... att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan, och förstånd att inse skillnaden

Jag har gjort mitt bästa. Jag skrev en kick ass ansökan. Jag ringde och frågade om tjänsten.

JAG vet att jag skulle kunna göra jobbet. På en eventuell intervju kanske jag kan få dem att förstå det ännu mer.

Men fram till det beskedet kommer kan jag inget göra. Så det är ingen idé att vara nervös i förväg, ingen idé att ens hoppas för mycket. Men det är heller ingen som helst idé att bli besviken i förväg.

Hoppet kommer finnas där ändå, lika mycket som en eventuell besvikelse, så det är bara att vara förberedd på allt och inte ta det personligt om det går illa. Jag vet ju att jag kan.

Och förmodligen kommer det bero på att andra har ännu mer meriter om jag inte blir kallad. Så man måste kämpa på liksom. Och försöka må bra i övriga aspekter av livet också.