Jobbjakt igen

Det var ju detta med jobb.

Jag tror att jag skulle uppskatta min mammaledighet och känna mig så mycket mer tillräcklig och tillfreds om jag hade ett jobb jag trivdes med att komma tillbaka till när den är över.

Den oro, den stora svarta osäkerhet som ligger framför mig och vägrar släppa taget, den påverkar mitt mammaskap. Jag känner mig alltsom oftast som en rätt kass mamma för att jag tänker så mycket på mig själv, min tid, min sömn, min svajiga framtid.

Sen kan man ju verkligen konstatera att augusti är den sämsta månaden att börja söka jobb i. Nada möjligheter. Lika bra att vänta ett tag, men tyvärr hindrar ju det inte min oro att krypa inom mig.

Mitt problem, som alltid, är att jag har en spretig utbildning och mycket kompetens inom ett specifikt område. Det finns inte ett företag som vill satsa på någon som kan en del men behöver lära sig somligt. Jag har iaf inte träffat på dem. Helst ska man kunna allt från början.

Och jag borde läsa kommunikation eller information, och jag tror jag skulle tycka att det var roligt. Jag började ju förra hösten men när en distanskurs kräver att man under två veckors tid här och där ska vara med i "grupparbeten" online, med rejält krångliga instruktioner, och samarbeta på det sättet med folk man aldrig träffat, då går det inte med ett heltidsjobb och en bebis i magen. (hur skäller man på den i gruppen som inte gör sitt till?) Så hur skulle det gå till med en långt mer krävande bebis?

Om jag inte fick jobb inom förlag så skulle jag så otroligt gärna jobba på ett kommunikationsföretag. Varför inte ett jobb som språkgranskare och assistent som samtidigt jobbar med de som kan och lär mig alltihop?

Jag måste hålla mig över ytan denna gång, jag får inte låta det dra ner mig.

Arbetsförmedlingen, min jobbcoach, alla rektyterare jag träffade sa att jag gjorde allt rätt med papper och cv och presentationer. Ändå tog det mig över ett halvår att hitta ett jobb som jag faktiskt var överkvalificerad för.

Tyvärr är det svårt med förlagsbranschen när man inte bor i Sthlm.

Men fan om jag ska ge upp. Aldrig.