En nyupptäckt självklarhet

Jag gillar Facebook. Jag gillar hur det kan skapa och återskapa kontakter. Jag gillar Instagram bättre. Jag kan följa människor som kan ge något kreativt, vackra foton, idéer och inspiration. Och jag kan följa mina vänner, deras resor och även vardagsliv.

Men, jag upplevde att min tid gick åt till något som inte var mitt. Mitt liv, det jag gjorde, tänkte och tyckte, började sakna betydelse. Det låter kanske överdrivet dramatiskt, men jag upplevde att för mycket energi lades på vad andra gjorde, hur kul andra hade. Och inte ens mina vänners liv är ju viktiga för mig utom i stunder då jag faktiskt delar dem på olika sätt. Dvs livet från dag till dag som går mellan att man ses/pratar/hörs på sms och får uppdatering och kan dela erfarenheten av att göra något tillsammans. (Självklart är det viktigt för mig att mina vänner har det bra, missförstå mig nu inte här) Är det något som är viktigt, rent medmännisko- eller nyfikenhetsmässigt, så borde jag istället för att försöka luska på fejan, utifrån ytliga (ja, ni läste rätt) statusuppdateringar som inte visar människan bakom ens det minsta, helt enkelt ringa, iaf kommunicera direkt. Tänkte jag.

Så jag beslutade att sluta kolla fejan och insta stup i kvarten. Och vet ni, och det här kommer att låta evangelistiskt, jag fann det extremt uppfriskande, det gav mig långt mer sinnesro än väntat, en personlig revolution. Som att (efter ett par veckor utan) stiga in i en ny värld där mina tankar och handlingar plötsligt var mina och inte skulle delas med en gång. Där jag inte fick andras åsikter som jag inte bett om slängda i ansiktet på mig hela tiden. Även de man håller med om. Även de från folk man tycker om. Man behöver dem inte riktigt så ofta. Andras åsikter blev viktigare än min egen vilja. Extremt kanske, men min upplevelse var denna.

Det finns med all säkerhet människor som klarar balansen mellan Facebook och den verkliga världen bättre än jag gjort, men det finns också med lika stor säkerhet människor som precis som jag skulle behöva leva mer i sin egen värld. Den man faktiskt ”äger”, inre och yttre. Testa, säger jag.

Är jag en bättre människa för det här? Nej, jag är inte uppfylld av anti-digital andlighet, jag för långa diskussioner i chatten med vänner och jag tittar fortfarande på skräp-tv då och då, slösar min tid på de amerikanska fruar som för tillfället råkar sändas. Men jag gör det som ett val. Faktiskt. Jo, det är sant. Det är mitt val att sätta på tv:n och lägga mig i soffan just då, medan att ta fram mobilen och snabbscrolla insta inte alltid var ett val. Det var av bara farten, och det är inte alls lika skönt.

Revolutionerande är också att jag är mer i platsen och stunden där jag är, att jag verkligen lagar mat när jag gör det, eller verkligen tittar på Frost för trehundratrettiofjärde gången med min dotter … hmm, kanske vandrar tankarna iväg något under filmens gång. Men jag är där, i mitt liv i mina rum.

Det kan tyckas som en självklarhet när man tänker på det, klart man är där man är. Men vanan hos oss nu är att alltid ha mobilen, förströelse, någon annanstans, någon annans bild eller tanke. Och ofta när vi tar tid för oss själva och verkligen är så krävs det något särskilt eller extravagant, en massage eller inplanerat träningspass, och det är ju i sig underbara saker, men att verkligen ta sig tid att trycka ut den där pajdegen till perfektion utan att samtidigt klicka sig runt bland roliga länkar på mobilen är också ganska så jävla fantastiskt, och ger en hel del.

Jag är inte redo att regelbundet gå in på någon av dem igen. För när jag gör det vill jag vara säker på att det är ett val jag gör.

(Jag lägger fortfarande upp bilder på Instagram för jag hittar ibland saker som är vackra eller fascinerande. Och det är fantastiskt att kunna dela sånt med sina vänner på ett kick. Jag bara är inte inne och tittar så väldigt mycket just nu. Kram på er.)

Tar mig en funderare över 2012

Under en tid i mitt liv när jag lärde mig mycket om mig själv gjorde jag en daglig övning i över ett år. Denna gick ut på att varje dag skriva ner tre saker som jag var stolt över och nöjd med, tre saker jag var tacksam över, och tre som jag kände att jag behövde styra upp, få något slags hjälp med rent spirituellt helt enkelt. Att verbalisera var första steget till att få till en förändring.

Övningen styrkte mitt nu. Jag kunde fokusera på de små framstegen och händelserna vilket gjorde mig tryggare i det stora. Jag gör denna övning ibland nu med, men ofta räcker tiden inte till och även det faktum att jag oftare mår bra än deppar gör att den inte är lika nödvändig att upprätthålla kontinuerligt.

Men det är ett fint sätt att fundera över tillvaron även när man mår bra. Den hjälper mig att stanna upp och känna efter lite.

Här är mitt 2012 i nio enkla punkter:

Jag är så stolt över:

* att jag verkligen inte tar någon skit. Jag har blivit rätt så tuff. Med skit menar jag alltifrån att säga ifrån när jag upplever orättvisor eller idiotiskt beteende i min närhet, till att förvänta mig en viss service när jag betalar för den. Införstått är givetvis att man får välja sina strider samt uppträda med hyfs och respekt ... men om inte det hjälper ...

* att jag till slut vågade språnget och startade eget. Det tog tid, och det var på håret att det inte blev under 2012, men det rätta erbjudandet dök upp och nu är det bara att köra.

* att jag började springa ordentligt. Något härligare och mer givande beroende har jag aldrig haft tidigare. 

Jag är så tacksam över:

* att Elvira växer och är frisk. Hon är en liten tuffing. Hon ramlar, säger "upp igen", hon slår sig, säger "usch, ont" och borstar av det onda med handen. Ibland ska man blåsa och såklart kommer det tårar ibland, men det går snabbt över. Hon är självständig och orädd och inte så lite stolthet finns med i denna tacksamhetspunkt.

* att jag har en så fin man som stöttar mig i mina beslut, och vill att jag ska göra det som får mig att må bra. Min bästa vän som jag aldrig någonsin vill sluta prata med. Bästa kvällarna under året är helt klart de då vi inte haft tv:n igång utan bara suttit och pratat och pratat.

* att jag blivit äldre och klokare. Jag springer för den energi som det ger resten av mitt liv, den styrka det ger min kropp. Noll fokus finns på att få platt mage eller fast rumpa. Jag vill bara ha starka ben och starka lungor som kan ta mig genom resten av livet. Det är en otrolig befrielse att känna att den största bonusen med löpningen är att jag orkar mer, att målet är välbefinnande och inte viktnedgång eller nåt annat jobbigt som var så viktigt förr i tiden.

Jag vill bli bättre på:

* att strukturera och planera. Så att jag hinner med att bara vara. Lite mer då.

* att prioritera mina intressen. Så ofta jag känner att jag skulle vilja måla till exempel. Men jag sätter på tv:n istället. Eller hinna läsa den där boken. Tv igen. Och då tittar jag inte ens på en massa skit längre, det är nyheter och Kobra och Världens händelser och Uppdrag granskning och svt, svt, svt. Ingen skit. Utom Grey's, det måste jag se.

* att våga i en helt annan liga än det jag beskrivit ovan. Jag skulle så gärna vilja hitta en lösning som inte känns förljugen i relationen till min far. 2012 erbjöd en lite strimma hopp, men att bara öppna igen utan att få äga något om vad om hänt ... Jag vet inte hur man gör och jag behöver tänka på det mer. Det är så lätt att bara inte tänka på det.

Gott nytt år!

Eget företag

Så där. Då var det i alla fall inskickat och klart till Skatteverket. De hör väl av sig om jag klantat mig får jag hoppas.

För ärligt talat, kan de förklara lite otillräckligare vad de menar. Jag förstår orden men inte så mycket vad de vill säga mig. Borde det inte vara svårare ord som beskriver det jag inte fattar så att jag inte behöver känna mig så korkad åtminstone?

Men hej hopp frilanskolleger, här kommer jag då äntligen!

30-dagars utmaning

Jag stumblade på en sida som började med ett TED-talk om detta. Om att det tar trettio dagar att införa till exempel en god vana. Eller varför inte testa sig, lära nytt om sig själv och sina gränser. Läs mer här. Hur som helst så känns det som om detta talade till mig alldeles särskilt, med tanke på förra inlägget. Så varför inte? Vem vet vad det kan leda till att göra ngt litet i trettio dagar. Kanske till att jag gör något exceptionellt nästa trettio.

Jag börjar lätt. Varje dag i trettio dagar, med start måndag 1 oktober, ska jag slänga/skänka/på ngt sätt göra mig av med något som jag inte behöver. Jag kommer rapportera här med bilder och kortare texter.

Engelskan har ett underbart ord för detta: declutter.

Förhoppningen är att det ska leda till mer ordning och reda och att jag blir klarare över vad för prylar i mitt liv jag behöver och inte. Men det är spännande också, jag vet faktiskt inte vad jag kommer känna, tycka, vilken effekt det kommer ha.

Jag har några idéer till nästa utmaning, men ska försöka ta en i taget.

När man känner sig korkad

Jag lektörsläser en bok.

Jag är inte rätt målgrupp.

Jag är inte tillräckligt insatt i det som den ironiserar över.

Jag är tillfälligt korkad.

Jag kommer dock inte undan, utlåtande måste ges.

Jag är körd?

Kategoriserad

Jag och Jossan fick vår hipphetsfaktor bestämd häromdagen.

Vi var ute och kollade lite kvarvarande rea och hamnade på Aplace på Davidhallsgatan. Där hittade jag (på deras fortfarande bra rea) en superfin blus, en riktigt klassisk, en man kan ha länge. Mini for many, stod det på etiketten. Och det var schysst pris, iaf för en sån bra blus, för jag skulle inte kalla det fynd.

I alla fall ...

I kassan frågar Jossan försäljaren: Mini for many, vad är det för märke? Varpå han svarar att det är Minimarkets lite billigare märke (han ändrade det snabbt till "mer prisvärt"), men att de ska sluta med det och integrera det i den vanliga kollektionen.


Ahaaaaa...


***

För er andra ignoranter/okunniga/ohippa/HM-junkies som också hade väntat er ett annat svar kan jag berätta att: Minimarket är ett svenskt märke som började som en butik 2006. De har sedan vunnit en massa priser och säljs i hela världen. Mer om dem kan man läsa här.

Jag måste också tillägga att Jossan är mycket mer hipp än jag och kan massor om miljövänliga märken och sånt därnt.