nej du

inte ens ett förlagsjobb tyckte gudarna att jag var kvalificerad för. det var ju själva fan. ska jag behöva bli bitter?

det finns människor som vill hjälpa

och precis när man trodde att man skulle krevera av smällen att komma tillbaka till verkligheten så händer något positivt, något med så stor kraft att jag åter hoppas

för det första så tänkte någon på mig, och gjorde sig besväret att tipsa mig (tacktacktackelitack)

för det andra så finns det ett jobb ledigt som jag faktiskt har en chans att få

mitt hjälp i förra veckan ser mer dramatiskt ut i skrift än det gjorde i min hjärna, det ska erkännas, men på något sätt hördes det ut i etern på något sätt

hjälp

hjälp

stopp

De kommer regelbundet, dagarna då man helt enkelt inte ser någon utväg.

Det är otroligt trist att känna så här, eftersom det är så mycket i mitt liv som är positivt, roligt, livsomvälvande och underbart just nu.

tiden är seg

kan ingen bara hjälpa mig, för jag håller på att slösas bort

Jag försöker verkligen. Jag försöker vara positiv och tro på att det ordnar sig. Det är ju inte direkt som att jag är lat när det kommer till att söka jobb.

Men när magen värker och vädret är uruselt är det lite svårare. Jag vill bara skrika KAN INGEN BARA HJÄLPA MIG? KAN INGEN BARA TRO PÅ MIG, GE MIG ETT JOBB OCH LÅTA MIG VARA SÅ BRA SOM JAG BARA KAN? eller?

Jag HAR SÅ TRÅKIGT. Ingenting att egentligen träna hjärnan på. Krävs ofta yttre stimulans för att utmana sig själv, och jag kan ju säga så mycket som att den inte finns på stan, i affärer eller på caféer.

Ge mig några nya idéer, för jag sitter fast. Hur gör man för att få ett jobb? För det jag gjort hittills funkar bevisligen inte.

NOTE: detta är inte retoriska frågor. HJÄLP MIG!

Och en liten parentes till er få arbetsgivare som faktiskt söker människor: det är mycket trevligt att få en liten bekräftelse på att ens ansökan kommit fram.

Trygghetszonen

JA, så är det:

gör man saker på samma sätt får man samma resultat.

Men vad finns det för nya vägar för mig att söka jobb? Känner mig ibland oerhört fångad i ringa upp och skriva brev-träsket. Hur ska man göra för att få arbetsgivare att få upp ögonen för en, utan att behöva dö för det.

För nya saker är obekväma, det går inte på nolltid att bli världens säkraste på att gå fram och snacka. och känna sig som ett stolpskott. Jag är bra på att prata med folk, men situationen att vara arbetslös och behöva tigga och behöva hjälp är nedbrytande.

Jag behöver nya idéer, nya tankar, nya vägar. Hur sälja mig och på vilket sätt?

Det som krävs först är övning. Öva öva öva. Så att rädslan minskar.

Men igen: Arbetsgivare! Varför detta fokus på utbildning istället för erfarenhet och attityd?

Dagens duktighet

Jag har ringt Mannov PR-byrå. Kortkort samtal men mycket positivt. Vad ska de säga, "nej din intresseanmälan vill vi inte alls ha, den kan du bränna?"

Men det är så viktigt att ha den där lilla personliga kontakten innan man skickar in. I alla fall är det så för mig. Höra en röst, hur den låter, om det verkar vara en trevlig människa som sitter där på andra sidan luren och som du hoppas ska bli din nästa arbetsgivare. Hon lät mycket trevlig, och framför allt välkomnande.

Jag tror jag skulle vara svinbra på pr-byrå. Framför allt med insamling och sammanställande av textmaterial. Hmmm, undrar om det finns såna där lite "bakom pr-människan"-tjänster?

I eftermiddag ska jag vara duktig igen, och imorgon ska jag skicka in några ansökningar till faktiska jobb.

PUSS