Bokåret 2013

Efter trög start ordnade det upp sig lite under årets sista månader.

Det är ett av mina livspussel, det här med fritidsläsningen, yrkesläsningen, familj och hus, och ett stort behov av sömn.

Eftersom jag läser så mycket på jobbet och sen helst går och lägger mig kl 10, och så ska det hinnas med att umgås med familj, och kanske kanske städa upp lite någon gång. Läsningen blir lidande.

Dock lyckades jag skrapa ihop 24 böcker. Långt ifrån ett rekordår. Inklusive alla manus dock så är jag nog uppe i ett hundratal, så jag är ursäktad.

De starkast lysande stjärnorna under året är The Marriage Plot av Jeffrey Eugenides, samt Stål, av Silvia Avallone, som kan vara det bästa jag läst på senare år. Även Mudbound av Hillary Jordan är med där uppe. Ett fjärran krig av Göran Redin kommer högt upp på listan, en av de bästa debuter jag någonsin läst, sällan är en författare så färdig i sitt språk i första boken. I bokslukarkategorin återfinns Nyckeln, av Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg, 812 sidor lästa på fem dagar, vilket inte är dåligt med tanke på att vi var på besök hos tjocka släkten som har hårda krav på de närvarandes sociala deltagande. Sista delen i denna fina ungdomstrilogi om det magiska Engelsfors var fantastiskt bra.

Trots att jag inte läser så mycket deckare för nöjes skull längre så är jag så glad att jag läste Mareld av Dennis Karlsson. Och så stolt att det var jag som "hittade" den. Och stolt över att ha arbetat med den. Som över mina andra böcker också såklart, men detta är en deckardebut som står över det mesta. Både i språk och i intrig.

The Fault in Our Stars av John Green genererade flest tårar och även flest skratt.

Bokmässa

Idag var jag en sväng på Julbokmässa med tolv förlag i Skåne. Träffade några gamla vänner och några nya. Jättetrevligt samtal med min nya uppdragsgivare Hoi Förlag. Ett förlag med ny spännande profil. Ser mycket fram emot att utveckla det samarbetet.

Jag har haft dunderflunsa förresten. Det är bl.a. Därför som det är så sorgligt uppdaterat här. Nio (9) dagar låg jag däckad. I stort sett. Speciellt däckad var jag de tre dagar då jag aggressivt och på läkares inrådan, botade min långvariga hosta som gav mig "sår som om nån skurit med kniv hela vägen ner i halsen" enligt läkaren, med morfinbaserad hostmedicin. Godnatt jord, kan man säga.

Och utmaningarna då? Har inte kommit in i något flow med något alls. Jobb och sjukdom tar död på orken. Jag kommer igen. Lovar.

Livet livet.

Idiotiskt kul

Detta är boken som avslutar Kalle Linds trilogi om "Människor som ..." Och den första av dem jag läst, men jag kommer läsa de andra med.

Redan första kapitlet (Börje Ahlstedt) skrattar jag mig igenom, Kalle Lind har ett sätt att skriva som tilltalar min humor och ett sätt att tänka som fascinerar mig. Vem kommer på att matematiskt räkna ut sannolikheten för om Alf Robertsson snott en låt eller inte? Han är proffs på att göra otippade parallelldragningar och att göra poänger av logiska missar. Onödiga fakta i mängder. Right down my alley.

(och frustningarna fortsätter genomgående, om än kanske något mer dämpat, eftersom mannen intill mig läser en allvarlig bok)

Fast jag måste säga att i jämställdhetens namn finns det väl fler än fem kvinnor (jmfr 29 män (och 3 organisationer)) som haft fel ...

Men men, det enda problem jag har med boken uppstår när jag vill bryta ryggen. Jag är en bokbrytare, inbunden, danskt band (som i detta fall) eller pocket kvittar, jag böjer bak ryggen, för det blir helt enkelt skönare att läsa då.
Limmet är jättetjockt, och det knäcker till och flera sidor trillar ut. Hmm, inte bra tycker jag och kollar genast, totalt yrkesskadat, vilket tryckeri det är. En handling som i sig är totalt onödig eftersom jag ju inte kan göra någonting alls åt det.

Men förutom detta rent fysiska problem är detta något av det roligaste jag läst. Det är idiotiskt roligt, i flera bemärkelser.

Läs den.

Om ni såg inslaget på tv4as nyhetsmorgon kanske ni inte blev så imponerade (nu vet jag inte om jag såg allt), eftersom programledarna sa att "detta är jätteroligt" och såg ut och lät som om de ville gå och dö.

Saker jag tänkt blogga om

Skålar som jag gillar

Natur som är vacker

Sött som är gott

Bok som är bra

Sommarboken ...

... i vår bokcirkel blir Spill av Sigrid Combüchen.

Ser fram emot att läsa den, har aldrig läst en bok som definierar sig som en damroman tidigare. Har dock säkerligen läst ett antal damromaner.

Ser också fram emot mellanträffen, som går av stapeln den 4 juli (grattis USA) med krogbesök och trevligt tjatter, och en ny medlem!

Dag 11: En bok jag hatade

Hmmm ... hat. Det ligger inte för mig.

Däremot kommer jag ihåg hur alla på Littvet var helt lyriska över Brott och straff, medan jag kämpade mig igenom en fjärdedel och deklarerade att jag är tillräckligt depressiv och ångestbenägen i mig själv för att orka läsa om någon annans (självförvållade och påhittade) problem.

Sen tror jag faktiskt att väldigt många av dem som älskade boken kanske fejkade orgasmen en aaaaning.

Tilläggas ska att jag tycker väldigt mycket om många andra ryska författare, t ex Nikolaj Gogol, svårmod och gråregnigt väder till trots. Man får ju inte släppa prettoismen helt och hållet bara för att man gärna kopplar av med till exempel Marian Keyes.

utmaningen!