tisdag 25 oktober 2011

Min första Buzz

Får vi testa ikväll. Ska tydligen hjälpa barnet sova bättre. Underligt. Vi får väl se.



(Faktiskt, en av de kvällar vi använt detta sov hon från 19 till 07 utan avbrott. Får fortsätta testa!)

tisdag 18 oktober 2011

Mycket ryms i saker och ting

No och jag, av Delphine de Vigan, är en helt fantastisk liten bok. Jag skulle nästan klassa det som en ungdomsbok, även om den som de flesta bra ungdomsböcker med fördel kan läsas av vuxna.



Den handlar om den överintelligenta trettonåriga Lou Bertignac, som bor i Paris med sin deprimerade mamma och en pappa som försöker hålla ihop familjen. Pressad av sin lärare hasplar Lou ur sig att hon ska föreläsa inför klassen om unga hemlösa kvinnor. I samma veva träffar hon No, en hemlös tjej. Efter några trevande möten går No med på att låta sig intervjuas, och en komplicerad vänskap tar sin början.

I och med att No kommer nära Lou och familjen rivs murar och nya känslor inför gamla relationer växer fram, och Lou får också en ny förtrogen i Lucas, den coolaste killen i klassen som hon länge varit kär i.

Det jag gillar mest med boken är Lou, som är så intelligent i mycket men fortfarande ett barn som ibland står hjälplös inför basala känsloyttringar. Eller vad som vore basala känsloyttringar om hon var så gammal och erfaren som hennes övriga intelligens antyder. Nu är hon inte det, och det hela blir en härlig mix av hennes ganska barnsliga men minutiöst utförda undersökningar och experiment, och hennes stora funderingar kring livet och saker och ting.

Grått och trist

Man blir liksom lite nere av bara farten, trots allt kul som är på gång.
Detta blogginlägg känns som deja vu ...

... precis som vädret.

måndag 10 oktober 2011

Smakar det?




Nja, får jag väl säga. Jag hade höga förväntningar på Muriel Barberys Smaken, efter att ha slukat Igelkottens elegans. Språket är där, helt klart, oväntade formuleringar och en fantastisk översättning och vad jag kunde hitta endast ett litet korrfel (yrkesskada).

Men det engagerar mig inte, jag blir inte så där otroligt kär i karaktärerna. Egentligen är det bara en karaktär vi får lära känna ordentligt, och det är matkritikern Pierre Arthens, som ligger för döden. Men innan han kan dö är det något som flyr honom som han måste hitta, en smak, en upplevelse kopplad till en smak, ett minne. Blandat med hans egna smakbetraktelser som också berättar om hans liv, karaktär och hur han hamnat där han nu är i livet, får vi höra anhörigas korta betraktelser och känslor kring honom, allt från katten till portvakten och familjen.

Det blir lite för mycket mat, kan jag känna. Det tar mig ingenvart.

Tyvärr.

Det ska tilläggas att Smaken är hennes första roman och genombrottet kom med Igelkotten. Det är helt förståeligt.

Nu över till Patti Smiths Just Kids, och sedan ska jag ta mig vidare i Sekwas sortiment.

lördag 8 oktober 2011

I don't think you're fouer than anybody else.


Så länge sedan jag såg den. Ikväll blev det av igen. God damn, den är bra.




Älska Audrey









måndag 3 oktober 2011

Manusläsning med formel

Jag har fått i uppdrag att läsa manus för ett förlag jag arbetade på för några år sedan och sedan har frilansat för.

Hundra manus är det som ska gås igenom och sållas och jag tänkte att det tar nog inte så lång tid.
Men attans vad folk är medvetna nuförtiden! De vet vad som funkar och alla dessa skrivarkurser leder till ett mycket enhetligt utbud av manus.

Dessutom har förlaget absolut lyckats med uppgiften att profilera sig inom thriller/spänning/deckare-genren, och får således in sådana  manus. Därför var det svårare än jag trodde.

Ofta är det skrivet i den typiska deckarstilen, ett ok språk men ganska segt och platt. Men det kan man ju jobba med ... det jag vill ha koll på är ju storyn. Men det ska erkännas, har man inget speciellt att komma med de första trettio sidorna, då blir det inget. Det finns för många som skriver helt ok och med samma formler.

Säkert fem av tio har börjat med en händelse där man inte vet tid och plats, som leder till kanske en barndomsögonblicksskildring. Nästa kapitel vaknar den tilltänkta polisen/detektiven/experten i sin säng efter en blöt natt/en ansträngande flytt/eller till regnets dunkande mot rutan. Oftast singlar, och oftast män.

Till och med kvinnor skriver oftast med en manlig huvudperson, och inte sällan blir det GÄSP. Promiskuösa/deppiga/alkoholmarinerade singelmän finns det för många av i spänningslitteraturen.

Jag hoppas stöta på något alldeles fantastiskt annorlunda som ändå är en spänningsroman eller deckare.