Utmaningen

Det var svårare än jag trodde. Jag är för trött, jag jobbar för mycket.

På dagarna jobbar jag för att jag måste, och för att det är skönt att gå till ett jobb och göra något med sin dag, och på kvällarna jobbar jag för att jag vill, just nu med en lektörsläsning.

Den tar all min kreativa tankekraft, och det är härligt härligt att känna att jag kan. Jag kan berätta för en författare om vad hon kan göra för att få texten bättre, med levande, mer flyt. Inte några mirakelkurer kanske, men vara en hjälp på vägen. Det får mig att känna mig proffsig. Och det är skönt.

Så jag är inte så besviken på mig själv ändå. Jag är bra i alla fall.

Frustration

Jag har varit lite arg de senaste dagarna. Ilskan kommer ur frustration över saker som jag inte har någon kontroll över, och jag har inte lyckats lägga dem åt sidan.

Det är besked som verkligen aldrig kommer, personer som irriterar ( eventuella läsare kan vara lugna, det är garanterat ingen av er), tankar som inte kommer loss, ren tristess i vissa lägen. Känslan av att sitta extremt fast.

Trots att jag har det så bra, så bekvämt och är så förbannat lycklig. Så är jag ilsk. Och jag har inte mens. Jag är ilsk av egen fri rätt att vara det.

Och det går ut över min underbara familj vilket ju givetvis känns jättebra och rättvist.

Om det bara kunde komma något konstruktivt ur alltihop. Kan jag meddela att det alltså inte gör.

Har nu försökt att bota med springtur, en enormt lång dusch som i ett slag tog kål på allt vattensnålande och sorterande och lampsläckande m.m. och nu ska jag äta glass.

Dag 4,5,6 och 7

Jag älskar,

och en skog mellan 

hans bröst och mitt

och barr faller

jag älskar, och handen

griper förlorar drar sig

bort från sveda

-------------------------------

oförenliga liv

I försöken att

dra oss tillbaka

på de trasiga knän

och uppfläkta händer

som vi utgör

--------------------------------

kärleken

liksom början är att skälva

Är också slutet

En vibrering

--------------------------------

Vi borde

måla vår tavla tillsammans du och jag

vi borde bli kladdiga av färgen och aldrig mer duscha av oss från varandra

vi låtsas att världen är gyllene vi tar en hand och springer vidare

Din kärlek ska finnas inom mig, aldrig ska du med färg kleta in dig med någon annan än mig

Det var ingen lätt utmaning

Lätt att glömma och svår att utföra. Men jag ger inte upp.

Någonstans finns min förlorade kreativitet.

Utmaning 2 - dagsfärsk haiku dag 3

Varje morgon varje kväll

Knäppskallar på hjul

Utan lyse utan vett

Utmaning 2 - dagsfärsk dikt 2

gult sus

forsar asfalt

en puls som
slår slårslår slår slårslår slår slårslår slår slårslår
slår slårslår slår slårslår
slår slårslår slår slårslår

Utmaning 2 - dagsfärsk dikt 1

till ett papper

Här skrivs ord som
löftesrikt
inte hinner bli obekväma

Som har egna minnen
och tillförsikt

ekar förflutet i sig

Som påstår att
de vet om saker och ting
för att de kan tala om

De kommer i närheten
att beskriva en värld
nästintill
något slags verklighet

Utmaning TVÅ

Jag har bestämt mig nu, denna utmaning måste ge lite föda för själen nu när höstmörkret lägger sig allt tätare. Och lite själslig ansträngning också.

Lova att ha tålamod med mig och ursäkta eventuella klichéer och melodramer och pekoral och allt vad det kan heta. Jag är ringrostig och vet inte om jag någonsin var så bra på det.

Men här kommer det. En dikt ska jag skriva. En dikt om dagen till och med, i trettio dagar. För att göra det lite enklare för mig så får jag väl försöka skriva något som kommer ur känslan av just den dagen det gäller.

En stor del av utmaningen ligger faktiskt i att skriva något som jag känner mig bekväm med att andra läser. Jag har skrivit och skrivit i mitt liv, tre- kanske fyrahundra dikter (i vuxen ålder, tonårstiden kan nog räknas i tusental). Ett fåtal personer har läst. Det har liksom inte varit grejen med det hela, att bli läst. Så det känns utlämnande. Och spännande.

Här kan du läsa om ursprunget till mina utmaningar.

Inte bra för mitt anteckningsbokshamstrande

Detta


Hittade jag här

30 dagar - Dag 30 En älskad men oanvänd klänning

Den sista utmaningsdagen kommer ett par dagar för sent, jag har fått tänka lite extra. Hela den här tiden har en klänning i 50-talsmodell funnits i bakhuvudet. Jag älskar den, men använder den aldrig. Den är för piffig (det är det rätta ordet) för att ha till vardags, men passar inte till de gånger jag ska klä upp mig, tycker jag.

Det är en klänning från Emmy Design, som gör helt fantastiska kläder. Den kostade en del, och det svider att det var ett felköp. Får försöka sälja den så att någon annan får njuta av den.