Lätt att glömma och svår att utföra. Men jag ger inte upp.
Någonstans finns min förlorade kreativitet.
Jag kan uppleva att vi idag måste berätta om vårt liv för att ha ett liv. Det blir ett krav. Å andra sidan har jag saker jag vill dela med mig av, så samtidigt uppskattar jag de medier som finns för detta. Håll till godo. Eller inte. Du bestämmer.
fredag 16 november 2012
onsdag 14 november 2012
Utmaning 2 - dagsfärsk haiku dag 3
Varje morgon varje kväll
Knäppskallar på hjul
Utan lyse utan vett
Knäppskallar på hjul
Utan lyse utan vett
tisdag 13 november 2012
Utmaning 2 - dagsfärsk dikt 2
gult sus
forsar asfalt
en puls som
slår slårslår slår slårslår slår slårslår slår slårslår
slår slårslår slår slårslår
slår slårslår slår slårslår
forsar asfalt
en puls som
slår slårslår slår slårslår slår slårslår slår slårslår
slår slårslår slår slårslår
slår slårslår slår slårslår
måndag 12 november 2012
Utmaning 2 - dagsfärsk dikt 1
till ett papper
Här skrivs ord som
löftesrikt
inte hinner bli obekväma
Som har egna minnen
och tillförsikt
ekar förflutet i sig
Som påstår att
de vet om saker och ting
för att de kan tala om
De kommer i närheten
att beskriva en värld
nästintill
något slags verklighet
Här skrivs ord som
löftesrikt
inte hinner bli obekväma
Som har egna minnen
och tillförsikt
ekar förflutet i sig
Som påstår att
de vet om saker och ting
för att de kan tala om
De kommer i närheten
att beskriva en värld
nästintill
något slags verklighet
Utmaning TVÅ
Jag har bestämt mig nu, denna
utmaning måste ge lite föda för själen nu när höstmörkret lägger sig allt tätare. Och lite själslig
ansträngning också.
Lova att ha tålamod med mig
och ursäkta eventuella klichéer och melodramer och pekoral och allt vad det kan
heta. Jag är ringrostig och vet inte om jag någonsin var så bra på det.
Men här kommer det. En dikt
ska jag skriva. En dikt om dagen till och med, i trettio dagar. För att göra
det lite enklare för mig så får jag väl försöka skriva något som kommer ur
känslan av just den dagen det gäller.
En stor del av utmaningen
ligger faktiskt i att skriva något som jag känner mig bekväm med att andra
läser. Jag har skrivit och skrivit i mitt liv, tre- kanske fyrahundra dikter (i vuxen ålder, tonårstiden kan nog räknas i tusental). Ett fåtal
personer har läst. Det har liksom inte varit grejen med det hela, att bli läst.
Så det känns utlämnande. Och spännande.
Inte bra för mitt anteckningsbokshamstrande
torsdag 1 november 2012
30 dagar - Dag 30 En älskad men oanvänd klänning
Den sista utmaningsdagen kommer ett par dagar för sent, jag har fått tänka lite extra. Hela den här tiden har en klänning i 50-talsmodell funnits i bakhuvudet. Jag älskar den, men använder den aldrig. Den är för piffig (det är det rätta ordet) för att ha till vardags, men passar inte till de gånger jag ska klä upp mig, tycker jag.
Det är en klänning från Emmy Design, som gör helt fantastiska kläder. Den kostade en del, och det svider att det var ett felköp. Får försöka sälja den så att någon annan får njuta av den.
Det är en klänning från Emmy Design, som gör helt fantastiska kläder. Den kostade en del, och det svider att det var ett felköp. Får försöka sälja den så att någon annan får njuta av den.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)