Jag trodde ärligt talat inte att det skulle ta sån tid, att det skulle vara så svårt. Och nån gång under hösten gick luften ur mig lite. Men ett par dagar av lugn (jag har bestämt att inte söka aktivt nu och fram till nyår... varför skulle jag, ingen finns ju att kontakta) har gett mig insikten som jag väl vetat ett tag.
Det kan ta lång tid. Men jag har aldrig gett upp tidigare, vilken kris det än har varit. Det slår mig nu som en ny sanning. Jag har aldrig gett upp. Aldrig.
Jag måste hitta de där rutinerna igen, försöka strukturera upp en fungerande vardag, där jobbsökandet blir avdramatiserat så mycket som möjligt. Tjänar ju inget till att stressa upp sig. Jag mår bara sämre.
Helt lugn i sinnet har jag inte varit sen 2006. Hur låter det! Stress, både positiv och negativ, har kantat de senaste åren. Jag har mycket positivt på g just nu. Massor.
och massor av stressig skit oxå. Såklart. Mina fingrar får betala. Finns inte ett ställe där jag varit där det inte singlat ner en liten skinnflaga på golvet. (jag ber om ursäkt för detta till alla jag varit hemma hos)
Men mitt år är 2010. Då lugnar jag ner mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar