väldigt kul på bokmässan. Den och seminariet jag var på torsdagen innan var precis den vitamininjektion jag behövde för att styra upp mig själv.

Så idag har jag sökt flera jobb, och skickat in intresseanmälningar till ett par företag (Egmont och Go' Boken) också. Givetvis "finns det inget i nuläget" men det gäller ju att skapa en kontakt. Redaktionschefen på Go' Boken här i Malmö har varit mycket hjälpsam, och det är så skönt att veta att det finns människor som vill hjälpa främlingar.

Nu håller jag på att söka ett jobb som jag verkligen skulle tycka var jättejättejätteroligt, men som jag knappt vågar hoppas på eftersom de helst vill ha någon med marknadsföringsutbildning. Men jag kan leda ett projekt, jag är duktig på det, hålla i många trådar och ordna och greja. Och det verkar som om det innebär att utföra marknadschefens idéer i tätt samarbete.

Tipsa mig gärna om företag som behöver projektledare inom kommunikation och marknadsföring/information. Jag kan!

läget suger

det. finns. inga. jobb.

gah!

en otroligt låg vecka med stress, oroliga tankar och mardrömmar. Sånt där hjärnan inte har tid med när den är upptagen med att sköta ett jobb på dagarna. Men med underbara vänner och familj så har det ändå varit uthärdligt.

Sökt tre jobb, två på ABF, som jag inte kommer få för jag tror inte att jag var tillräckligt politisk i ansökningarna, dessutom har jag aldrig arbetat i förening eller som förtroende vald, utom en tid som ordförande och sekreterare i bostadsrättsföreningen då. Jag är bra ändå.

Ett översättarjobb åt ett företag i Gbg. Men det är på distans och tillfälligt. Man är inte anställd.

idag har jag hittat ett jobb som verkar riktigt kul faktiskt, men har det lilla problemet att det ligger i Sthlm. Alltid detta! Sveriges intressanta jobb, sprid ut er! Jag slängde iväg några frågor och får väl fila på ansökan i helgen.

spöken

när jag var i mina tidiga tonår blev jag utsatt för andra människors osäkerhet och tristess. de gjorde ett rätt grundligt jobb, och även om jag nu för tiden vet vad jag kan och vad jag går för, så finns det tillfällen då de där gamla hjärnspökena som den tiden gav mig helt enkelt vägrar gå till sin sista vila.

jag måste hela tiden aktivt mota bort dem, annars tar de över. det är i perioder av hög stress det blir svårt.

jag vet att jag är en duktig och uppskattad medarbetare, och de där människorna från förr har inget med vad jag kan idag att göra. måste bara se till så att de inte på något sätt har med min person att göra längre.

i övrigt verkar det som om jag mest söker jobb på studieförbund nuförtiden. förra veckan Folkuniversitetet och idag ABF.

bokmässa

Så fick man åka i år också! känns bra ändå. och i min allra första uppdragsförhandling lyckades jag mycket bra får jag säga.

i tre dagar ska jag slava i Bra Böckers monter. Men som sagt, är nöjd med betalningen. Ska bli trevligt att få träffa många gamla kolleger.

Är ganska mycket förarbete dock, måste ju läsa igenom de nya böckerna, särskilt på de författare som är där och ska ha seminarier etc.

idag har jag tänkt ringa till två förlag här i Skåne, och bara få en personlig kontakt, men helt kort fråga om jag kan skicka in intresseanmälningar till dem. Försökte med ett av dem igår men inget svar...

2 jobb

har jag sökt idag.

Ett på Folkuniversitetet som verkar kul och ett på kriminalvården i Malmö som verkar mindre kul.... men ändå.

tänk om det är ett superkul jobb. om man nu skulle bli aktuell för det...

tragga på

Jag är dålig på detta.

I morse såg jag ett inslag på nyheterna om att sänkt a-kassa får människor att ta lägre avlönade jobb som de ofta är överkvalificerade för, och sen fastnar i dessa arbeten, trots att de borde göra något annat. Jag kan inte hitta länken, tydligen är det inte en sån nyhet att svt har den uppe på sin hemsida.

Jag har just varit med om en rekrytering där jag inte förrän ganska sent i processen insåg att jag inte alls var rätt för jobbet, att mina kvalifikationer inom projektledning och kreativt tänkande var totalt överflödiga, och att arbetet handlade om att enbart serva en annan människa. Som tur var var det rekryteraren i fråga som ändå var tveksam om om jag ändå inte var överkvalificerad, så jag behövde inte tacka nej exakt... för jag hann ju inte bli erbjuden platsen, men jag var ju tvungen att säga som det var, ett jag var osäker... med det dåliga samvetet krypande i bakhuvudet: "det är ett jobb, du ska jobba, du bör jobba vad det än innebär för att inte vara en börda på samhället".

Men jag har betalt pengar till a-kassa i sex år och fack i tre-fyra, och jag har faktiskt bara varit arbetslös officiellt i en månad. Lite kräsen har jag rätt att vara.