På förekommen anledning

Jag lade ut den här bilden på Instagram, där jag provat att strö lite flingsalt över den gamla hederliga julfudgen.

Fick en del förfrågningar om recept redan då, och på Hois lyckade bokbubbel igår så var alla helt ååå gud så gott och kan jag få receptet och hur har du gjort? (skryt skryt skryt, men attan den var nog den bästa jag gjort, även om de som jag bjöd på inte var de saltade)

Här kommer receptet och lite know-how. Jag har inga egentliga knep. Man får pröva sig fram till rätt konsistens.

Fudge

2 dl grädde 50 g smör 3 dl socker

Smält ihop

1 msk kakao (1,5 om man gillar lite mer kakaosmak, men mer än så blir för mkt enligt mig, det är mest grädde och socker detta ska smaka) Kakaon kommer att fördela sig under kokningen, man kan ju peta sönder bubblorna lite om man vill att det ska gå snabbare. När det kokat ner på medelvärme så att man kan dra sleven längs botten och botten syns kvar för en sekund, och konsistensen är lite segare, så ska man ha i:

1 tsk vaniljsocker 1 liten klick smör

När det "floffar" när man rör lite snabbt, och smeten liksom börjar tråda sig, sockra sig, (alt ett karamellprov som ska bli stenhårt) då är det klart. Häll upp i långpanna på bakplåtspapper. Plattan kommer bli ca 1 cm hög. Strö över flingsalt om man vill precis efter uthällning.

Efter lite avsvalning skär upp i bitar. Förvaras i kylskåp, de behöver inte slås in individuellt.

Konsistensen ska vara mjäll och lite sockrig, smältande.

Jobb och jobb

Jag jobbar jättemycket, och jag tycker att det är fantastiskt kul.

Men igår var det lite segt på eftermiddagen, visst fanns det saker att ta tag i men jag tänkte att vafan, är man nu egenföretagare så ska man väl få njuta lite av det också.

Så jag gick hem tidigare, på med regnkläderna (ösregn) och hämtade ongen på dagis och så plaskade vi oss hemåt i leran och pölarna. Tog en timme att tillryggalägga ca 300 meter.

Underbart var det.

Diverse och jag på bokmässan

Så var den över, the Mess of all Messes. Jag har haft så roligt och blivit helt utsnackad, utsurrad och sprungit på Park i tid och otid trots att jag hela tiden sagt att Neeeej, jag ska gå och lägga mig, jag orkar inte med det där ... så fel jag hade om hur roligt det kan vara. Ska bara komma ihåg till nästa år att inte dricka fyra muggar bubbel efter en dag med nästan ingen mat och mycket fysisk aktivitet. Det slutar aldrig bra.

Helt olikt mig sprang jag omkring och trakasserade diverse mer eller mindre kända personer, attack-kramade Pija Lindenbaum och sa att jag älskar hennes böcker, fotade mig med Patrik Sjöberg och Micke Nykvist bara för att, m.m. m.m.

Så här kan det se ut vid en attack

Eller så här

Men det bästa var ändå hemmet, Hois monter, en levande monter med dryga tjugotalet engagerade och hängivna författare, över 50 aktiviteter. Och större ska det bli! Och vår fantastiska monterpersonal. Så himla roligt och jag hoppas så att alla kommer tillbaka nästa år.

Tyvärr ingen bild på alla monterjobbare tillsammans
men här är iaf bästa Marthina och jag

Hoi förlag och jag, på Bokmässan 2013

Oj, det är bokmässa om tre dagar! Hur gick det till. här har vi planerat och grejat, ringde sista (förhoppningsvis) samtalet till min kontakt på aftersales idag. Och det var tur för annars kanske dörren inte alls hade hamnat där vi tänkt.

Sen ringde vår eventarrangör och frågade om jag ville ha hjulen på hyllorna på längden eller på höjden eller något liknande. Jag vill inte ha några hjul på några hyllor alls, sa jag med paniken i halsen. Oj då, fel person var jag tydligen. Ja, oj.

Här kan man läsa vårt monterschema, fullt av aktiviteter som börjar på torsdag morgon och sen pågår utan avbrott till söndag eftermiddag.

Välkommen!

Allt som borde göras

Idag är en sådan dag. Ingenting blir av. Jag pillar lite här och lite där men egentligen vill jag bara gå till nya kontoret och skruva ihop mitt skrivbord. Men det är gjort på en halvtimma och sen kan jag ändå inte sitta och jobba där för ingenting är klart. Stol, till exempel. Det är bra att ha.

Bättre ta en springrunda. Ja. Så blir det.

Eget kontor, hur låter det?

Bild från Sydsvenskan.se

Jag är så glad. Rent extatisk.

Den stora nyheten är att jag och min kollega Marthina flyttar in i ett kontor i Suellska villan i Malmö, ett alldeles rykande färskt kontorskollektiv inom kreativa näringar. Våra egna företag Komma till punkt Textproduktion och Ophelia Publishing bildar samtidigt Hoi Förlags malmökontor.

Ett av mina absolut största aber med att säga upp mig på mitt halvtidsjobb för att helhjärtat satsa på eget var detta att sitta hemma och jobba hela tiden. Själv. Jag gillar att ha personer runt mig rent automatiskt, så att säga. Till viss del lathet, ofta orkar jag inte fixa en lunchdejt bara för att få prata med någon. 

Nu sa jag ändå upp mig från jobbet, eftersom det andra både drog och växte mer och mer. Men så kom jag ihåg att jag läste om Suellska villan i Sydsvenskan för ett tag sen, och varför inte slänga iväg en fråga om kostnad och om det fanns platser kvar? Det fanns det, och jag bestämde mig så fort jag varit där, här ska jag jobba.

Det ska bli så roligt och så spännande! Tänk att vi ska få sitta och arbeta med det vi älskar i några av Malmös mest historiska lokaler.

Och jag får min älskade cykeltur!

Nu har det hänt

Jag har sagt upp mig från jobbet för att satsa på mitt företag och de uppdrag jag har där!

Det känns stort och spännande.

Struktur

Överallt i mitt liv söker jag en viss struktur. Det finns områden där jag söker den utan att finna den, som i socklådan, frysen eller ens i bokhyllan. Men detta är inget som påverkar min omedelbara lycka eller mitt humör nämnvärt. Jag kämpar inte i motvind, jag skulle kunna få ordning om jag ville, men palla, det finns roligare saker att hålla på med.

Ett område där jag däremot måste ha struktur, ordning och överblick och gärna total maktfullkomlig kontroll, är över mitt arbete. Just nu har jag det inte. Jag är otålig, jag vet, och det kommer säkert bli bra så småningom, när alla lär känna varandra lite bättre och kan identifiera olikheter, ton och sätt att uttrycka sig. Just nu vill jag mest ta folk i örat och uppfostra lite lätt. Det är svårare att rätta sig efter andras regler när andra inte finns inpå knuten. En utmaning om något.

Nu får jag försöka byta ut frustrationen mot tålamod, inkännande och kreativitet.

Kort uppdatering

Jag jobbar som attan.

Morgon middag kväll.

Tackar ödmjukast för de små hejaropen och grattisen som trillar in här och varifrån!

Två nya uppdrag idag!

Snart dags!

Snart drar det igång. Jag är spänd och glad, för att inte tala om hur konstigt det känns. På förmiddagarna framöver (och helger och kvällar ...) ska jag sitta och fixa med utgivningsprojekt, redigera, fixa tryck, skriva texter, jag vet inte allt.

Jag vet verkligen inte allt. Första mötet blir på fredag, och det är också min första dag. Men jag är övertygad om att jag ganska snabbt kommer att sätta mig in i det löpande.

Jag ska i huvudsak arbeta som förlagskoordinator, en projektledarroll helt enkelt, åt Hoi Förlag. Utöver det ska jag jaga andra kunder för mer enstaka projekt. Yrkesmässigt är detta mitt livs utmaning. Äntligen! På så många plan.

Eget företag

Så där. Då var det i alla fall inskickat och klart till Skatteverket. De hör väl av sig om jag klantat mig får jag hoppas.

För ärligt talat, kan de förklara lite otillräckligare vad de menar. Jag förstår orden men inte så mycket vad de vill säga mig. Borde det inte vara svårare ord som beskriver det jag inte fattar så att jag inte behöver känna mig så korkad åtminstone?

Men hej hopp frilanskolleger, här kommer jag då äntligen!

Utmaningen

Det var svårare än jag trodde. Jag är för trött, jag jobbar för mycket.

På dagarna jobbar jag för att jag måste, och för att det är skönt att gå till ett jobb och göra något med sin dag, och på kvällarna jobbar jag för att jag vill, just nu med en lektörsläsning.

Den tar all min kreativa tankekraft, och det är härligt härligt att känna att jag kan. Jag kan berätta för en författare om vad hon kan göra för att få texten bättre, med levande, mer flyt. Inte några mirakelkurer kanske, men vara en hjälp på vägen. Det får mig att känna mig proffsig. Och det är skönt.

Så jag är inte så besviken på mig själv ändå. Jag är bra i alla fall.

Med jämna mellanrum

Tänk att nu har jag fastnat lite igen. Veckans gång till exempel. Fram till igår kändes det som om dagarna flög förbi, nu känns imorgon långt borta och de två timmarna kvar på den här arbetsdagen känns evighetslånga.

Jag längtar efter utmaningar och ett jobbmässigt driv, främst då med tanke på den egna verksamhet jag gärna vill starta vid sidan av men inte riktigt kommer till skott med. I sådana här lägen är det som om betongklumpar satt sig fast runt mina fötter och hittar inte rätt verktyg för att hacka loss mig.

Tycker synd om mig själv för saker som ingen annan än jag kan göra något åt. Ingen annan kommer ju att göra mig till ett nätverkarproffs eller ett under av effektivitet vad gäller efterforskningar av efterfrågan av mina tjänster. Eller? Någon som vill ta sig an mig?

Entreprenören

Jag skulle då registrera firman. Fastnade på steg tre av trehundratjugotvå miljoner.

Sen började jag läsa om bokföring.

Och försäkringar.

Och deklaration.

Och så började jag grubbla på marknadsföring och att jaga kunder. Hur gör jag mitt erbjudande spännande, proffsigt och intressant? Tre beställare gör inget underlag.

Som om jag inte är duktig nog i grubblandet och oroandet. Även om jag tycker att jag skärpt mig en del.

Får hoppas att det blir en positiv stress att oroa mig över det som mitt yrkeshjärta dunkar för.

När man känner sig korkad

Jag lektörsläser en bok.

Jag är inte rätt målgrupp.

Jag är inte tillräckligt insatt i det som den ironiserar över.

Jag är tillfälligt korkad.

Jag kommer dock inte undan, utlåtande måste ges.

Jag är körd?

Skulle det här vara kul?

Liten del av de manus jag just nu läser.

Ibland är det så att det är de, ska vi säga "omogna", manusen man har lust att läsa vidare i.

Det är humor.

Tyvärr hindrar ju en viss professionalism mig från att citera direkt, men tänk er en text full av dråpliga syftningsfel, alltför snabba vändningar och oförklarade händelser.
Eller hur kul?

Det är en mycket ung författare jag måste slita mig från i nuläget för att ta mig an de mer potentiella bidragen. Gymnasieelev.

Men dröm vidare säger jag till honom. Du har ju förmågan att skriva ett långt manus, det är bara övning på intrig och språk som fattas. Och du har tiden för dig. Trots att du i följebrevet antyder att du snart är för gammal ...

Lördagsjobb

Denna gång från Roos & Tegnér

Laddar

Bra fjärilar i magen. På något sätt gillar jag känslan. Samtidigt som den kan störa lite.

Den kommer alltid, trots att jag vet vad jag ska säga, hur jag ska säga det och jag vet att det jag har att säga är vettigt. Som i detta fall.

Men ändå, det känns lte förälskligt. Som om jag sitter där och är 14 år och ska ringa till killen jag vet kanske gillar mig lite för han hade sagt till någon att jag var söt. Jag vet att det kommer gå bra, men det är ändå varmt i magen.

Bara att tuffa på och fokusera på mitt mål, som de sa på något sjukt trist barnprogram häromdagen.

Attans!

Som jag jobbar på i hjärnan just nu. Längtar tills det är dags för handling!

Kanske redan i eftermiddag.

Även om inget jobb finns så finns det plötsligt plats för realistiska drömmar!

Sån depp kan ju inte få ligga först längre

Sedan dess har humöret stigit trots att jobbtätheten knappast ökat. Men jag har fått fin pepp från min fd chef, finaste Eva, och lite hopp om framtiden trots allt. Så nu är det bara att tjata och ligga i (på gränsen till odräglighet :-) )

Och så allt julgodis! Jag har bakat pepparkakor, tryfflar och fudge. Sugar high ända fram till påska. Fasta är för  mesar.

Och det är klart jag får ett jobb. Så småningom. Snart.

Och så har jag faktiskt världens smartaste barn. Hon vet vem Lilla My är i boken.

Till listan:

Sofia Karlsson – Gläns Över Sjö Och Strand