Gårdagens springtur

hej lilla molnet

Ostadigt väder skulle man kunna säga att det var igår. Men jag ville verkligen ut, trots att man blir lite orolig när man ser detta under hela rundan. Otroligt nog klarade jag mig, och vad bättre var så gick det så himla bra att springa! Peppad av min kropps längtan efter det, och uppeldad av en enorm ilska på mig själv eftersom jag ALDRIG hittar mina knästöd, bh:ar, byxor ... allt som borde ligga på ett särskilt ställe i min garderob men som aldrig gör det. Och jag börjar tro att det är något allvarligt fel på mig, för saker kan ligga rakt framför näsan på mig och jag hittar dem i alla fall inte, eller så lägger jag en sak någonstans och tre minuter senare kan jag inte för mitt liv hitta det. Och ni som känner igen er och tänker jaja det händer ju alla ibland: detta händer mig dagligen, och flera gånger. Något är allvarligt fel.

Hur som helst sprang jag där och tänkte inte de där vanliga springtankarna (jag kanske tar ett halvt varv till, kanske, om jag orkar, eller så springer jag ett varv först (3 km) och ser hur trött jag är sen, det räcker nog med två varv idag, jag orkar nog inte mer, osv, osv). Avsaknaden av dessa i löparsammanhang rätt destruktiva tankar hjälpte nog. Tänkte också mycket på min syster, som just köpt löparskor och ska börja träna nu.

Ca 6 km blev det igår. 30 min tog det.