spöken

när jag var i mina tidiga tonår blev jag utsatt för andra människors osäkerhet och tristess. de gjorde ett rätt grundligt jobb, och även om jag nu för tiden vet vad jag kan och vad jag går för, så finns det tillfällen då de där gamla hjärnspökena som den tiden gav mig helt enkelt vägrar gå till sin sista vila.

jag måste hela tiden aktivt mota bort dem, annars tar de över. det är i perioder av hög stress det blir svårt.

jag vet att jag är en duktig och uppskattad medarbetare, och de där människorna från förr har inget med vad jag kan idag att göra. måste bara se till så att de inte på något sätt har med min person att göra längre.

i övrigt verkar det som om jag mest söker jobb på studieförbund nuförtiden. förra veckan Folkuniversitetet och idag ABF.