ringt

och det blir ett möte i augusti

kanske kan ge något, kanske inte, hur som helst är det gjort

och så finns ju danmark oxå kom jag på

Nöjd idag: har ringt viktigt samtal samt spanat rund på Monster efter jobb samt letat andra bemanningssidor

magen säger

min mage gillar inte veckodagar nu för tiden

för många krav i all tid som ligger framför mina fötter

men jag lovar mig själv att göra det jag kan, så nu är det dags för ett telefonsamtal

cirkel, ond eller god?

Försök inte skryta med en utbildning när du söker jobb i Sverige, det måste nämligen vara helt RÄTT utbildning, för utbildningen i sig är inget värt verkar det, och har man arbetslivserfarenhet ska man inte jubla för högt heller, för det måste vara helt på pricken rätt erfarenhet. Alla vet ju att kunskaper och inlärningsförmåga inte är överförbart till något annat.

hålla modet uppe

Det är mycket som kan dra ner en människa.

Snabbt.

Våra hjärnor verkar byggda för att försöka få oss att må bara liiite sämre idag också. Jag har verktyg att fixa dessa destruktiva tankar med, men ibland ligger de där som om jag inte visste vad jag skulle göra med dem. Långt inne och under alla de där tankarna som bara mal och mal.

Inget jobb, ensam om dagarna, behöver för fan en ny personlighet så att du kan jaga jobb som om inte alla nej slog ner dig och du behövde resa dig upp igen med all energi du kan uppbringa. En ny personlighet som har horder med vänner, alltid är någon ledig.

Men jag är inte sån. Jag har alltid föredragit några få nära vänner (som alla har jobb) framför en massa bekanta, jag har lite problem med att kanske ta kontakt med och "nyttja" de bekanta jag har. Och tanken på jobb är tärande, för valmöjligheterna är för många och kväver mig, samtidigt som möjligheterna till att faktiskt få ett jobb är oerhört begränsade.

Jag är ju BRA. Va fan är det som händer med mig?

moderna museet

ville inte ha mig. men jag sökte jobbet och lade ner tid på ansökan. det ska jag vara nöjd med.

självförtroendet

varför är det så lätt för hjärnan att verkligen stanna vid de dåliga tankarna?

hur kan man på några veckor gå från jag är duktig och kompetent och jag kan, till jag kan ingenting och har inga speciella egenskaper öht?

det är helt otroligt vad jag får kämpa med att hålla mig positiv och inte tappa tron på mig själv.

och ensam utan strandvänner för alla jobbar

Mot Lund?

Har just pratat med en mycket trevlig kvinna vid Lunds Universitet. Hon fick det gamla mossbelupna stället att låta som en dynamisk och inspirerande plats. Hoppas hon har rätt, för jobbet jag ska söka verkar faktiskt riktigt kul.

Så nu vill det till att jag verkligen tar mig i kragen i eftermiddag och skriver ihop en kick ass ansökan.

Men som positivt måste väl ändå räknas att hon tog mitt namn en extra gång och ville att jag skulle cc:a henne när jag skickade in min ansökan.

Up and away för mig nu iaf, massor massor att fixa med inför midsommarhelgen!