Inte förrän på slutet, då jag läste Igelkottens elegans av Muriel Barbery. En helt underbar liten historia med ett språk som är helt fantastiskt. Utgångspunkt och perspektiv ovanliga. Lågmälda, tänkande karaktärer, man får kanske inte så mycket inblick i eller kött på dem, men det man får är så vackert beskrivet att man verkligen känner dem. Boken, eller texten, har en enhetlig ton oavsett vem som berättar.
Läs om den och skaffa den sedan och läs den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar