Kommer du ihåg?

Jag hade en riktig barndomsflashback i går. Jag och min bästa vän Irene hade alltid så sjukt kul tillsammans, och ibland hade vi för oss att säga en mening många gånger och betona de olika orden.

Jag förklarar:

Jag har en grön liten elefant i hyllan. (So far so good, det är möjligt att inte fnisshysterin riktigt hade börjat här, men det är troligt att vi redan vred oss i skrattplågor.)

Jag har en grön liten elefant i hyllan. (Det betyder alltså att det är jag som har elefanten och inte du eller kungen eller vem vi nu kom att tänka på.)

Jag har en grön liten elefant i hyllan. (Vilket innebär att jag har den riktigt ordentligt.)

Jag har en grön liten elefant i hyllan. (Eftersom jag inte har två)

Och så raljerade vi vidare ...

Jag kommer ihåg att vi kunde hålla på med detta i evigheter, och att vi skrattade så vi grät. Det är så obeskrivligt skönt med såna där minnen. Jag vet inte hur jag ska sätta ord på känslan. Lycka, så klart, men också något mer. Tacksamhet, och något uppbyggligt, lite hälsosamt nästan. Som sagt, svårt att beskriva.

Mycket värme i kroppen blir det.