Ibland blir jag ledsen när en bok tar slut, när jag utan förvarning (känns det som) kastas ut i den kall verkligheten igen. Då kan det komma en sorg.
Jag kan dock gråta av böcker. Jag grät när jag läste I taket lyser stjärnorna av Johanna Thydell.
Och jag gråter när jag läser det kapitel i Anne på Grönkulla där Matthew dör. Det är så fantastiskt skrivet. Iaf i den engelska. Den skulle må bra av en nyöversättning, denna fantastiska ungdomsserie.
Men en bok har nog aldrig i sig gjort mig ledsen ...
Det skulle vara någon bok som har varit sån slöseri med tid och liv att jag blivit arg för den sakens skull. (läs: Alkemisten)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar