Jag har svårt för huvudpersoner som a) är perfekta eller b) tror de är perfekta.
Kategori a återfinns hos Jan Guillou. Läs mer om det här. Eller så har Kalle Lind ett lysande inlägg om det i sin bok Människor som har haft fel.
Kategori b återfinns i denna bok. Roger Brown tycker att han är guds gåva till det mesta, men det hela är egentligen ett överkompenserande för hans längd (168 cm). Trot s detta kan jag inte finna något sympatiskt hos honom. Han älskar sin fru, men bara för att hon stärker hans manliga ego. Han blir såklart förstörd när han upptäcker hennes affär med en lång och rik man, men det är bara för att egot ifråga blivit sårat.
Jag orkar inte ens berätta om handlingen. Kortversion: Roger är huvudhjägare, alla han rekommenderar till ett jobb får det. Han är kort och har lång snygg fru som han typ mutar med dyra grejer för att hon ska stanna hos honom. Dessutom tror han inte att man kan ha barn om man inte är miljonär, därför övertalar han henne till abort. Stora utländska företaget vill ta över lilla norska företaget och sätter igång stor aktion för att fixa så att Roger headhuntar deras vd. Ingenting går som det ska och alla lurar varandra. Just det, så snor de lite konst också. Så där perfektabrottet-style, liksom.
Nej, inte min typ av bok alls. Men lättläst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar