I väntan på

Här ligger jag och blöder

Jag minns när jag fick äran att läsa Jenny Jägerfeld första gången. Hennes manus Hål i huvudet hamnade på mitt bord när jag jobbade som redaktionsassistent på ett förlag. Jag minns att jag läste ett par sidor, och konstaterade att det var bra men tyvärr inte något i vår utgivningslinje. Sen läste jag ett par sidor till, och ett par till. Jag läste hela högen, trots att det inte riktigt var meningen att jag skulle sitta och lusläsa manus som vi ändå inte kunde ge ut. Men jag kunde inte sluta. Det var så bra. Och det skrev jag också till Jenny i det mest positiva refuseringsbrev jag någonsin skrivit. Jag fick det glädjande svaret att hon redan fått erbjudande från två förlag.

Nu har jag läst hennes andra bok, Augustprisvinnande Här ligger jag och blöder. Och jag blev inte besviken.

Maja sågar av sig fingertoppen under en hantverkslektion i skolan. På grund av hennes klädstil och utseende blir det genast spekulationer om huruvida hon gjort det med flit eller inte. Maja är dock inte den som bryr sig, hon kör på som vanligt och det verkar som om hon är väldigt olycksbenägen. Hon bor med sin pappa och åker till sin mamma varannan helg, men den här helgen är det något som är konstigt. Hennes mamma har inte svarat i telefon eller på mail de senaste dagarna, och när Maja kommer dit är ingen hemma, mjölken är två dagar gammal och mobilen ligger på nattduksbordet. Maja hamnar på en fest i grannhuset där hon träffar Justin som inte heter Justin, och nya kaoskänslor läggs på de gamla. Och så är vi igång.

Det är full fart hela tiden, Maja är en tänkande människa som grubblar sig igenom livet, analyserar och skiter i vilket om vartannat. "Är det något jag kan göra med min ångest så är det att verbalisera den."

Stilen är lättläst men inte på något sätt banal. Det är rakt på och när det gör så där förbannat ont i Maja så gör det förbannat ont i mig, även om jag skrattar en hel del åt/med henne också. Men det är igenkänningens skratt, empatiska, men inte medlidande. Jag har fullt förtroende för att Maja kommer att klara sig i livet.
Tonårspratet, tonårshjärnan, ångesten och tragget, allt känns avslappnat och hemma, inget har krystats fram. Jenny Jägerfeld lägger sig på en bra nivå när det gäller såväl ångest som sex och relationer. Allt gjort med en torr humor med viss slapstick-känsla.

Min egen tonårstid kittlar lite lätt obehagligt i nacken när Maja säger: "På håll såg jag Vendela släntra genom korridoren redo att attackera första bästa människa som avvek från det hon hade bestämt var norm."


Vad som händer med Maja får du läsa om själv, för det här vill du inte missa.

Höst

Smoothie

När jag dricker min mango- och passionsfruktsmoothie så serverar jag den gärna med lite mango och passionsfrukt.



Ja, det syns ju inte på bilden tyvärr men det står alltså "serveringsförslag" på etiketten.

Är inte detta lite sjukt?

Detta är bebiskläder. Elvirasize.
Stäng in dem från början bara.

Skulle färga håret

Men hamnade på en intergalaktisk kryssning.

Jobben man kan

Jag förstod redan efter första urvalsveckan att jag inte skulle få det där jobbet. I andra veckan ringde jag för att få det bekräftat, och det var ju så att jag inte blivit en av de lyckliga, men jag tillade att de gärna fick ta en extra titt på min ansökan för jag tror verkligen att jag är rätt för jobbet.

Men nu har den anmälda tiden gått ut och jag har inte hört något mer.

Jag lovade mig själv att inte bli så besviken, och det har jag faktiskt inte heller blivit. Mest jaja, synd där, men det hade jag ju väntat mig.

Det som är riktigt nedslående är alltså inte att jag inte får jobbet i sig, utan tanken "om jag inte får ett jobb där jag har alla kriterier och kompetenser de söker, kommer jag få ett jobb alls?"

Det är ju sånt man kan ligga och fundera på när dottern väckt en klockan tre på natten.