tisdag 23 augusti 2011

Idag gråter jag


Idag gråter jag över att mitt barn återigen vaknade klockan fem och för att sömnbristen förvandlar mig till monstermamman. Över att jag blir arg på mitt barn som inte kan hjälpa att hon vaknar. Jag gråter över det dåliga samvetet som översvämmar mig när jag tänker tanken att jag inte är gjord för det här, att jag vill ha en lång paus. Jag gråter över timmarna som ligger framför mig, skulden över att jag inte alltid gläds åt dem, över att jag inte alltid uppskattar tiden med denna fantastiska människa.

Jag gråter över min hjärnas konstiga inställning om att det bara är jag som har huvudansvaret för henne och att jag får dåligt samvete när jag lämnar över till min man, som jag vet inte alls tycker så. Jag försöker att inte känna så, men fan vad svårt det är.

Och jag bölar över det faktum att jag kanske aldrig får arbeta igen med det jag älskar, eftersom branschen är så stockholmscentrerad, och att det är minimal chans att jag får ett annat slags jobb inom sfären för text och kommunikation, för jag saknar "rätt" utbildning. Och jag kan slita av mig håret när jag fasar inför en ny jävla finanskris när jag återigen ska söka jobb, vilket betyder att jag ska vara glad om jag får nåt alls.

3 kommentarer:

  1. Jag vet precis hur du har det, och jag lider med dig, för jag har varit precis där du är nu. Det blir bättre, men du kommer sannolikt att fortsätta dras med det dåliga samvetet, irritationen över att vara ofri och fast i rutiner och fortsätta längta bort och ändå inte kunna komma bort för att längtan tillbaka är för stor. Men när Elvis börjar kommunicera med ord, så kommer det att lätta lite (hoppas jag, det har det gjort för mig). Det blir enklare när de kan gå, prata, kommunicera, äta en korv i farten och man inte är så fast, fast, fast i allt småbarnstrassel. Och en dag kommer när E säger till dig: Du är BÄSTA gulle-mamman. Och då kommer du att veta, fast du tycker att du varit dålig, att du ÄR bästa mamman. För det finns ingen som kan vara så uppriktig som ett barn och mena det så djupt och ärligt. Kram på dig!

    SvaraRadera
  2. Tack för uppmuntran, idag är inte den bästa dagen. Det har varit bättre och det blir nog bättre igen, men mycket oro och stress (över allehanda) är det.

    Kram

    SvaraRadera
  3. Mammabubblan är inte alltid så där underbar som man skulle vilja. Det är svårt att orka. Man kan bara göra sitt bästa. Så försöker jag tänka. Hoppas att idag är en bättre dag!

    SvaraRadera