det där hoppet

Hoppas det blir mer att göra

Hoppas det blir bättre stämning

Hoppas hoppas hoppas

Men vad kan jag göra? Jag sitter lite fast känner jag.

Det känns inte så värst intressant.

yup

“Watch out for people who have a situational value system, who can turn the charm on and off depending on the status of the person they are interacting with…Be especially wary of those who are rude to people perceived to be in subordinate roles.” (Bill Swanson, former CEO Raytheon)

trots att jag är en gås

hade det ju faktiskt varit skoj att sitta i samma rum som någon man kunde snacka lite med, som svarade på tilltal, som inte allmänt betedde sig som om hon gick på mellanstadiet

det blir så trist stämning

jag är en gås

jag är en gås, det rinner av mig

jag är teflon, det fastnar inte

jag är stark, det här knäcker mig inte

jag är en gås jag är en gås

Otacksam?

Men varför ska jag vara så tacksam egentligen? Jag är inte lämpad för detta.

Jag är så oerhört trött på detta nu. Uppriktigt sagt förbannad. Jag sitter av tid i en cell förklädd till kontor, med regelbundna rastningar i matrummet. Min hjärna slösas bort även här, på ett heltidsjobb! Ryggen värker efter åtta (nio) timmar i en ergonomiskt sett helt fuckad stol.

Hur kan det komma sig att de andra assistenterna har så mycket att göra medan jag har noll? Två eller tre uppgifter om dagen. Jag hjälper till lite här och där, ändå går tiden så låååångsamt. och har de andra mycket så är det ju inte heller bara att lämna över uppgifter, för då måste de ju förklara för mig.

EN vecka i månaden jobbar jag ihjäl mig, med fakturering, wohooo! Det här känns så outsägligt meningslöst.

Och jag kan inte gå hem, jag kan inte läsa, internet tar liksom slut. Att öppna upp ett word-dokument och skriva lite har jag försökt med flera gånger, men det är ett kreativt mörker som har lagt sig i min hjärna. Ingenting inspirerar ju här till något. När jag kommer hem är jag så trött av att göra ingenting att jag bara drösar ner i soffan och proppar i mig tv.

Mitt rent personliga läge i tillvaron tillåter mig inte heller att söka nya jobb just nu, för jag tvivlar på att någon skulle vilja ha mig. Så jo, visst är jag tacksam över att jag har jobb nu, men ändå...

Om någon har idéer om vad jag kan göra på jobbet när allt är dött, saker som inte syns så bra och som ändå håller hjärnan igång, så tas de tacksamt emot.

bittra tider

bittra strider

Ajajaj, Kerstin Dellert bråkar med Allsången ...

Paul McCartney i fight av olympiska mått med Mick Jagger ...

och nu ... vart ska detta sluta? Kicki och Laila bråkar om ... vad?

hihihihi

jag blir så ledsen

Allt jag läser i tidningen idag verkar handla om invandring och att det är ett helvete.

Babyboom i Malmö, första kommentaren på artikeln är att det vore intressant att veta hur många som är utländska, för det är tydligen dumma, lata invandrare som skaffar alla dessa barn i Malmö, utvecklar han längre ner.

Var glad istället att någon föder barn som sen kan ta hand om dig när du inte själv kan torka din egen skit.

Fy fan vad jag blir ... aaarghhgsjk ... av allt det här.

Man kan inte stanna ett land

Vad är det med dessa Sverigedemokrater?

Jag bävar inför ett Sverige där deras åsikter styr.

Självklart ska judarna kunna leva ett tryggt och bra liv utan förföljelse i Sverige (och världen), men det är bara ett blekt försök från deras sida att inte framstå som gamla nynazister i mina ögon. Hur kan dom tro att utestängande av arabisk (och annan) kultur och föreningsliv ska minska problem och utsatthet för denna grupp, och svenskars rädsla inför den?

Och deras syn på hur kyrkan står för svensk tradition i grunden. Det ligger så mycket mer i det där, jag har vare sig tid eller tålamod att förklara mina tankar på vägen men jag ser för mig religionstvång, återinfört hemmafruideal och en fördummande religionsutbildning i svenska skolor. Förståelse för omvärlden kan vi nog skrota i ett Sverigedemokratiskt samhälle, så resor utomlands blir nog svårt. Herreguud, där finns ju bara konstiga utlänningar!

Och nej till spontankultur? Vad menas? Det är så dumt. Så dumt.

Ja, svensk tradition ... under stora delar av 1800-talet och en bra bit in på 1900-talet så blev det "tradition" för svenskar att flytta till Amerika. Vad jag har hört och läst så fick vi då ganska stort utrymme för att ”helt eller delvis upprätthålla hemlandets kultur och identitet”, och svenskättlingar där är fortfarande stolta över sitt kulturarv. Ja ja, kanske fick de inget kommunalt stöd, vilket är det som SD värjer sig mot, men det beror säkert också ganska mycket på att det inte fanns. Och ja, det var en annan tid och bla bla bla.

Självklart ska det ställas krav på nya svenska medborgare, självklart är det fördelaktigt att ta emot invandrare i en mängd som vi kan erbjuda arbetstillfällen och ett människovärde (man tappar en hel del av det när man går utan jobb, tänk då hur det känns att dessutom vara i ett främmande land). Men inte ser man till människan och individen genom att förbjuda dem att samlas kring den kultur och religion de är vana vid.

Vi lever i ett land med fred, och det är tragiskt att de krig som pågår i världen ibland leder till oroligheter även här. Min önskan är att alla grupper i Malmö (Sverige) kunde se människan som är här, bjuda in varandra i sina olika sammanhang. Utopi? Naivt? Jag vet inte, det är hopp.

Det enda jag tycker är trist med det nya muslimska centret i Håkanstorp, som från början beskrevs av Sydsvenskan som ekumenisk verksamhet och sportanläggning, är att det enbart är till för muslimer. Jag vill också vara med.

Nej, diskriminering av kvinnor, totalitära ideologier, våld och hot är inte bra grejer ... det tycker väl ingen, så där kammar de hem en enkel poäng, men deras väg dit är konformismens. Men det är tydligen helt ok så länge den är svensk och duktigt kristen. Jaja, bara att sätta på sig hucklet och finförklät och ta min starke äkta man under armen och gå i kyrkan varje söndag. Yiiiha!

Diskriminering av människor är inte bra, punkt slut.

Tillbaka i verkligheten

Och nu gäller det verkligen att jag tar mitt bloggnamns kloka råd.

Jobbet är som det är, men det är inte för evigt.

Sen kommer det att hända mycket spännande i höst och att ta en sak i taget kommer att vara nödvändigt.

Jag ska nog klara av alltihop.