Alltså, mina vänner har inte förstått Erlend Loes storhet. Särskilt Expedition L, som är en underbart absurd historia, och mer därtill för att den har en viss verklighetsgrund.
Huvudpersonen Erlend åker skridskor på Lianvattnet när en teori formas i hans huvud: Urinvånarna i Sydamerika tog sig till Polynesien på skridskor! Nu gäller det att samla ihop pen expedition och allra mest finansiering. Vi får förlja jakten på den perfekta gruppen, samt hans något galna metoder till att få ihop likvida medel.
Det allra bästa är att expeditionen faktiskt genomfördes, de åkte sex män till en hyfsat öde polynesisk ö. Sen vad som är sant och inte ...
Underbarast är kapitlen i slutet när gruppen i sin isolering testar olika politiska system att leva efter. Allt skrivet med Loes korta meningar och ironiska, naivistiska stil.
Kärlek!
(Är inte så impad av hans senaste alster dock ...)
Jösses, vad jag skrattade när jag läste den här. Otroligt rolig.
SvaraRadera