Idiotiskt kul

Detta är boken som avslutar Kalle Linds trilogi om "Människor som ..." Och den första av dem jag läst, men jag kommer läsa de andra med.

Redan första kapitlet (Börje Ahlstedt) skrattar jag mig igenom, Kalle Lind har ett sätt att skriva som tilltalar min humor och ett sätt att tänka som fascinerar mig. Vem kommer på att matematiskt räkna ut sannolikheten för om Alf Robertsson snott en låt eller inte? Han är proffs på att göra otippade parallelldragningar och att göra poänger av logiska missar. Onödiga fakta i mängder. Right down my alley.

(och frustningarna fortsätter genomgående, om än kanske något mer dämpat, eftersom mannen intill mig läser en allvarlig bok)

Fast jag måste säga att i jämställdhetens namn finns det väl fler än fem kvinnor (jmfr 29 män (och 3 organisationer)) som haft fel ...

Men men, det enda problem jag har med boken uppstår när jag vill bryta ryggen. Jag är en bokbrytare, inbunden, danskt band (som i detta fall) eller pocket kvittar, jag böjer bak ryggen, för det blir helt enkelt skönare att läsa då.
Limmet är jättetjockt, och det knäcker till och flera sidor trillar ut. Hmm, inte bra tycker jag och kollar genast, totalt yrkesskadat, vilket tryckeri det är. En handling som i sig är totalt onödig eftersom jag ju inte kan göra någonting alls åt det.

Men förutom detta rent fysiska problem är detta något av det roligaste jag läst. Det är idiotiskt roligt, i flera bemärkelser.

Läs den.

Om ni såg inslaget på tv4as nyhetsmorgon kanske ni inte blev så imponerade (nu vet jag inte om jag såg allt), eftersom programledarna sa att "detta är jätteroligt" och såg ut och lät som om de ville gå och dö.