Hmmm ... hat. Det ligger inte för mig.
Däremot kommer jag ihåg hur alla på Littvet var helt lyriska över Brott och straff, medan jag kämpade mig igenom en fjärdedel och deklarerade att jag är tillräckligt depressiv och ångestbenägen i mig själv för att orka läsa om någon annans (självförvållade och påhittade) problem.
Sen tror jag faktiskt att väldigt många av dem som älskade boken kanske fejkade orgasmen en aaaaning.
Tilläggas ska att jag tycker väldigt mycket om många andra ryska författare, t ex Nikolaj Gogol, svårmod och gråregnigt väder till trots. Man får ju inte släppa prettoismen helt och hållet bara för att man gärna kopplar av med till exempel Marian Keyes.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar