Jag väljer att framhålla Ronja Rövardotter, som jag tycker är en fruktansvärt bra filmatisering. Alla skådespelarinsatserna kanske inte är de bästa (barnen och Tommy Körberg till exempel) Men det är en så vacker film, och Allan Edvall, Lena Nyman och Per Oscarsson gör sina roller helt fantastiskt.
Men det är Börje Ahlstedt som griper tag i mig med sin bullriga, barnsliga och burdusa men ack så godhjärtade Mattis.
"Han har funnits jämt, och nu finns han inte!" och "Han fattas mig, han fattas mig så det skär i bröstet!" Och när han ber Ronja att vara hans barn igen ... Jag gråter varje gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar