Gårdagens springtur

hej lilla molnet

Ostadigt väder skulle man kunna säga att det var igår. Men jag ville verkligen ut, trots att man blir lite orolig när man ser detta under hela rundan. Otroligt nog klarade jag mig, och vad bättre var så gick det så himla bra att springa! Peppad av min kropps längtan efter det, och uppeldad av en enorm ilska på mig själv eftersom jag ALDRIG hittar mina knästöd, bh:ar, byxor ... allt som borde ligga på ett särskilt ställe i min garderob men som aldrig gör det. Och jag börjar tro att det är något allvarligt fel på mig, för saker kan ligga rakt framför näsan på mig och jag hittar dem i alla fall inte, eller så lägger jag en sak någonstans och tre minuter senare kan jag inte för mitt liv hitta det. Och ni som känner igen er och tänker jaja det händer ju alla ibland: detta händer mig dagligen, och flera gånger. Något är allvarligt fel.

Hur som helst sprang jag där och tänkte inte de där vanliga springtankarna (jag kanske tar ett halvt varv till, kanske, om jag orkar, eller så springer jag ett varv först (3 km) och ser hur trött jag är sen, det räcker nog med två varv idag, jag orkar nog inte mer, osv, osv). Avsaknaden av dessa i löparsammanhang rätt destruktiva tankar hjälpte nog. Tänkte också mycket på min syster, som just köpt löparskor och ska börja träna nu.

Ca 6 km blev det igår. 30 min tog det.

Ett eget rum?

Bild från www.notonthehighstreet.com

Jag tillhör det släkte som älskar anteckningsböcker. Jag skulle kunna köpa hur många som helst. Dessa här ovan till exempel, som jag just råkade leta mig fram till. Jag tänker att de blir mina dagböcker eller nöjd-böcker, eller att jag ska ha dem till särskilda saker, som alla bra idéer man får sådär spontant. Dessa saker är mycket sällan specificerade ordentligt. Det är bara det att när jag ser en fin anteckningsbok så kan jag nästan inte låta bli att köpa. Engelsmännen är fruktansvärt bra på notebooks, så det landet ska jag hålla mig borta ifrån (samt internet). (Är mycket stolt att det bara blev en bok i Birmingham i våras, trots att den kostade som tre bara för att den köptes i Shakespeares barndomshem, så här ser den ut.)

Det är dock inte alla som klarar kraven på en riktigt bra bok.

Först måste jag gilla designen, sen får den hemskt gärna vara blank inuti, eller ha en intressant design på sidorna, som till exempel den här. (som jag har)

Sen kommer man till det viktigaste av allt, papprets textur, känslan när jag tar på det.

Jag har dem i högar hemma, och eftersom dagboksskrivandet avtagit med åren på grund av ökning av andra viktiga åtaganden, som barn och jobb och tv, fejjan, bloggen, twitter ..., så kommer det dröja innan de används som dagbok.

Men jag äger dem. Och det är ju det viktiga.