Tänk att nu har jag fastnat lite igen. Veckans gång till exempel. Fram till igår kändes det som om dagarna flög förbi, nu känns imorgon långt borta och de två timmarna kvar på den här arbetsdagen känns evighetslånga.
Jag längtar efter utmaningar och ett jobbmässigt driv, främst då med tanke på den egna verksamhet jag gärna vill starta vid sidan av men inte riktigt kommer till skott med. I sådana här lägen är det som om betongklumpar satt sig fast runt mina fötter och hittar inte rätt verktyg för att hacka loss mig.
Tycker synd om mig själv för saker som ingen annan än jag kan göra något åt. Ingen annan kommer ju att göra mig till ett nätverkarproffs eller ett under av effektivitet vad gäller efterforskningar av efterfrågan av mina tjänster. Eller? Någon som vill ta sig an mig?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar