fredag 6 maj 2011

Dag 21: Bästa boken från min barndom

En klassificeringsfråga.

Barndom, är det när jag var riktigt liten och gillade att bli läst för? Jag älskade Historien om Någon. Satan vad spännande den var.

Eller är barndomen i läsvärlden de första trevande stegen in i eget läsande?

Per Nilssons Baklängeslivet är en bok som satte spår, det är den första bok jag lånade på biblan utan att riktigt veta något om den. Jag har skrivit det förr, jag var feg som bara den i början och höll mig oftast till böcker jag redan läst och som var lättillgängliga. Som jag hade hemma från diverse bokklubbar.

Så gick jag helt plötsligt till biblioteket och bara tog en bok. Och den var fantastisk. Den har så många nivåer. Handlar om en man som föds gammal och blir yngre och yngre. Han ska hem till mamma, och in i. På sin resa stöttas han av Sonesson och Andersson och den allerstädes närvarande G. U. D., och jagas av ihärdige Christer Fix.

Den är så bra, så lugn, så spännande och fascinerande. Och sorglig. Han måste ju hela tiden säga hejdå till sina liv och sina människor, han får bara bo 10 år i taget på varje ställe så att ingen ska misstänka vad som händer.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar