Dag 20: Bästa romantiska bok

För att variera mig lite, och inte skriva Pride and Prejudice här med (för det är ju den, det går ju inte att komma ifrån), så tänker jag berätta om Driver dagg faller regn, av Margit Söderholm.

Har jag skrivit om den förut? Jag tror inte det iaf.

Jag läste den första gången runt 15 års ålder, och efter det var hjärtat fullt av spelmän och ungmör och mystik och kärlek, kärlek, kärlek.

Germund är förlovad med Gertrud, men så kommer en mystisk (mörkhårig med olivhy givetvis, hur är man annars mystisk?) speleman till trakten, och han förtrollar Gertrud med sitt fantastiska musicerande och sin dans och exotiska skönhet. De två gifter sig och bor i en liten stuga i skogen, medan Germund är ilsk av svartsjuka, hänger sig åt smutskastning och jobbar på att bli rik.

Med tiden blir Germund storbonde och får en (blond, vacker och redigt svensk) dotter, Marit. nu ska hon giftas bort, men så kommer det ännu en mystisk och vacker spelman, Jon. Han är son till Gertrud, som drunknade med sin spelman när Jon var liten.

Jon har lite personliga problem, han har ju hela sitt liv fått höra att hans far var forskarlen som lockade hans lättpåverkade moder i fördärvet och ända in i döden, och prästen har dessutom tutat i honom att det är en synd att spela. Detta har inte hindrat honom, utan han är minst lika skicklig som sin far, och han har a way with the ladies, precis som sin far.

Marit faller som en fura och de ses i hemlighet.

Jag ska väl inte avslöja hur det går för dem, men med denna grad av hembygdsromantik, idyll och mystik kanske man kan gissa sig till det. Det är inte direkt sjuttiotalsrealism som vill lära oss hur livet egentligen ser ut.

Men det är vackert och det lämnade djupa spår i mitt tonårshjärta. Och den tålde omläsning, vilket ger den ett ännu högre betyg.

Hitta den på ett antikvariat nära dig!

utmaningen!