Utmaningen

Det var svårare än jag trodde. Jag är för trött, jag jobbar för mycket.

På dagarna jobbar jag för att jag måste, och för att det är skönt att gå till ett jobb och göra något med sin dag, och på kvällarna jobbar jag för att jag vill, just nu med en lektörsläsning.

Den tar all min kreativa tankekraft, och det är härligt härligt att känna att jag kan. Jag kan berätta för en författare om vad hon kan göra för att få texten bättre, med levande, mer flyt. Inte några mirakelkurer kanske, men vara en hjälp på vägen. Det får mig att känna mig proffsig. Och det är skönt.

Så jag är inte så besviken på mig själv ändå. Jag är bra i alla fall.

När man känner sig korkad

Jag lektörsläser en bok.

Jag är inte rätt målgrupp.

Jag är inte tillräckligt insatt i det som den ironiserar över.

Jag är tillfälligt korkad.

Jag kommer dock inte undan, utlåtande måste ges.

Jag är körd?

Skulle det här vara kul?

Liten del av de manus jag just nu läser.

Ibland är det så att det är de, ska vi säga "omogna", manusen man har lust att läsa vidare i.

Det är humor.

Tyvärr hindrar ju en viss professionalism mig från att citera direkt, men tänk er en text full av dråpliga syftningsfel, alltför snabba vändningar och oförklarade händelser.
Eller hur kul?

Det är en mycket ung författare jag måste slita mig från i nuläget för att ta mig an de mer potentiella bidragen. Gymnasieelev.

Men dröm vidare säger jag till honom. Du har ju förmågan att skriva ett långt manus, det är bara övning på intrig och språk som fattas. Och du har tiden för dig. Trots att du i följebrevet antyder att du snart är för gammal ...