njaoooaaa ... eh...hemmm

... inte har väl den här bloggen fått mig att vare sig strukturera eller peppa mig så mycket under hösten.

Jag trodde ärligt talat inte att det skulle ta sån tid, att det skulle vara så svårt. Och nån gång under hösten gick luften ur mig lite. Men ett par dagar av lugn (jag har bestämt att inte söka aktivt nu och fram till nyår... varför skulle jag, ingen finns ju att kontakta) har gett mig insikten som jag väl vetat ett tag.

Det kan ta lång tid. Men jag har aldrig gett upp tidigare, vilken kris det än har varit. Det slår mig nu som en ny sanning. Jag har aldrig gett upp. Aldrig.

Jag måste hitta de där rutinerna igen, försöka strukturera upp en fungerande vardag, där jobbsökandet blir avdramatiserat så mycket som möjligt. Tjänar ju inget till att stressa upp sig. Jag mår bara sämre.

Helt lugn i sinnet har jag inte varit sen 2006. Hur låter det! Stress, både positiv och negativ, har kantat de senaste åren. Jag har mycket positivt på g just nu. Massor.

och massor av stressig skit oxå. Såklart. Mina fingrar får betala. Finns inte ett ställe där jag varit där det inte singlat ner en liten skinnflaga på golvet. (jag ber om ursäkt för detta till alla jag varit hemma hos)

Men mitt år är 2010. Då lugnar jag ner mig.

plugg?

jag har anmält mig till sen antagning för några fristående kurser i marknadsföring och marknadskommunikation.

Min a-kassa tillåter nämligen att jag studerar på deltid (detta är dessutom distans) om jag:

...söker och kan ta heltidsarbete

...är beredd att avbryta mina studier om de skulle hindra mig från att ta ett arbete

...och studierna inte hindrar mina kontakter med arbetsförmedlingen

Känns som om Ams borde uppmuntra distans/deltidsstudier om de vill få ut folk i jobb. Varför får man ingen info om sånt här?

Varför ordnar inte AF Kultur nätverksträffar? och om de gör det, varför är det något jag måste ta reda på själv... för i ärlighetens namn har jag inte kollat. Men jag borde få ett månatligt mail eller nåt: kolla var vi har fixat, kom och prata med andra deppade kulturarbetare och vältra er i ert gemensamma missmod!

Ok, jag hoppas i alla fall att en kurs eller två under våren kan hjälpa mig att få lite mening och mål i saker.

hoppas jag kommer in...

Marknadskoordinator Elite Hotels...

...som passade mig så perfekt i beskrivningen, jag kunde matcha varenda kvalifikation. Jag hade varit så BRA på det!

Att de nu redan valt ut de kandidater som gått vidare säger mig bara en sak, att jag föll på utbildningen, igen.

Ack, min förvirrade själ under universitetsåren! Kunde du inte tänkt lite strategiskt!

Hoppas alla andra sökande/uttagna ... vad ska man komma på som inte är för hemskt... ångrar sig!

Där satt den, I am truly vicious!

jaja, som en äkta kbt-frälst ska jag nu sätta mig och klappa mig på axeln för att jag ringde. Väl utförd arbetsinsats, you beautiful creature.

längtar

jag längtar så efter att prata med olika personer

jag längtar efter folks reaktioner på mig, hur små de än är, så att jag kan få nån sorts koll på min identitet igen

jag längtar efter att ordentligt formulera en åsikt

jag längtar efter att få veta vem jag är igen

längtar efter det i vår kultur så oerhört viktiga sammanhang, en arbetsplats, en plats att känna mig smart, behövd och professionell

den som inte sitter i den här situationen vet inte hur snabbt det går innan man känner sig helt identitetslös, utan talang och utan självförtroende

Vissa dagar är värre än andra, och det är idag det, och igår. Jag känner mig så försvarslöst isolerad.

Klicka nedan

Att göra när det känns lite snett.

så nöjd

Jag är sjukt nöjd med min arbetsinsats idag. Jag hade bestämt mig för att ringa till ett förlag här i Malmö och vara så extremt framåt att bjuda in mig själv till ett möte. Min ambition tog mig dock inte enbart till det mötet, utan i extasen ringde jag även upp ett annat företag jag tänkt ringa ett tag.

Båda samtalen utvecklades positivt, givetvis utan några löften men ändå en välkomnande känsla. Jag fick mitt möte och det andra samtalet ledde till en återkoppling om ett tag.

Ibland så. Fortsätt så.

utmaningen i att bryta mönster

Jag försöker skriva om mitt cv.

Från att ha varit en meritförteckning rätt och slätt försöker jag göra som min lärobok säger och skriva mer utförligt om mina kompetenser. Jag har alltid tyckt att det skriver jag ju så bra i själva ansökan, men det finns tydligen en poäng i att ha med det på cvt... frågan är om också jobbcoachningen ska med... det borde ju faktiskt nästan ha viss utbildningsstatus...

är så inne i ansökningar och cv nu så jag har inte ens ätit frukost idag... en liten parentes.

jag gör dock en liten avvikare från bokens ibland ganska underliga råd och fortsätter att ha min kronologiska redovisning av arbeten, men med lite förtydliganden av arbetsuppgifter och kompetenser som jag fått under de två senaste jobben, de som faktiskt gett mig relevant kompetens. Kan det vara smart? hmmm, jag vet inte.

Sen ett stycke om mina främsta kompetenser, samt ett litet stycke om mig personligen. Det är riktigt svårt detta, jag känner mig som en skrytmåns som bara hittar på flashiga formuleringar... men jag kan ju faktiskt allt det där jag skriver.

Jag behöver tips och råd här känner jag, inte bara av en bok utan av människor. Har någon något bra exempel på cv som funkat?

Annars har det i alla fall hänt något, jag blev kallad på intervju i måndags och var där igår. Även om det skulle ta stopp här så ska jag se det som en erfarenhet, och vara tacksam för att allt inte står still. Jobbet är på CDON, och verkar kanske inte helt vara vad det gav sig ut att vara i annonsen, men fortfarande mycket intressant och verkar kul. Nya erfarenheter ger nya och större kompetenser.

Inte ge upp.

alltså...

...det är ju omöjligt att ge upp.

ger man upp sökandet så kan man ju efter ett antal nedåtgående steg lika gärna sluta leva, och eftersom jag inte vill det, utan väldigt mycket uppskattar livet i alla andra aspekter än just jobbsituationen, så är det ju bara att jobba på, även om det är för jävla hårt ibland.

Har börjat hos jobbcoach idag och ska främst få lära mig att marknadsföra mig själv på bästa sätt. Är lite klen på det där med att veta vad jag ska säga när jag ringer...

Lycka till till mig.

nej du

inte ens ett förlagsjobb tyckte gudarna att jag var kvalificerad för. det var ju själva fan. ska jag behöva bli bitter?

det finns människor som vill hjälpa

och precis när man trodde att man skulle krevera av smällen att komma tillbaka till verkligheten så händer något positivt, något med så stor kraft att jag åter hoppas

för det första så tänkte någon på mig, och gjorde sig besväret att tipsa mig (tacktacktackelitack)

för det andra så finns det ett jobb ledigt som jag faktiskt har en chans att få

mitt hjälp i förra veckan ser mer dramatiskt ut i skrift än det gjorde i min hjärna, det ska erkännas, men på något sätt hördes det ut i etern på något sätt

hjälp

hjälp

stopp

De kommer regelbundet, dagarna då man helt enkelt inte ser någon utväg.

Det är otroligt trist att känna så här, eftersom det är så mycket i mitt liv som är positivt, roligt, livsomvälvande och underbart just nu.

tiden är seg

kan ingen bara hjälpa mig, för jag håller på att slösas bort

Jag försöker verkligen. Jag försöker vara positiv och tro på att det ordnar sig. Det är ju inte direkt som att jag är lat när det kommer till att söka jobb.

Men när magen värker och vädret är uruselt är det lite svårare. Jag vill bara skrika KAN INGEN BARA HJÄLPA MIG? KAN INGEN BARA TRO PÅ MIG, GE MIG ETT JOBB OCH LÅTA MIG VARA SÅ BRA SOM JAG BARA KAN? eller?

Jag HAR SÅ TRÅKIGT. Ingenting att egentligen träna hjärnan på. Krävs ofta yttre stimulans för att utmana sig själv, och jag kan ju säga så mycket som att den inte finns på stan, i affärer eller på caféer.

Ge mig några nya idéer, för jag sitter fast. Hur gör man för att få ett jobb? För det jag gjort hittills funkar bevisligen inte.

NOTE: detta är inte retoriska frågor. HJÄLP MIG!

Och en liten parentes till er få arbetsgivare som faktiskt söker människor: det är mycket trevligt att få en liten bekräftelse på att ens ansökan kommit fram.

Trygghetszonen

JA, så är det:

gör man saker på samma sätt får man samma resultat.

Men vad finns det för nya vägar för mig att söka jobb? Känner mig ibland oerhört fångad i ringa upp och skriva brev-träsket. Hur ska man göra för att få arbetsgivare att få upp ögonen för en, utan att behöva dö för det.

För nya saker är obekväma, det går inte på nolltid att bli världens säkraste på att gå fram och snacka. och känna sig som ett stolpskott. Jag är bra på att prata med folk, men situationen att vara arbetslös och behöva tigga och behöva hjälp är nedbrytande.

Jag behöver nya idéer, nya tankar, nya vägar. Hur sälja mig och på vilket sätt?

Det som krävs först är övning. Öva öva öva. Så att rädslan minskar.

Men igen: Arbetsgivare! Varför detta fokus på utbildning istället för erfarenhet och attityd?

Dagens duktighet

Jag har ringt Mannov PR-byrå. Kortkort samtal men mycket positivt. Vad ska de säga, "nej din intresseanmälan vill vi inte alls ha, den kan du bränna?"

Men det är så viktigt att ha den där lilla personliga kontakten innan man skickar in. I alla fall är det så för mig. Höra en röst, hur den låter, om det verkar vara en trevlig människa som sitter där på andra sidan luren och som du hoppas ska bli din nästa arbetsgivare. Hon lät mycket trevlig, och framför allt välkomnande.

Jag tror jag skulle vara svinbra på pr-byrå. Framför allt med insamling och sammanställande av textmaterial. Hmmm, undrar om det finns såna där lite "bakom pr-människan"-tjänster?

I eftermiddag ska jag vara duktig igen, och imorgon ska jag skicka in några ansökningar till faktiska jobb.

PUSS

The Secret

Som sagt, The Secret... Såg dokumentären i helgen. Det finns väl en bok också?

Ja, det är mystifierad kbt, inget annat. Lite för New Age för min smak. Meeeen, det var en påminnelse för mig om hur mäktig tänken ändå är.

Jag borde inte behöva påminnas, jag vet hur viktigt positiva tankar och att bekräfta sig själv är för ens välmående och självkänsla.

Det fick mig att åter börja tänka de där tankarna som är så viktiga. Enkla grejer som jag är bra, jag är kompetent, jag är en omtänksam människa, jag är älskad och jag älskar. Klart jag kommer få ett jobb, eftersom jag är en bra medarbetare. Jag är duktig, rolig, kreativ. Måbragrejer.

Vi gillar måbragrejer.

... att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan, och förstånd att inse skillnaden

Jag har gjort mitt bästa. Jag skrev en kick ass ansökan. Jag ringde och frågade om tjänsten.

JAG vet att jag skulle kunna göra jobbet. På en eventuell intervju kanske jag kan få dem att förstå det ännu mer.

Men fram till det beskedet kommer kan jag inget göra. Så det är ingen idé att vara nervös i förväg, ingen idé att ens hoppas för mycket. Men det är heller ingen som helst idé att bli besviken i förväg.

Hoppet kommer finnas där ändå, lika mycket som en eventuell besvikelse, så det är bara att vara förberedd på allt och inte ta det personligt om det går illa. Jag vet ju att jag kan.

Och förmodligen kommer det bero på att andra har ännu mer meriter om jag inte blir kallad. Så man måste kämpa på liksom. Och försöka må bra i övriga aspekter av livet också.

ok, here goes ...

Jag hade väldigt kul på bokmässan. Den och seminariet jag var på torsdagen innan var precis den vitamininjektion jag behövde för att styra upp mig själv.

Så idag har jag sökt flera jobb, och skickat in intresseanmälningar till ett par företag (Egmont och Go' Boken) också. Givetvis "finns det inget i nuläget" men det gäller ju att skapa en kontakt. Redaktionschefen på Go' Boken här i Malmö har varit mycket hjälpsam, och det är så skönt att veta att det finns människor som vill hjälpa främlingar.

Nu håller jag på att söka ett jobb som jag verkligen skulle tycka var jättejättejätteroligt, men som jag knappt vågar hoppas på eftersom de helst vill ha någon med marknadsföringsutbildning. Men jag kan leda ett projekt, jag är duktig på det, hålla i många trådar och ordna och greja. Och det verkar som om det innebär att utföra marknadschefens idéer i tätt samarbete.

Tipsa mig gärna om företag som behöver projektledare inom kommunikation och marknadsföring/information. Jag kan!

läget suger

det. finns. inga. jobb.

gah!

en otroligt låg vecka med stress, oroliga tankar och mardrömmar. Sånt där hjärnan inte har tid med när den är upptagen med att sköta ett jobb på dagarna. Men med underbara vänner och familj så har det ändå varit uthärdligt.

Sökt tre jobb, två på ABF, som jag inte kommer få för jag tror inte att jag var tillräckligt politisk i ansökningarna, dessutom har jag aldrig arbetat i förening eller som förtroende vald, utom en tid som ordförande och sekreterare i bostadsrättsföreningen då. Jag är bra ändå.

Ett översättarjobb åt ett företag i Gbg. Men det är på distans och tillfälligt. Man är inte anställd.

idag har jag hittat ett jobb som verkar riktigt kul faktiskt, men har det lilla problemet att det ligger i Sthlm. Alltid detta! Sveriges intressanta jobb, sprid ut er! Jag slängde iväg några frågor och får väl fila på ansökan i helgen.

spöken

när jag var i mina tidiga tonår blev jag utsatt för andra människors osäkerhet och tristess. de gjorde ett rätt grundligt jobb, och även om jag nu för tiden vet vad jag kan och vad jag går för, så finns det tillfällen då de där gamla hjärnspökena som den tiden gav mig helt enkelt vägrar gå till sin sista vila.

jag måste hela tiden aktivt mota bort dem, annars tar de över. det är i perioder av hög stress det blir svårt.

jag vet att jag är en duktig och uppskattad medarbetare, och de där människorna från förr har inget med vad jag kan idag att göra. måste bara se till så att de inte på något sätt har med min person att göra längre.

i övrigt verkar det som om jag mest söker jobb på studieförbund nuförtiden. förra veckan Folkuniversitetet och idag ABF.

bokmässa

Så fick man åka i år också! känns bra ändå. och i min allra första uppdragsförhandling lyckades jag mycket bra får jag säga.

i tre dagar ska jag slava i Bra Böckers monter. Men som sagt, är nöjd med betalningen. Ska bli trevligt att få träffa många gamla kolleger.

Är ganska mycket förarbete dock, måste ju läsa igenom de nya böckerna, särskilt på de författare som är där och ska ha seminarier etc.

idag har jag tänkt ringa till två förlag här i Skåne, och bara få en personlig kontakt, men helt kort fråga om jag kan skicka in intresseanmälningar till dem. Försökte med ett av dem igår men inget svar...

2 jobb

har jag sökt idag.

Ett på Folkuniversitetet som verkar kul och ett på kriminalvården i Malmö som verkar mindre kul.... men ändå.

tänk om det är ett superkul jobb. om man nu skulle bli aktuell för det...

tragga på

Jag är dålig på detta.

I morse såg jag ett inslag på nyheterna om att sänkt a-kassa får människor att ta lägre avlönade jobb som de ofta är överkvalificerade för, och sen fastnar i dessa arbeten, trots att de borde göra något annat. Jag kan inte hitta länken, tydligen är det inte en sån nyhet att svt har den uppe på sin hemsida.

Jag har just varit med om en rekrytering där jag inte förrän ganska sent i processen insåg att jag inte alls var rätt för jobbet, att mina kvalifikationer inom projektledning och kreativt tänkande var totalt överflödiga, och att arbetet handlade om att enbart serva en annan människa. Som tur var var det rekryteraren i fråga som ändå var tveksam om om jag ändå inte var överkvalificerad, så jag behövde inte tacka nej exakt... för jag hann ju inte bli erbjuden platsen, men jag var ju tvungen att säga som det var, ett jag var osäker... med det dåliga samvetet krypande i bakhuvudet: "det är ett jobb, du ska jobba, du bör jobba vad det än innebär för att inte vara en börda på samhället".

Men jag har betalt pengar till a-kassa i sex år och fack i tre-fyra, och jag har faktiskt bara varit arbetslös officiellt i en månad. Lite kräsen har jag rätt att vara.

ibland går det fort

i onsdags skrev jag in mitt cv hos proffice specifikt för en tjänst

på eftermiddagen ringde de och ville träffa mig

igår torsdag var jag på intervju, för ett jobb jag inte fick veta något om, vilket var lite bisarrt

hur som helst gick det väl hyfsat bra, men när hon frågade mig om vad mitt drömjobb är så kunde jag inte ljuga. jag vill vara redaktör, jag är en bra redaktör, det är min passion

hon skulle höra av sig på måndag

det var en mycket bra erfarenhet i alla fall att vara på en intervju på ett rekryteringsföretag. och en liten självförtroendeboost att just jag var intressant.

jag hoppas dock på Lunds Universitets-jobbet. lite för mycket kanske. men det känns som om det skulle kunna vara väldigt rätt för mig. blir jag inte kallad blir jag nog lite besviken, men det är ju å andra sidan idiotiskt många sökande till tjänsten.

nya tag (eller "satan vilka trista rubriker")

igår ringde jag till en massa folk, eller ja tre, men antingen var det semester eller så svarade de inte.

Lämnade meddelande...

Nu har jag sökt ett jobb här på förmiddagen, men jag missade lite i proceduren, det jag trodde var mitt generella brev visade sig vara det specifika ansökningsbrevet till den tjänsten... detta var alltså via Proffice, som förvisso är en mer lättförståelig sida än Monster, men som får minus på att tekniken inte riktigt funkar. Jag var till exempel tvungen att "återställa" mitt lösenord på en gång för att kunna komma åt min profil. Bugg där.

Innan nästa vecka är slut ska jag ha ringt till Stabenfeldt och IMP. Jag känner att jag måste göra detta i etapper, man pallar inte mer än några få grejer om dan. det viktiga är att jag gör någonting varje dag som är jobbrelaterat.

Jag vet inte om jag ska ta tag och börja frilansa. Det ger inte mycket pengar och det är idiotiskt i sjukpenninggrundandeinkomstperspektiv, men det ger en mening åt livet. Dagen känns meningsfull.

Nu ska jag ut och hurta lite. Så att hjärnan kan suga åt sig lite endorfiner och pigga upp sig själv.

och så kommer jag bort från Paul Potts-maodören ovanpå. Men idag är det lite mer Metallica faktiskt...

näe

nu får det hända lite här!

jag känner mig lite fel idag vilket ju bara är idiotiskt, men vad gör man när svårmodet hänger sig fast. Man rycker upp sig, det är vad man gör. man gör en insats för sig själv, men ringer det där samtalet!

Och så är jag orolig för att jag inte får någon bekräftelse på att min intresseanmälan till Btj kommit fram.

Har mailat och frågat men inget svar på det heller.

jag ringer Harlequin idag. Är ju ingen fara, jag har ju pratat med henne förut och hon var ju jättetrevlig. måste ju i alla fall meddela att jag finns ledig. Eller hur?

dagens

har mailat en kontakt och åtminstone försökt anmäla mig till InDesign-kurs på Folkuniversitetet. jag kan ju inte hjälpa att deras hemsida fjantar sig...

Annars blir dagen lugn, kanske en promenad senare. jag är fortfarande trött efter hela 30årsfestgrejen i helgen och överraskningen som damp ner!

ett litet steg, ett mail, ett samtal om dagen

det är väl en bra filosofi?

jag tänker försöka leva efter det i alla fall, att göra minst en jobbgrej om dagen. vare sig det är att sitta och browsa jobb ett par timmar, eller ringa det där samtalet, eller skriva ihop den där intresseanmälan och maila iväg den, eller bara brainstorma eller öva lite InDesign, så är det något jag ska vara nöjd med.

Idag har jag börjat författa intresseanmälningar till Gleerups olika affärsområdeschefer, och har ringt till BTJ, där jag fick prata med en jättetrevlig tjej, som hade en härlig attityd. "Skriv allt du har". Underbart!

så idag bra dag, har även tränat och handlat och ska laga lite mat sen.

Nu till att skriva ihop intresseanmälan btj!

ny dag

klockan är halv tio ochj jag har i alla fall gjort en jobbrelaterad grej idag redan, har skickat min info till CDON, ifall de skulle kunna ha någon nytta av mig framöver. alltid bra att ha lite tentakler ute hos de kontakter man har.

annars ska jag mest läsa in mig på a-kassans regler och grejer idag. jag är lite nervös för att det arbetsgivarintyg som jag skickat inte ska godkännas eftersom det inte är riktigt så detaljerade uppgifter som de begär. Men Lotta på Schibsted sa att det hon skrev ut brukar räcka... så jag hoppas.

får väl browsa lite jobb oxå, och ska ringa Lunds Universitet och höra hur det går för dem i urvalsprocessen. Det jobbet hade varit fino fino att få! Men det är ju MILJONER som söker antar jag. MEEEEN jag har ju lika stor chans som alla andra faktiskt. utom de som redan jobbar inom LU och har ett himla försprång givetvis.

och...

Komma ihåg att oro hemska tankar blir förstorade på kvällen när man ska sova

möjligheterna

Fokusera på det jag kan göra i nuläget

Fokusera på möjligheterna

Inte vika för rädslor

officiellt

skrev in mig på Arbetsförmedlingen idag.

Blev positivt överraskad faktiskt, inga tveksamheter om att jag fick vara med i den exklusiva AF Kultur-klubben, utan rakt på bara. Och snabbt och smärtfritt.

Men jag antar att man kan sammanfatta min upplevelse ganska enkelt: annat läge i arbetsmarknaden och annat läge rent personligt. Annat jag.

Klart det blir ett jobb ledigt någonstans för mig så småningom, jag får bara inte sluta leta efter det.

Har iaf haft en helt underbar semseter, och det är ju alltid något att leva på.

Möte med min handläggare den 26e... därefter verkligen dags att ta i med hårdhandskarna. Lite tidigare till och med...

dödläge

Jag tittar runt på sajterna.. ok, ok inta riktigt så mycket som jag borde kanske... MEN det är 25 grader ute och man orkar ju inte...

hur som helst är det stiltje där jag har tittat. Nada, nichts, ingenting, noooothäääng. Och jag kämpar på för att inte bli helt nermobbad av mina egna tankar om dödläget.

men det vore roligt att ha ngn att leka med, hänga på stranden... jag roar mig bra själv men i längden blir det bara så trist.

ALLA jobbar.

kanske händer det något till hösten, kanske kommer världens chans... kanske finns dessa chanser bara i Stockholm... Jag vet inte vad som skrämmer mig så mycket med arbetslösheten. Är det tanken på att vara ensam dagarna i ända, eller är det rädslan för att det blir ett hack i min karriär som är oåterkalleligt som är värst? Skamligt kanske, att sitta här med en universitetsutbildning och inte ha något jobb ändå... en känsla av underlägsenhet. Jag vet inte, allt är blandat och det jag måste göra är att peppa mig själv HELA tiden. För jag är bra, jag kan saker, och någon någonstans kommer att inse det och vilja anställa mig.

stön

strand och motion

Jag har tagit två dagars välförtjänt njutning. Stranden igår och ut på Bulltofta idag för lite rörelse.

I måndags scannade jag av jobbannonserna på nätet och fick förvisso lite idéer til fler intresseanmälningar att jobba på till hösten, men inga nya intressanta jobb att söka.

Och jag måste verkligen ta vara på de stunder när jag känner mig tillfreds med läget, och inte stressar över jobb. För det är ju klart att jag kommer att få ett jobb, herre gud, jag är ju BRA.

nu bär det av att svettas lite, och sedan ska jag sitta på balkongen och läsa en fantastiskt bra bok av Kate Atkinson, En god gärning

Damn, man skulle haft en öl till sen...

ringt

och det blir ett möte i augusti

kanske kan ge något, kanske inte, hur som helst är det gjort

och så finns ju danmark oxå kom jag på

Nöjd idag: har ringt viktigt samtal samt spanat rund på Monster efter jobb samt letat andra bemanningssidor

magen säger

min mage gillar inte veckodagar nu för tiden

för många krav i all tid som ligger framför mina fötter

men jag lovar mig själv att göra det jag kan, så nu är det dags för ett telefonsamtal

cirkel, ond eller god?

Försök inte skryta med en utbildning när du söker jobb i Sverige, det måste nämligen vara helt RÄTT utbildning, för utbildningen i sig är inget värt verkar det, och har man arbetslivserfarenhet ska man inte jubla för högt heller, för det måste vara helt på pricken rätt erfarenhet. Alla vet ju att kunskaper och inlärningsförmåga inte är överförbart till något annat.

hålla modet uppe

Det är mycket som kan dra ner en människa.

Snabbt.

Våra hjärnor verkar byggda för att försöka få oss att må bara liiite sämre idag också. Jag har verktyg att fixa dessa destruktiva tankar med, men ibland ligger de där som om jag inte visste vad jag skulle göra med dem. Långt inne och under alla de där tankarna som bara mal och mal.

Inget jobb, ensam om dagarna, behöver för fan en ny personlighet så att du kan jaga jobb som om inte alla nej slog ner dig och du behövde resa dig upp igen med all energi du kan uppbringa. En ny personlighet som har horder med vänner, alltid är någon ledig.

Men jag är inte sån. Jag har alltid föredragit några få nära vänner (som alla har jobb) framför en massa bekanta, jag har lite problem med att kanske ta kontakt med och "nyttja" de bekanta jag har. Och tanken på jobb är tärande, för valmöjligheterna är för många och kväver mig, samtidigt som möjligheterna till att faktiskt få ett jobb är oerhört begränsade.

Jag är ju BRA. Va fan är det som händer med mig?

moderna museet

ville inte ha mig. men jag sökte jobbet och lade ner tid på ansökan. det ska jag vara nöjd med.

självförtroendet

varför är det så lätt för hjärnan att verkligen stanna vid de dåliga tankarna?

hur kan man på några veckor gå från jag är duktig och kompetent och jag kan, till jag kan ingenting och har inga speciella egenskaper öht?

det är helt otroligt vad jag får kämpa med att hålla mig positiv och inte tappa tron på mig själv.

och ensam utan strandvänner för alla jobbar

Mot Lund?

Har just pratat med en mycket trevlig kvinna vid Lunds Universitet. Hon fick det gamla mossbelupna stället att låta som en dynamisk och inspirerande plats. Hoppas hon har rätt, för jobbet jag ska söka verkar faktiskt riktigt kul.

Så nu vill det till att jag verkligen tar mig i kragen i eftermiddag och skriver ihop en kick ass ansökan.

Men som positivt måste väl ändå räknas att hon tog mitt namn en extra gång och ville att jag skulle cc:a henne när jag skickade in min ansökan.

Up and away för mig nu iaf, massor massor att fixa med inför midsommarhelgen!

äntligen

Har kanske äntligen lugnat mig lite och insett hur torrt jobbläget är just nu.

Man får ta det lugnt, söka det som finns. Viktigt att säga detta till mig själv hela tiden just nu.

TA SOMMARLOV! Du förtjänar det, du har stressat i ett år!

Hittat jobb vid LU idag som skall sökas riktigt seriöst. Med ordentligt samtal etc.

bra där

storm

ute!

inomhus är ansökan till att vara administratör på ett gym skickad.

vargtimmen

Låg vaken länge inatt. Vaknade vid tretiden och kunde inte somna om för stormen utanför... som håller på ännu. Värsta sommaren ever! HOPPAS att det blir bra väder snart.

Hur som helst låg jag och obsessade givetvis, som man gör. Allting känns värre just de där timmarna. Det spelar ingen roll hur mycket jag säger till mig själv att jag visst kommer hitta ett bra jobb som passar mig. Vid den tiden vinner vargarna, och de gillar det... ONT i magen.

Men det är klart jag kommer att få ett bra jobb så småningom. Det gäller att inte ge upp, att hålla humöret uppe trots en jävla massa traggande. Och det är inte farligt att vara arbetslös en sväng. Faktum är ju att jag förmodligen skulle få ut mer pengar genom a-kassa än ett halvbra jobb.

Tyvärr är det ju själva det faktum att ha ngt att göra som gnager. Trist att gå hemma. Särskilt om man inte kan få vara ute i DET VACKRA VÄDRET... suck.

Idag är det för dåligt väder för att anstränga sig. Jag tänker läsa en bra bok.

Nöjd idag: Skickar in en ansökan sen.

lugn/sommarlov

Jag försöker vara lugn.

Som min mycket kloka vän och före detta chef sa: just nu är alla antingen redan mentalt på semester eller överhopade med jobb inför den. Inget av alternativen innebär att de vill ha mer arbete med spontanansökningar.

Bättre att vänta till hösten, och under tiden söka de jobb jag kan hitta, de som utannonseras. Idag har jag hittat ett, och det får anses som bra, med tanke på årstid och världsläge.

jag vill ha ett kul och utmanande jobb, och jag brukar inte ge mig. Varför skulle jag göra det denna gången?

Nöjd idag: inte slösat tiden på att vara ledsen och negativ. har handlat och tvättat och lekt hemmafru i allmänhet.

första steget till eventbranschen

Jag ringde och frågade ut HR-chefen på Hansen. fick en del matnyttig info, men kanske är de lite för stora. Behöver börja med mindre projekt. Sådan är min känsla i alla fall. Ska skicka in intresseanmälan i höst, hon tyckte inte det var någon idé nu inför sommaren då de jobbar business to business och sommaren är deras minst aktiva period.

Och tyvärr så ser ju marknaden ut som den gör... sa hon.

Nöjd idag: ringde ovanstående samtal, fyllt i Poolia-CV, sökt tjänst via Poolia, anmält intresse för frilans hos Damm.

poolia

Ja hjälp. Poolia...

Det tog mig 1,5 timme att fylla i allting, och då har jag ändå inte så väldigt många jobb att redovisa.
man blir helt utmattad.

Försöker dessutom få tag på några personer som inte riktigt vill bli fåtagnapå verkar det. Borde väl skriva ihop en massa brev istället, och sen ringa upp och försöka bekräfta att de fått det och höra mig för, som det heter.

Men nu har jag jobbat med detta i snart tre timmar idag, jag tror att det är ungefär maxgränsen för att vara effektiv i sånt här nedbrytande arbete. Och jag är inte ens arbetslös ännu, i ordets rätta bemärkelse! Är arbetsbefriad med lön, så varför kunde inte vädret vara lite bättre?

Välkommen!

Detta är min jobblogg. Jag är en positiv, välutbildad och kompetent kvinna i trettioårsåldern, som på grund av den ekonomiska krisen blivit av med drömjobbet. Ska nu utmana mig själv med att söka jobb som jag kanske inte trodde att jag skulle söka, kämpa för att hålla mig kvar i en bransch som jag älskar, samtidigt som jag ska hålla mitt sinne öppet för nya vägar, nya erfarenheter.

Idag har jag ringt till Sydsvenskan och frågat om redigeringsjobb, blev hänvisad till deras ansökningssida, så jag registrerade mig där. Visst är det bra att man kan synas på och bli kontaktad genom alla dessa jobbsajter, men det minskar den personliga kontakten på ett ganska sorgligt sätt tycker jag.

Jag har också pratat med en mycket trevlig kvinna på ett eventbolag, Hansen, för att höra mig för hur det går till i den branschen, en jag alltid varit intresserad av. Jag tror att jag skulle bli en grym projektledare för olika event. Blev där hänvisad till deras HR-avdelning, men har inte fått tag på någon där idag. På det igen imorgon!

Det tar en massa energi detta. Bara att ringa ett sånt här samtal gör mig helt dränerad. Jag koncentrerar mig så hårt att jag är helt slut efteråt. Som tur är kan jag ganska lätt bygga upp ny energi.

Nöjd idag: Har ringt en del samtal, tränat och startat bloggen.