Bokåret 2015

Bokåret 2015 var en succé. Jämfört med de senaste åren känner jag äntligen att jag är på väg till mina före-barn-nivåer. Även innan barn hade jag dock ett stort sömnbehov vilket inte blev bättre efter barn, och fortsätter vara stadigt även på femte året. Jag gapar som vanligt i förvåning över mina bloggkollegers volymer av läsning.

Femtioåtta lästa böcker (och ett flertal påbörjade som helt enkelt fick avslutas pga brist på tid för sånt jag tycker är dåligt). Samt ett antal manus som inte räknas iom de inte är böcker ännu. Att jämföra med trettiosju 2014.

Månad med flest böcker: augusti (8st)

Bloggade böcker på Chick lit Revolution: 19 (startade bloggen i april, jobbar på med den när jag hinner)

Bästa böcker i lästa år: Beckomberga - Ode till min familj, av Sara Stridsberg, Stoner, av John Williams, och Hausfrau, av Jill Alexander Essbaum. Jag heter inte Miriam, av Majgull Axelsson var
också mycket bra.

Böcker lästa på engelska: För få! Bara sex stycken.

Bästa Chicklit: Mhairi McFarlanes båda böcker, Från och med du och Det är inte jag, det är du

Böcker i attläsahögen i fönstret: 10

Tyvärr avslutades mitt bokår lite segt. Sista utlästa var Livet, motorcyklar och andra omöjliga projekt, som förvisso var toppen, men sen påbörjade jag ett antal ganska sega saker, plus att det var december, och det fanns annat att göra. Plus att jag och min man plötsligt, hundra år efter alla andra, klämde alla säsongerna av Bron. Sen snackade vi danska några dagar. Främst sa vi Håll din kaeft, vilket är jätteroligt att säga. Pröva.

Nu! Mot ett strålande 2016 BOKÅR! Första boken som får ett datum är Marina Belezza av Silvia Avallone.

Bokåret 2014

Jodå, jag börjar komma upp i tidigare års volymer i takt med att barnet växer och sömnen blir tillgodosedd.

Uppe i ca 35 lästa i år, så 15 till under 2015 så ligger jag på vad jag skulle uppskatta är mitt normalantal. Men så länge jag har vad som känns som hundratals manus att läsa varje år, vilket jag ju hoppas, så kommer jag aldrig komma upp i 100-120 som det låg på när jag var student/barnlös/allmän dagdrivare.

Jag ser dock tillbaka på året och märker att ingen av böckerna som jag läst är helt wowwowowow. Ingen sån där total knock-out, ändrademinvärld-bok.

Men, därmed inte sagt att jag inte läst nåt bra. Jag tyckte jättemycket om Egenmäktigt förfarande av Lena Andersson (jag läser inte bara böcker utkomna detta år, jag räknar alla jag läst under innevarande år), och Håll inte tillbaka kärleken, William Holden från nystartade Bucketlist Books, av Conny Palmqvist. (som jag läste i manusform, men som säkert är ännu bättre nu :-) )

Nu håller jag på med En skärva hopp, uppföljaren till en av förra årets favoritböcker Ett fjärran krig, av Göran Redin och utgiven på Hoi, där jag också råkar jobba. Än så länge håller den vad föregångaren lovar. Jag gillar särskilt sidan 52 så här långt, för den börjar så roligt och fortsätter så vackert.

Kan meddela till alla som gillar lite monster och historia och mystik att det kommer en tegelsten på Hoi till våren som heter Natten jag dog, som är så hejdundrande bra att korrekturläsningen av den vinner över alla andra böcker lästa detta år. Den är skriven av Peter Erik Du Rietz. Föll pladask.

God jul och Gott nytt läsår!

Bokåret 2013

Efter trög start ordnade det upp sig lite under årets sista månader.

Det är ett av mina livspussel, det här med fritidsläsningen, yrkesläsningen, familj och hus, och ett stort behov av sömn.

Eftersom jag läser så mycket på jobbet och sen helst går och lägger mig kl 10, och så ska det hinnas med att umgås med familj, och kanske kanske städa upp lite någon gång. Läsningen blir lidande.

Dock lyckades jag skrapa ihop 24 böcker. Långt ifrån ett rekordår. Inklusive alla manus dock så är jag nog uppe i ett hundratal, så jag är ursäktad.

De starkast lysande stjärnorna under året är The Marriage Plot av Jeffrey Eugenides, samt Stål, av Silvia Avallone, som kan vara det bästa jag läst på senare år. Även Mudbound av Hillary Jordan är med där uppe. Ett fjärran krig av Göran Redin kommer högt upp på listan, en av de bästa debuter jag någonsin läst, sällan är en författare så färdig i sitt språk i första boken. I bokslukarkategorin återfinns Nyckeln, av Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg, 812 sidor lästa på fem dagar, vilket inte är dåligt med tanke på att vi var på besök hos tjocka släkten som har hårda krav på de närvarandes sociala deltagande. Sista delen i denna fina ungdomstrilogi om det magiska Engelsfors var fantastiskt bra.

Trots att jag inte läser så mycket deckare för nöjes skull längre så är jag så glad att jag läste Mareld av Dennis Karlsson. Och så stolt att det var jag som "hittade" den. Och stolt över att ha arbetat med den. Som över mina andra böcker också såklart, men detta är en deckardebut som står över det mesta. Både i språk och i intrig.

The Fault in Our Stars av John Green genererade flest tårar och även flest skratt.

Diverse och jag på bokmässan

Så var den över, the Mess of all Messes. Jag har haft så roligt och blivit helt utsnackad, utsurrad och sprungit på Park i tid och otid trots att jag hela tiden sagt att Neeeej, jag ska gå och lägga mig, jag orkar inte med det där ... så fel jag hade om hur roligt det kan vara. Ska bara komma ihåg till nästa år att inte dricka fyra muggar bubbel efter en dag med nästan ingen mat och mycket fysisk aktivitet. Det slutar aldrig bra.

Helt olikt mig sprang jag omkring och trakasserade diverse mer eller mindre kända personer, attack-kramade Pija Lindenbaum och sa att jag älskar hennes böcker, fotade mig med Patrik Sjöberg och Micke Nykvist bara för att, m.m. m.m.

Så här kan det se ut vid en attack

Eller så här

Men det bästa var ändå hemmet, Hois monter, en levande monter med dryga tjugotalet engagerade och hängivna författare, över 50 aktiviteter. Och större ska det bli! Och vår fantastiska monterpersonal. Så himla roligt och jag hoppas så att alla kommer tillbaka nästa år.

Tyvärr ingen bild på alla monterjobbare tillsammans
men här är iaf bästa Marthina och jag

Böcker lästa 2002 - 2012

Första tanken var: Var det inte fler än så? Trots makens himlande med ögonen och "du är inte klok". Bara 443 böcker på tio år. Det kändes ... futtigt. Jag har ju läst och läst.

Då har jag förvisso inte räknat in alla redigeringar och korrläsningar jag gjort, och inte för allt i världen alla oavslutade eller ens nästan utlästa. (Det var många år sen nu som jag slutade säga att jag minsann alltid läser ut en bok. Tycker jag inte den är bra, vad ska jag läsa den för (om jag inte får betalt)?

Jag skrev nyligen ner alla böckerna i ett och samma dokument, och gjorde därmed en ganska spännande resa genom de tio senaste åren. Jag kommer ihåg vad som hände medan jag läste, vilken period i mitt liv det var, vissa omläsningar har tydliga mönster i trygghet och igenkänning i oroliga tider. Däremot är det ganska många böcker som jag inte kommer ihåg ett dugg av, som En grötvägrares memoarer, av Sten B Ek. Jag hittar mycket lite info om den, men tydligen innehåller den spetsfundigheter och klokheter som "gör läsaren både fundersam och eftertänksam".

2012 var ett bedrövligt bokår. Rent fritidsläsningsmässigt.

Återkommande är säkra böcker, där jag vet att jag kommer att få den underhållning jag väntar mig, böcker som går snabbt att läsa och som egentligen inte upptar någon större del av min hjärna under läsningen. Skön avkoppling när jag vill ha nåt att läsa men inte riktigt orkar med nåt nytt, helt enkelt. Till exempel Marian Keyes och Tove Jansson.

En annan sådan relation är Pride and Prejudice, men på ett annat sätt. Jag vet vad jag får, men är också hela tiden på jakt efter nya nyanser, saker jag inte upptäckt. Och faktiskt hittar jag något jag inte tänkt på nästan varje gång. Så det är inte samma inaktiva läsning, utan hela tiden ett sökande efter mer, inbillar jag mig i alla fall. Om inte annat får jag släcka längtan efter den värld som serveras mig.

Men men, 443 böcker, det betyder i snitt 44,3 böcker per år och 0,9 i veckan. Det är kanske inte så illa ändå.

Ett eget rum?

Bild från www.notonthehighstreet.com

Jag tillhör det släkte som älskar anteckningsböcker. Jag skulle kunna köpa hur många som helst. Dessa här ovan till exempel, som jag just råkade leta mig fram till. Jag tänker att de blir mina dagböcker eller nöjd-böcker, eller att jag ska ha dem till särskilda saker, som alla bra idéer man får sådär spontant. Dessa saker är mycket sällan specificerade ordentligt. Det är bara det att när jag ser en fin anteckningsbok så kan jag nästan inte låta bli att köpa. Engelsmännen är fruktansvärt bra på notebooks, så det landet ska jag hålla mig borta ifrån (samt internet). (Är mycket stolt att det bara blev en bok i Birmingham i våras, trots att den kostade som tre bara för att den köptes i Shakespeares barndomshem, så här ser den ut.)

Det är dock inte alla som klarar kraven på en riktigt bra bok.

Först måste jag gilla designen, sen får den hemskt gärna vara blank inuti, eller ha en intressant design på sidorna, som till exempel den här. (som jag har)

Sen kommer man till det viktigaste av allt, papprets textur, känslan när jag tar på det.

Jag har dem i högar hemma, och eftersom dagboksskrivandet avtagit med åren på grund av ökning av andra viktiga åtaganden, som barn och jobb och tv, fejjan, bloggen, twitter ..., så kommer det dröja innan de används som dagbok.

Men jag äger dem. Och det är ju det viktiga.

Entreprenören

Jag skulle då registrera firman. Fastnade på steg tre av trehundratjugotvå miljoner.

Sen började jag läsa om bokföring.

Och försäkringar.

Och deklaration.

Och så började jag grubbla på marknadsföring och att jaga kunder. Hur gör jag mitt erbjudande spännande, proffsigt och intressant? Tre beställare gör inget underlag.

Som om jag inte är duktig nog i grubblandet och oroandet. Även om jag tycker att jag skärpt mig en del.

Får hoppas att det blir en positiv stress att oroa mig över det som mitt yrkeshjärta dunkar för.

Några intressanta/roliga länkar om Hunger Games

Kommer här att samla lite intressant och roligt och nojsigt om Hunger Games, både filmen och boken. Har du förslag, så gimme gimme gimme!

http://m.good.is/post/4-things-the-hunger-games-can-teach-us-about-the-war-on-women/

http://bellesbookshelf.blogspot.se/2012/03/bookish-buys-happy-hunger-games.html

http://bokhora.se/2011/hungerspelen-eller-tre-bocker-pa-tre-dagar/

När man känner sig korkad

Jag lektörsläser en bok.

Jag är inte rätt målgrupp.

Jag är inte tillräckligt insatt i det som den ironiserar över.

Jag är tillfälligt korkad.

Jag kommer dock inte undan, utlåtande måste ges.

Jag är körd?

Skulle det här vara kul?

Liten del av de manus jag just nu läser.

Ibland är det så att det är de, ska vi säga "omogna", manusen man har lust att läsa vidare i.

Det är humor.

Tyvärr hindrar ju en viss professionalism mig från att citera direkt, men tänk er en text full av dråpliga syftningsfel, alltför snabba vändningar och oförklarade händelser.
Eller hur kul?

Det är en mycket ung författare jag måste slita mig från i nuläget för att ta mig an de mer potentiella bidragen. Gymnasieelev.

Men dröm vidare säger jag till honom. Du har ju förmågan att skriva ett långt manus, det är bara övning på intrig och språk som fattas. Och du har tiden för dig. Trots att du i följebrevet antyder att du snart är för gammal ...

Intryck

Det är väldigt sällan jag önskar att jag vore yngre än vad jag hunnit bli, men när jag någon gång gör det så handlar det oftast om läsupplevelser (eller om att ha varit mer klar över mitt val av studier, men det är en annan historia).

Tänk om jag hade fått vara 13-14 år när jag läste The Hunger Games. Med tanke på vad dessa böcker gör med mig nu så kan jag bara föreställa mig vad de hade gjort med min superromantiserade, överhettade tonårshjärna.

Suzanne Collins har lyckats skapa en historia med sån effektivitet att inte ett ord känns överflödigt, med en intelligens som gör att man ofta väntar sig något helt annat än det som faktiskt händer. Hon har en enkelhet i berättandet som gör hennes sci-fi-värld väldigt trovärdig, och därmed skrämmande och hemsk. Avvaktande. När som helst slår den till.

Nordamerika är sedan det kollapsat känt som Panem, indelat i en Capitol och tolv distrikt, som från början var tretton. För 75 år sedan gjorde invånarna i tretton uppror, och sedan dess anordnas varje år ett spel där de kvarvarande distrikten får skicka en pojke och en flicka att delta och strida till sin död, som en påminnelse om att aldrig ifrågasätta staten.

Karaktärerna är många och gradvis runda till platta efter vilket inflytande de har på berättelsen. Inte ens de oviktigaste känns helt igenom platta dock, Collins försvarar alla sina skapelser.
Huvudpersonen Katniss är impulsiv och arg, en sann överlevare som kan klara sig i det vilda och på egen hand, även om hon som alla andra behöver hjälp ibland. Hon är familjeförsörjare sedan hon var 12 år, ser till sig och sitt och ett fåtal andra, tills hon tvingas in i den spiral av händelser som hennes deltagande i Hungerspelen inleder, då hon inser sitt ansvar för så många fler. Och hon är en tjej som får vara stark och kunnig på egna villkor, hon sexualiseras inte och är inte beroende av en man för att hitta sin styrka, hennes vilja är sprungen ur helt andra grunder.
Peeta, hennes manlige motspelare från samma distrikt, är tvärtom en mycket tänkande människa. I min lekmannatolkning mycket uppfriskande när en manlig huvudperson står för en del, som det kallas, "mjuka värden", som eftertänksamhet, omtänksamhet, en förmåga att visa svaghet, en intelligens och slughet som inte exponeras tydligt för omvärlden. Allt som allt en uppvisning i styrka som ofta brukar vara tilldelad en kvinnlig karaktär.

Det är mycket gott mot ont, men sällan så enkelt som vi mot dem. Få karaktärer är alltigenom onda, korkade eller smarta. Här finns svek, misstag och illvilja, men också oväntade handlingar från oväntade håll. Äventyr, spänning.

Och så kärleken. Den olyckliga, den omöjliga, den till familjen, och den som växer fram långsamt. Denna läspresent skickar jag till mitt 14-årsjag.

Jag ska tillägga att jag inte är klar ännu, jag är precis i slutet på bok två. Så avslöja för allt i världen inte vad som händer.

En sak jag har lite svårt för

Berättelser där folk utsätts för äckliga saker i form av spyor, svett och annan smuts och inte hinner/prioriterar att duscha.

Huvudjägarna av Jo Nesbö (jag orkar inte hitta norskt ö)

Jag har svårt för huvudpersoner som a) är perfekta eller b) tror de är perfekta.

Kategori a återfinns hos Jan Guillou. Läs mer om det här. Eller så har Kalle Lind ett lysande inlägg om det i sin bok Människor som har haft fel.

Kategori b återfinns i denna bok. Roger Brown tycker att han är guds gåva till det mesta, men det hela är egentligen ett överkompenserande för hans längd (168 cm). Trot s detta kan jag inte finna något sympatiskt hos honom. Han älskar sin fru, men bara för att hon stärker hans manliga ego. Han blir såklart förstörd när han upptäcker hennes affär med en lång och rik man, men det är bara för att egot ifråga blivit sårat.

Jag orkar inte ens berätta om handlingen. Kortversion: Roger är huvudhjägare, alla han rekommenderar till ett jobb får det. Han är kort och har lång snygg fru som han typ mutar med dyra grejer för att hon ska stanna hos honom. Dessutom tror han inte att man kan ha barn om man inte är miljonär, därför övertalar han henne till abort. Stora utländska företaget vill ta över lilla norska företaget och sätter igång stor aktion för att fixa så att Roger headhuntar deras vd. Ingenting går som det ska och alla lurar varandra. Just det, så snor de lite konst också. Så där perfektabrottet-style, liksom.

Nej, inte min typ av bok alls. Men lättläst.

man kan inte hindra ett litet hjärta från att älska, av Claire Castillon

Det är svårt att beskriva denna tunna samling noveller. Ett ord som kommer för mig är "unsettling", vilket överallt översätts med oroande, men som har långt många fler nyanser oöversatt)

Jag var tvungen att ta en paus och smaska i mig Niceville och Just Kids.

Det är korta, ibland förvånande korta berättelser som Claire Castillon serverar, bra för mig som är ovan vid formatet. Bilderna de efterlämnar är dock allt annat än flyktiga. Hela liv lyckas hon förmedla i korta ögonblicksbilder, och det är liv fyllda av tvång, skam och desperation i olika former. Det är bra, men svårsmält. Det liksom kliar lite under huden.

Jag tänker inte avslöja några detaljer. Helt klart läsvärd.

Manusläsning med formel

Jag har fått i uppdrag att läsa manus för ett förlag jag arbetade på för några år sedan och sedan har frilansat för.

Hundra manus är det som ska gås igenom och sållas och jag tänkte att det tar nog inte så lång tid.
Men attans vad folk är medvetna nuförtiden! De vet vad som funkar och alla dessa skrivarkurser leder till ett mycket enhetligt utbud av manus.

Dessutom har förlaget absolut lyckats med uppgiften att profilera sig inom thriller/spänning/deckare-genren, och får således in sådana  manus. Därför var det svårare än jag trodde.

Ofta är det skrivet i den typiska deckarstilen, ett ok språk men ganska segt och platt. Men det kan man ju jobba med ... det jag vill ha koll på är ju storyn. Men det ska erkännas, har man inget speciellt att komma med de första trettio sidorna, då blir det inget. Det finns för många som skriver helt ok och med samma formler.

Säkert fem av tio har börjat med en händelse där man inte vet tid och plats, som leder till kanske en barndomsögonblicksskildring. Nästa kapitel vaknar den tilltänkta polisen/detektiven/experten i sin säng efter en blöt natt/en ansträngande flytt/eller till regnets dunkande mot rutan. Oftast singlar, och oftast män.

Till och med kvinnor skriver oftast med en manlig huvudperson, och inte sällan blir det GÄSP. Promiskuösa/deppiga/alkoholmarinerade singelmän finns det för många av i spänningslitteraturen.

Jag hoppas stöta på något alldeles fantastiskt annorlunda som ändå är en spänningsroman eller deckare.

I väntan på

Här ligger jag och blöder

Jag minns när jag fick äran att läsa Jenny Jägerfeld första gången. Hennes manus Hål i huvudet hamnade på mitt bord när jag jobbade som redaktionsassistent på ett förlag. Jag minns att jag läste ett par sidor, och konstaterade att det var bra men tyvärr inte något i vår utgivningslinje. Sen läste jag ett par sidor till, och ett par till. Jag läste hela högen, trots att det inte riktigt var meningen att jag skulle sitta och lusläsa manus som vi ändå inte kunde ge ut. Men jag kunde inte sluta. Det var så bra. Och det skrev jag också till Jenny i det mest positiva refuseringsbrev jag någonsin skrivit. Jag fick det glädjande svaret att hon redan fått erbjudande från två förlag.

Nu har jag läst hennes andra bok, Augustprisvinnande Här ligger jag och blöder. Och jag blev inte besviken.

Maja sågar av sig fingertoppen under en hantverkslektion i skolan. På grund av hennes klädstil och utseende blir det genast spekulationer om huruvida hon gjort det med flit eller inte. Maja är dock inte den som bryr sig, hon kör på som vanligt och det verkar som om hon är väldigt olycksbenägen. Hon bor med sin pappa och åker till sin mamma varannan helg, men den här helgen är det något som är konstigt. Hennes mamma har inte svarat i telefon eller på mail de senaste dagarna, och när Maja kommer dit är ingen hemma, mjölken är två dagar gammal och mobilen ligger på nattduksbordet. Maja hamnar på en fest i grannhuset där hon träffar Justin som inte heter Justin, och nya kaoskänslor läggs på de gamla. Och så är vi igång.

Det är full fart hela tiden, Maja är en tänkande människa som grubblar sig igenom livet, analyserar och skiter i vilket om vartannat. "Är det något jag kan göra med min ångest så är det att verbalisera den."

Stilen är lättläst men inte på något sätt banal. Det är rakt på och när det gör så där förbannat ont i Maja så gör det förbannat ont i mig, även om jag skrattar en hel del åt/med henne också. Men det är igenkänningens skratt, empatiska, men inte medlidande. Jag har fullt förtroende för att Maja kommer att klara sig i livet.
Tonårspratet, tonårshjärnan, ångesten och tragget, allt känns avslappnat och hemma, inget har krystats fram. Jenny Jägerfeld lägger sig på en bra nivå när det gäller såväl ångest som sex och relationer. Allt gjort med en torr humor med viss slapstick-känsla.

Min egen tonårstid kittlar lite lätt obehagligt i nacken när Maja säger: "På håll såg jag Vendela släntra genom korridoren redo att attackera första bästa människa som avvek från det hon hade bestämt var norm."


Vad som händer med Maja får du läsa om själv, för det här vill du inte missa.

Choices, choices

Vilken kamp ska jag välja?

Vacker

Vackert innehåll, vackert omslag. Sorglig, spännande och liksom skriven som livet är. Tillfälligt, från olika håll, fragmentariskt. Viktigt och oviktigt som ibland får omvända proportioner.

Helt klart en av de bästa i år.

I pipen

Sommarens läsning. Frågan är om jag kommer att hinna med den.

Spill är bokcirkelboken, så den var jag tvungen att börja med trots att jag nog var mer sugen på Förgörelsen av Guillermo Del Toro. Härlig vampyrsplatterbok, andra delen i en trilogi. Spill verkar dock bra.

Heligt blod av Jonathan Hayes blev jag extra sugen på sedan jag redigerat följande bok av honom. Bra thrillerförfattare och bra översättning av Jan Risheden.

Min kamp har ju det snackats om så mycket att man liksom måste. Sen finns det väl vissa light-referenspunkter med egna familjerelationer så det blir intressant.

Tre apor och Yarden, tunna härliga små böcker som jag ser mycket fram emot. Särskilt Yarden som ju handlar om mitt kära Malmö.