ja, hej och hej (det var ett tag sen)

Jo, jag fick ju inte den där jätteintressanta tjänsten som advokatsekreterare. Det var strid på kniven, den andra "damen" fick det bara för att hon hade massiv erfarenhet av just detta.

Meeeeen, de hade blivit väldigt "förtjusta" i mig, och "ville väldigt gärna ha mig", så jag ska på en intervju till imorgon, för ett vick på en likadan tjänst. De var redan inne i en process med en annan rekryterare, så jag kunde inte bara få jobbet. OCH var tvungen att vänta en vecka på att få komma.

Men man tycker ju att jag borde få det, för vill de så väldigt gärna ha mig... Annars, varför inte bara strunta i mig och ta den bästa/bäste som kommer ur den andra processen? Varför ens slänga in mig i den? Men ingenting är lovat, givetvis., så det kan lika gärna bli platt fall.

Jag är bara så säker på att jag skulle vara bra på det, att jag skulle tycka det var roligt. Jag är en känslomänniska, jag känner i magen med en gång om något är rätt eller fel. Visst kan den "feliga" känslan ibland bara vara irrationell rädsla, men när det känns rätt känns det rätt känns det RÄTT.

Jag vill ha det här jobbet, för jag kommer att vara bra på det och det kommer ge mig massa nyttiga kunskaper.

Vill ha