Det var svårare än jag trodde. Jag är för trött, jag jobbar för mycket.
På dagarna jobbar jag för att jag måste, och för att det är skönt att gå till ett jobb och göra något med sin dag, och på kvällarna jobbar jag för att jag vill, just nu med en lektörsläsning.
Den tar all min kreativa tankekraft, och det är härligt härligt att känna att jag kan. Jag kan berätta för en författare om vad hon kan göra för att få texten bättre, med levande, mer flyt. Inte några mirakelkurer kanske, men vara en hjälp på vägen. Det får mig att känna mig proffsig. Och det är skönt.
Så jag är inte så besviken på mig själv ändå. Jag är bra i alla fall.
Jag kan uppleva att vi idag måste berätta om vårt liv för att ha ett liv. Det blir ett krav. Å andra sidan har jag saker jag vill dela med mig av, så samtidigt uppskattar jag de medier som finns för detta. Håll till godo. Eller inte. Du bestämmer.
torsdag 22 november 2012
söndag 18 november 2012
Frustration
Jag har varit lite arg de senaste dagarna. Ilskan kommer ur frustration över saker som jag inte har någon kontroll över, och jag har inte lyckats lägga dem åt sidan.
Det är besked som verkligen aldrig kommer, personer som irriterar ( eventuella läsare kan vara lugna, det är garanterat ingen av er), tankar som inte kommer loss, ren tristess i vissa lägen. Känslan av att sitta extremt fast.
Trots att jag har det så bra, så bekvämt och är så förbannat lycklig. Så är jag ilsk. Och jag har inte mens. Jag är ilsk av egen fri rätt att vara det.
Och det går ut över min underbara familj vilket ju givetvis känns jättebra och rättvist.
Om det bara kunde komma något konstruktivt ur alltihop. Kan jag meddela att det alltså inte gör.
Har nu försökt att bota med springtur, en enormt lång dusch som i ett slag tog kål på allt vattensnålande och sorterande och lampsläckande m.m. och nu ska jag äta glass.
Det är besked som verkligen aldrig kommer, personer som irriterar ( eventuella läsare kan vara lugna, det är garanterat ingen av er), tankar som inte kommer loss, ren tristess i vissa lägen. Känslan av att sitta extremt fast.
Trots att jag har det så bra, så bekvämt och är så förbannat lycklig. Så är jag ilsk. Och jag har inte mens. Jag är ilsk av egen fri rätt att vara det.
Och det går ut över min underbara familj vilket ju givetvis känns jättebra och rättvist.
Om det bara kunde komma något konstruktivt ur alltihop. Kan jag meddela att det alltså inte gör.
Har nu försökt att bota med springtur, en enormt lång dusch som i ett slag tog kål på allt vattensnålande och sorterande och lampsläckande m.m. och nu ska jag äta glass.
Etiketter:
funderingar,
miljö,
personligt,
självömkan
Dag 4,5,6 och 7
Jag älskar,
och en skog mellan
hans bröst och mitt
och barr faller
jag älskar, och handen
griper förlorar drar sig
bort från sveda
-------------------------------
oförenliga liv
I försöken att
dra oss tillbaka
på de trasiga knän
och uppfläkta händer
som vi utgör
--------------------------------
kärleken
liksom början är att skälva
Är också slutet
En vibrering
--------------------------------
Vi borde
måla vår tavla tillsammans du och jag
vi borde bli kladdiga av färgen och aldrig mer duscha av oss från varandra
vi låtsas att världen är gyllene vi tar en hand och springer vidare
Din kärlek ska finnas inom mig, aldrig ska du med färg kleta in dig med någon annan än mig
fredag 16 november 2012
Det var ingen lätt utmaning
Lätt att glömma och svår att utföra. Men jag ger inte upp.
Någonstans finns min förlorade kreativitet.
Någonstans finns min förlorade kreativitet.
onsdag 14 november 2012
Utmaning 2 - dagsfärsk haiku dag 3
Varje morgon varje kväll
Knäppskallar på hjul
Utan lyse utan vett
Knäppskallar på hjul
Utan lyse utan vett
tisdag 13 november 2012
Utmaning 2 - dagsfärsk dikt 2
gult sus
forsar asfalt
en puls som
slår slårslår slår slårslår slår slårslår slår slårslår
slår slårslår slår slårslår
slår slårslår slår slårslår
forsar asfalt
en puls som
slår slårslår slår slårslår slår slårslår slår slårslår
slår slårslår slår slårslår
slår slårslår slår slårslår
måndag 12 november 2012
Utmaning 2 - dagsfärsk dikt 1
till ett papper
Här skrivs ord som
löftesrikt
inte hinner bli obekväma
Som har egna minnen
och tillförsikt
ekar förflutet i sig
Som påstår att
de vet om saker och ting
för att de kan tala om
De kommer i närheten
att beskriva en värld
nästintill
något slags verklighet
Här skrivs ord som
löftesrikt
inte hinner bli obekväma
Som har egna minnen
och tillförsikt
ekar förflutet i sig
Som påstår att
de vet om saker och ting
för att de kan tala om
De kommer i närheten
att beskriva en värld
nästintill
något slags verklighet
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)