Mycket ryms i saker och ting

No och jag, av Delphine de Vigan, är en helt fantastisk liten bok. Jag skulle nästan klassa det som en ungdomsbok, även om den som de flesta bra ungdomsböcker med fördel kan läsas av vuxna.



Den handlar om den överintelligenta trettonåriga Lou Bertignac, som bor i Paris med sin deprimerade mamma och en pappa som försöker hålla ihop familjen. Pressad av sin lärare hasplar Lou ur sig att hon ska föreläsa inför klassen om unga hemlösa kvinnor. I samma veva träffar hon No, en hemlös tjej. Efter några trevande möten går No med på att låta sig intervjuas, och en komplicerad vänskap tar sin början.

I och med att No kommer nära Lou och familjen rivs murar och nya känslor inför gamla relationer växer fram, och Lou får också en ny förtrogen i Lucas, den coolaste killen i klassen som hon länge varit kär i.

Det jag gillar mest med boken är Lou, som är så intelligent i mycket men fortfarande ett barn som ibland står hjälplös inför basala känsloyttringar. Eller vad som vore basala känsloyttringar om hon var så gammal och erfaren som hennes övriga intelligens antyder. Nu är hon inte det, och det hela blir en härlig mix av hennes ganska barnsliga men minutiöst utförda undersökningar och experiment, och hennes stora funderingar kring livet och saker och ting.